Jag sitter och skriver i sovrummet. Här är det alldeles tyst. Erik spelar dataspel i andra rummet och bara Nisse hörs prassla i sängen bredvid, kaninglad att han får vara med en stund på för honom annars förbjudna marker. Det är här jag har mitt skrivbord, mitt höj och sänkbara second-hand köpta ikea- skrivbord med en vev, ett par krukväxter som inte får plats någon annanstans och en gul och grönblommig – tapet jag stirrar in i. Det ligger ett virrvarr av böcker runt omkring och min plåtburk, som tidigare innehöll franska tryfflar, innehåller nu mest pennor.

Studierna tar allt mer av min tid och jag hinner inte riktigt skriva. Typiskt att jag hittat en så bra bortförklaring när jag planerat för en skrivande vår. Är det inte lite så det är, man planerar för en sak och gör en annan och skyller på en tredje sak, man kanske inte riktigt ändå gör?

Så jag tar en dag i taget och använder ett väl beprövat knep för att komma till rätta med min undanflykt, avsätter skrivtid i kalender. För står det där, måste man väl ändå göra det?

Mån 17.00-19.00 – Skriva

Måndagen passerar och jag gör allt annat än att skriva mellan den avsatta tiden. Jag försöker igen.

Tisdag 17.00 – 19.00 – Skriva.

Vem vet vad jag gör men gör fortfarande allt annat än att skriva. Jag ger upp och gör annat Kanske är skrivtid inte för mig hinner jag tänka innan jag slår upp kalendern och börjar planera igen.

Katarina