All posts filed under: Resor

Roadtripsquash och rockiga elbilsvägar i Värmland

Erik och jag befinner oss på off the beaten track som man klyshigt brukar kalla det. Inte grusvägen precis, men elbilsvägen längs Europavägen från Stockholm till Åmotsfors, nu i Arvika. Vi har stannat för en ladd, äpplepaj och en cappucino. Stoppet här i Arvika innebär snabbladdning gång nummer två innan vi far vidare mot Åmotsfors, en laddning som inte höll på att bli av för vi inte riktigt lyckades få igång strömmen. Elbilstips! Tryck på startknappen innan ni ringer kundtjänst, det blir inte så pinsamt då. Men ett gott skratt senare sitter vi nu här och väntar på vår äpple paj bland musik och sorl i ett ständigt nattöppet McDonalds, också det den andra för dagen. Bilen och magen rastades först i Örebro på 45 min till sina 80%, ett koncept bland elbilsförare. Sedan vidare till roadtripsquashen för resan, förärat Backahallen vid universitetet. Det här med träning on the go hörni, it is good. Utöver att jag älskar elbilen älskar jag även mina appleprodukter just nu, min iPhone och min iPad som går att ladda …

Hela dagen med Anne på Grönkulla

När jag började studera tänkte jag inte på det faktum att en del av studietiden kommer att bli att läsa skönlitteratur och vilken ynnest det är att gå göra, på ”arbetstid” dessutom. Jag är delvis tjänstledig från mitt jobb denna vår för att läsa kurser i litteratur och jag älskar varje sekund av ledigheten. Jag har förlagt min ledighet till onsdagar, en dag i veckan och onsdagar har tillföljd kommit att bli min favoritdag i veckan, ett lagom avbräck från arbete, en stunds förkovrande och vila för att ta nya och till följd bättre tag i arbetet på torsdagen. Idag har jag spenderat hela dagen med att läsa Anne på Grönkulla. Jag skrattar och jag gråter blandat och jag hade fullkomligt missat magin dessa böcker innehåller. Anne har gjort min onsdag. Katarina

Ladda batterierna längs vägen

Visar sig bokstavligt svårare än vad man kan tro. Det ska registreras konton, laddas ner appar, beställas laddbrickor, registreras laddbrickor och läggas till betalkort i ett enda virrvarr. Tre konton, tre appar, tre laddbrickor, tre laddbrickregistreringar, tre ggr lägga till betalkort. Ja ni förstår ju! Sedan ger man sig in på uppladdning.nu, filtrerar bland de olika typerna av kablar och snabbladdare som tänkas kunna funka för just min bil och sen vips har man en färdrutt. Vi beger oss snart på vår första elbilsroadtrip, resan går till Värmland och då behöver man inte bara ladda batterierna i förväg utan även under resans gång, ett mysterium att planera för elbilsnewbien må jag säga, men vad gör man inte för klimatet? McDonalds och McVegan blir det självklara roadtripmålet, här finns det snabbladdare på nästan varje ort och i hemlighet gläds jag lite i smyg. En paus på timmen eller två då jag får skäl att skriva längs vägen, en av mina favoritsysselsättningar på en roadtrip. Funderar du på att skaffa elbil? Tips, skaffa en älskare med en …

sotra blåsjön vildmarksvägen

Vildmarksvägen. där turisterna är vildare än naturen

Mot Vildmarksvägen, där turisterna är vildare än naturen! Är det nya slogan för i år kanske? En berättelse om min och Eriks tur på Vildmarksvägen sommaren 2020 samt en hel guide till en himla massa saker som vi tittade på. Spara tills det är din tur vetja! Är du också sugen på en roadtrip? Jag samlar mina inlägg från mina roadtrips under taggen roadtrip. Vildmarksvägen. där turisterna är vildare än naturen Min relation till Vildmarksvägen är lång och komplicerad, planeringsmässigt. Den har varit där och naggat mig i kanten i flera år, på min lista över underbara ställen att besöka konstant, men det har blivit andra vägar på min karta istället av olika anledningar, som min och Lindas roadtrip längs med Norrskensvägen. Kanske är det fel att idolisera en väg så mycket, risken är att det blir platt pannkakefall när det väl är dags. Även om Vildmarksvägen håller vad den lovar, så är det väl lite så, att det är trots allt bara är en väg med en massa fint och vi människor har fått …

Flickböcker

Kvällens föreläsning i kursen om Astrid ska handla om flickböcker och tajmar, tro det eller ej, perfekt med min seminarieuppgift i min andra kurs om ungdomsromaner. Föreläsningen som börjar om prick tio minuter och snabbar på mina redan snabba fingrar handlar såklart om just Astrids flickböcker. Jag har i mina dar läst mycket flickböcker, särskilt när jag var ung. Läste Astrids Kati serie, eller i alla fal de två första härom året och kastades snabbt och lätt tillbaka till den lättsamma genrén. Idag, en ungdomstid i retrospektiv, ter sig inte alltid flickböckerna så lättsamma. De är en spegel av sin tid och väcker i alla fall hos mig, en del obekväma känslor som jag glömt jag hade. Seminarieuppgiften rör frågeställningen kring vilken utav två böcker jag anser vara mest emancipatorisk och jag funderar på om det för oss i slutändan är möjligt att bli frigjorda eller att känna sig så. Katarina

En himla massa skrivande. Skrivbokstips, bloggar och en podd eller två

Jag älskar böcker om skrivande, särskilt i personlig dagboksform och med riktiga ord om riktiga liv. Njuter just nu av Gun – Britt Sundströms Skrivliv, om ett skrivliv som började under ett fabulöst 60 – tal då studenterna liftade mellan Stockholm och Uppsala och Gun-Britt skrev ett manus och blev utgiven meddetsamma. Det är sen gammalt att jag läser böcker om skrivande när jag kommer över dem och jag har flera favoriter men även bloggar och nu också poddar. Så jag samlar det jag gillat i texter om skrivande, fram till nu. Ett himla massa skrivande, kort och gott. Bodil Malmstens Så gör jag, är nog den mest handfasta bok jag läst om skrivande och den jag tipsar om, om någon frågar om övningar och tips när man vill skriva. Bodil gör det som inte andra gör det; Du skriver, du har lusten och längtan efter att skriva på riktigt, du vill. Men hur gör man? Den här boken är en lärobok, en handbok med erfarenheter, verktyg, redskap, råd, tips, exempel, goda exempel och avskräckande. – Bodil …

Mormors lilla kråka

Okej. Jag kanske blev lite överivrig, som jag blir i bland. Jag blev varse om min överiver imorse. Även en elbil kan köra fast visade det sig strax efter squashträningen kl 08.18 tisdag morgon i snödrivan utanför huset. Med skräck i blick ringer jag Erik efter att ha försökt att parkera i vad jag då upplever ett gränsfall, men vad göra när man har skypemöte om en halvtimma och inte har duschat eller frullat? Då tar man det osäkra före det säkra och parkerar. Jag slänger ur mig i omvända ord att jag sitter fast och att han måste komma och hjälpa mig för att bilen hänger rakt ut i vägen minsann. Rakt ut! Ren livsfara att skåda, kom ut ska du få se! Det här är sista gången jag fickparkerar någonsin, så mycket som du vet det! Jag ler vid tanken på hur låst jag blir när något biloväntat händer. Jag får på varningsblinkersen trots ett smärre personligt trauma och plötsligt mitt i samtalet kommer en människa i en byggbil och kör in bakom …

Just nu kör jag bara runt

Jag har skaffat elbil. Du finner mig bakom ratten, där du inte funnit mig på år och dag. Men det här är ingen bilrecension eller annat tjofräs, det kommer nog aldrig, vill bara tala om vart jag är så du inte saknar mig allt för mycket. Jag befinner mig bakom ratten på en orangeröd Hundai Kona electric, nu och ett år framåt. Idag tar jag elbilen till jobbet, det känns som en ynnest att få ta bil till jobbet som inte släpper ut avgaser. Vilken grej! 45 mil går den på en laddning och på jobbet får man ladda gratis sånär som på parkeringsavgiften som i Stockholmsmått mätt inte är särskilt stor, 50 kronor, tänka sig! Allt känns bra. Men något fel måste den väl ändå ha denna coola sak? Ja bilen kommer ju med en app så att man kan starta hemma och ha koll på laddning och sånt världsligt och den fick vi och försäljaren inte att fungera, så idag tar jag bilen och ser om teknikerna kan lösat. Vi får se. Ciao! …

Much fuss about Finland och lite om Åland

Jag har ett ofantligt sug efter att åka på semester till Finland och Åland och jag vill åka nu! Fast på något sätt föreställer jag mig att det är sommar där. I mina mentala bilder är det sommar. Varför vill jag dit? Det finns ungefär tretton skäl att jag vill dit eller att jag vill tillbaka dit. Här är några av dem. Borgå och Pellinge skärgård sålde mig på Finland tidigt Jag hade en gång en fantastisk välorganiserad bloggresa till Borgå då vi besökta Borgå och Pellinge Skärgård. Jag reste med det här gänget (på den tiden skrev jag på engelska) och vi gjorde en hel rad roliga saker som att skapa konst (tror jag fortfarande har kvar min skapelse nånstans i källaren), besökte arabiafabriken och Pellinge skärgård. Det var också min första resa tillsammans med Sofia som har finskt påbrå. Sedan dess har det blivit en hel rad resor tillsammans så långt bort som till Alaska och Uzbekistan, bland annat. Hyra en egen ö på Åland En lika fantastisk resa gick några år senare …

Att vi aldrig riktigt lär oss

Vaccinkriget har börjat och hemma övar vi på att vinka och peka. Framsteg görs på daglig basis men som förväntat i EU – går vi bakåt i tiden och börjar snart närma oss krigstidens sensmoral. Märkligt såhär nära förintelsens minnesdag. Igår hade jag föreläsning om Pippi och är det något bra som kom ur krigstiden förra gången så var det väl ändå Pippi. Världens starkaste flicka frigjorde sig från alla krigsdumheter, vände upp och ned på polisen och bar sin häst till räddning när helst Lillagubben behövde det. Men jag ska inte sticka under stol med att verkligheten oroar. Att vi aldrig riktigt lär oss även om vi gärna vill. Katarina

Dagen biblioteken öppnade igen

Dagen bibioteken öppnade passerade utan upplopp. Jag besökte ett bibliotek själv, Svenska barnboksinstitutets med ett förbokat besök. That´s how they roll in virustider. Biblioteket ligger på hörnet av Odenplan, ganska nära Stockholm Stadsbibliotek i den mest vackra byggnaden. Det är när mina fötter trampar i trappor som dessa jag tänker att jag kanske ändå hade velat bo någonstans i Vasastan eller annan inspirerande gammal Stockholmsmiljö var nu det skulle vara. Jag är här för lite kurslitteratur till barnbokskurserna jag läser. Porttelefonen knäpper till och strax där efter kliver jag in i ett bibliotek med högt i tak, ensam, sånär på den kvinnliga bibliotikarien som hjälper mig att registrera ett lånekort och har förberett mina böcker. Samlingen innehåller mer än nittiotusen böcker säger hon och hit kommer studenter och forskare. I vanliga fall har man öppet och erbjuder även studieplatser, jag vill genast hit fast att jag är här. Mitt ärende är snabbt uträttad och jag packar ner mina böcker och travar tillbaka till gröna linjen vid Odenplan för hemfärd. Dagen efter är jag på jakt …

Jag vågade själv inte läsa som barn och jag är inte ensam om det. Mio, min Mio

Förra onsdagen hade jag mitt livs första barnbokscirkel! Kul skarevara och det var det. Jag. kom med förslaget till kurskamraterna i den kurs jag gick i höstas, Skriv och illustrera din egen barnbok (länk till kurs som börjar i februari som rekommenderas starkt) om vi inte skulle starta en barnbokcirkel efter kursslut. Några stycken var intresserade och tillsist blev vi två och förra veckan gjorde vi slag i saken och diskuterade Mio, min Mio. Förra året kom en ny utgåva av Mio min Mio, den 15 i ordningen med nya illustrationer av Johan Egerkrans, han som bland annat skrivit och illustrerat Nordiska väsen som också finns i min bokhylla. Den köpte Erik till sig själv i present förresten, en dag när vi var på Söderbokhandeln. Jag har fram tills nu varit ensam i mitt barnboksläsande. Men det var tills dess att jag träffade andra med samma intresse. När man väl gör det, öppnar det upp sig en värld av barnböcker och en värld av andra barnboksintresserade. Titel: Mio, min Mio Författare: Astrid Lindgren Illustratör: Johan …

kl 07.12 måndag morgon

Klockan är 07.12 måndag morgon. Jag har sovit vad som känns som en evighet, duschat och sitter nu och dagdrömmer bort min morgon med en kopp kaffe och bruset från TVn i bakgrunden. Min hjärna känns som om den har glömt bort ordet effektiv och men inte glömt bort styrkan i att göra ingenting. Så jag dagdrömmer och minns känslan, laddar för det som komma skall. Morgonen börjar med Öppen studio på SU, inte för att jag vet vad det är och till eftermiddagen en tur till Svenska barnboksinstitutet för böcker med en stunds skrivande på ett café. Har jag tur får jag sällskap av Sofia. Jag dagdrömmer att alla måndagar är såhär. Katarina

Som en vild odlingsPippi. en odlarhistoria

Reklamsamarbete med Impecta fröhandel Kaffet värmer strupen men luften känns kall. Solen lyser i mina ögon när jag med kraftiga tag tvättar väggen fri från smuts och gammal mossa. Jag spanar över räcket på grannarna och ser damerna nere i rabatten i ett ivrigt tjatter. Blomplanerarsäsongen är här och damerna planerar nog mest för att samtidigt skvallra, odlar för att det är fint och för att skryta med sina skapelser till nästa granne. Impecta fröhandel är ett familjeföretag från Julita i Sörmland, som säljer precis det namnet anger, fröer, men även en del odlingstillbehör. Fokus är på fröer för det nordiska klimatet, av odlare, för odlare. Tänk om någon hade frågat i början av förra året vart året skulle ta vägen. Inte skulle väl någon svarat att man under året skulle hinna arbeta hemma i pyjamas, dessutom få lov av chefen att göra just så, att vår största rockstjärna inte skulle få spela på Dalhalla utan heta Anders Tegnell och flimra förbi på en torr och tråkig streamad pressträff var dag eller att vi gemene …

Drömmen om en stadsodling

Tänk om någon hade frågat en i början av förra året vart året skulle ta vägen. Inte skulle väl någon svarat att man under året skulle hinna arbeta hemma i pyjamas, dessutom få lov av chefen att göra så, att vår största rockstjärna inte skulle få spela på Dalhalla utan heta Anders Tegnell och flimra förbi skärmen på en torr och tråkig pressträff var dag eller att vi gemene man skulle ge oss på odling? Hade du frågat mig i januari för prick ett år sedan, hade jag aldrig gissat att jag skulle bli med både prunkande stadsbalkong eller två stycke pallkragar fyllda till bredden med rädisor, morötter och av rådjuren uppäten mangold med små violer som aldrig riktigt blev av. Men så blev det i alla fall och här är jag nu, en odlingssäsong rikare. Jag har skrivit min odlarhistoria och den kommer på söndag. Stay tuned. Katarina

Det är inte alltid enkelt att äga

Det är inte alltid enkelt att äga en gammal bostadsrätt för nån som nu trodde det. De kostar fasligt mycket vill jag lova! Särskilt om kommunnamnet är Stockholm och det finns en tunnelbana inom livstids promenadavstånd från adressen. Det finns det ju där jag bor. Något jag förvisso varit jättetacksam över, don´t get me wrong, nu när snön kommit i drivor och sköljt bort mina cykelmöjligheter, min frihet. Snön som jag knappt sett röken av under mina tidigare fem år i Stockholm. Men det här att äga, varför är folk så fasligt intresserade av det? Det är ju mest dyrt och jobbigt märker man ju när man själv äger. Det har nu snart gått ett år sedan vi köpte bostadsrätten vi i mars 2020 hastigt och lustigt flyttade in i. Den är rätt skruttig får jag erkänna. Även ordet skruttig kostar pengar i bostadrättsvärlden. Om man kan leva i skruttigt kommer man undan och det kan jag, det är tills vitala saker börja gå sönder, som kylskåp, spis, tvättmaskin och bil, kanske gärna genast och …

Hysserier hos Emil i Lönneberga och den känsla boken lämnar

Tänk att jag var i Katthult i somras med Erik och tuffade runt på ”en dag genom Vimmerby roadtrip”. Katthult, där har jag nästan växt upp tänkte jag när jag var där. Men boken, den hade jag inte läst, jag känner nog mest Emil från filmernas värld jag. I lördags läste jag ut Emil i Lönneberga och gav den fem stjärnor på Goodreads, för den som använder appen och det kändes så självklart. En barnbok ska vara bra, som Astrid själv skulle sagt. Denna är precis det, bra, inga knussligheter. Titel: Emil i Lönneberga Författare: Astrid Lindgren Illustratör: Björn Berg Utgiven: 1963 Förlag: Rabén & Sjögren Köpa: Akademibokhandeln Bokbörsen Låna: Går att låna som bok och e – bok på bibliotek. Mitt exemplar har jag lånat på Stockholm Stadsbiblioteks e – bokstjänst. Emil är den bok Astrid själv tyckte bäst om och är baserat på hennes pappas barndom i Småland i slutet av 1800 – talet och det han återberättade från den. Boken innehåller tre kapitel; historien om soppskålen, när Emil hissar Ida i flaggstången …

I Astrids fotspår genom Stockholm hem till en pilaffmakare

Har jag sagt att jag ska läsa en kurs om Astrid? Jag sa det häromdagen vill jag minnas men man kan inte säga det för ofta. För så mycket ser jag fram emot denna kurs som jag precis börjat min inläsningsplanering för under denna vecka. Men förra veckan gjorde jag kanske något minst lika spännande. Efter att under julen läst ut boken Astrid i Stockholm jag lånat på biblioteket frågade jag Sofia om vi inte skulle ta en tur i Astrids fotspår inne i Stockholm och vem säger nej till en sådan bra idé? Inte Sofia i alla fall. Så vi tog en tur och han även äta tryffelpasta längs vägkanten, fika mer än en gång och rundade slutligen av med en pilaff på den finaste adress i Norsborg. Häng med vetja! Katarina -> Astrid i Stockholm: Handlar om Astrids liv i Stockholm via de olika adresser hon haft koppling till genom sitt liv. Boken är uppbyggd genom ett register över gator och ett kortare kapitel till varje gata. För mig som Astridintresserad är det …

Snölandskapet utanför mitt fönster

När livet tär kommer snön och äter upp känslan med sitt vita täcke. Lägger ett tungt dun över det hela och låter solen skina. Jag har varit vaken sedan klockan fem men mest stirrat framför mig, blickat ut från mitt fönster över snölandskapet där utanför. Jag hyllar den som lyckas vara produktiv vid denna timme. Klockan är 09.22 och jag ämnar ta en nap när jag skrivit klart om jag nu lyckas skriva klart. Varje morgon packar jag ned munskyddet och går med snöknarriga steg till tunnelbanan i Högdalen. Jag bemästrar snart konsten att inte få glasögonen att imma igen, munskydd-style. Jag hade tänkt cykla hela vintern, min elcykel har till och med dubbdäck, men sen kom den sibiriska kylan, snöspåren från bilarna och mina drömmar gick i kras. Funderar nu på att skaffa mig ett par längdskidor fast först ska jag och Erik kolla på en elbil. Det är dags att byta ut lilla spättet. Katarina

Nu prövar jag lyckan med vanligt grönt te

Hjärnan yr runt likt snö och regnblandningen som drabbade Högdalen igår natt. Jag försöker planera studier och arbete för våren och det är som att lägga ett pussel med många bitar, kanske för många nu när antagningsbeskeden till vårens kurser helt plötsligt börjar snöa in. Först var jag reserv på allt jag sökt, nu är jag plötsligt antagen till en hel radda kurser, så många att jag måste tacka nej till fler än en. Nu gäller det bara att välja och jag har valt att studera två litteraturkurser, en för att det är den jag tänkt från början och en annan för att jag inte kan låta bli. Den första om Ungdomslitteratur och den andra om Astrid Lindgren. Sitter och skriver på Espresso House i Globen, blicken riktat i i Globens vita och runda vägg med en grönt te i handen. Vad är det med vintern och tedrickarlustan? Sist drack jag deras chailatte och kan starkt rekommendera att inte ta den. Hujedamej för sött te! Nu prövar jag lyckan med vanligt grönt te med en …