Resor
Leave a comment

Vinterviken. boken alltså

Har precis läst klart Vinterviken. Tänkte jag skulle säga några ord om boken, ifall någon vill kastas tillbaka till äkta 90 – tal, bada i Vintervikens nostalgi eller förfäras över jobbiga tonårskänslor, ännu än gång, som att det inte var nog när det begav sig.

Titel: Vinterviken 
Författare: Mats Wahl
Utgiven: 1993, ny utgåva 2008 (finns flera utgåvor) 
Förlag: Bonniers Juniorförlag och min utgåva Opal
Köpa: Bokbörsen
Låna: Går att låna som pappersbok på Stockholm Stadsbibliotek. Mitt exemplar är från Skärholmens bibliotek, står att läsa på boken. 

Boken, skriven på 90 – talet, utspelar sig på 90 – talet och handlar om John-John, berättad utifrån John-Johns perspektiv men handlar också om Sluggo och Elisabeth, alla från skilda förhållande och uppväxt.

John-John är mörkhyad och från fattiga förhållanden i Stockholm i en tid då ny- nazismen växer så det knakar. Han är tonåring, går på gymnasiet, kommer in på teaterlinjen utan att vara reserv, en indikation på att John-John trots allt är duktig i skolan och på att skriva ska det visa sig senare i boken. Han skriver diktliknande texter och texterna får plats, även i boken där de inleder de olika kapitlen. Att skriva om en bok utan att delvis avslöja handlingen är svårt, så jag avslöjar lite. John-John hamnar i en del trubbel, som härleds till Sluggos och hans tidiga handlingar när man stjäl en kajak i Vinterviken, den plats allt rör sig kring. Den stulna kajaken leder till att han blir utkastad från mormor tillbaka till mamma där ”skithuvudet” bor och sen följer en rad hängdelser man knappt kan tro är sanna, men i retrospektiv verkar fullt realistiska i ett liv som John-Johns.

Att gå i John-Johns skor är att känna hur det är att vara mörk i ett 90 -talets Stockholm. Det är skönt att känna känslan och förstå att det är inte ett lätt liv och enkla handlingar, fel val, eller även rätt val, skapar situationer som får stora konsekvenser till följd. Rasismen fungerar så, att egentligen spelar det ju ingen roll om du gör rätt eller fel, det är trots allt förutbestämt ändå. Men visst är det ändå inte hela förklaringen. Visst behöver man inte stjäla en kajak, göra inbrott eller slåss för att man är fattig, trots allt har man ju visst handlingsutrymme oavsett bakgrund och kön. John-John både väljer och inte väljer sina handlingar och det får stå för honom men jag tänker att vi är mest som John-John gemene man ändå. Vi är varken onda eller goda, gör bara bra eller dåliga handlingar men vi får leva med våra handlingar. Genom Elisabeth får man också känna hur det är att vara kvinna och känslan av att man ändå inte passar in, trots vit och övre medelklass. Det spelar liksom ingen roll hur många rätt man föds med, i huvudsak är man ändå fel.

Vi som växte upp på 90 -talet, var unge och gick på gymnasiet då, översköljs med nostalgi och förfäran. Vinterviken är en träffsäker skildring av hur det var.

Katarina

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.