All posts tagged: uppland

Min skrivarresa till Sigtunastiftelsen

Published by Katarina

Det kan ha varit det bästa jag företagit mig i år! Tidigt en onsdagmorgon för någon månad sedan hoppade vi på pendeln, jag i Älvsjö och Sofia i Årstaberg, fullpackade till tänderna med mjukiskläder och ett ivrigt sinne. Med lite packningsovana i benen men kaffe i termosen var vi äntligen ute på resa inom SL- kortets radie. Trots den ringa distansen och enkla målet, en fem dagars skrivarresa i Sigtuna, behövde jag tänka lite när jag packade min kappsäck med tandborste och guldpengar. Det var länge sedan jag var på fri fot! Min skrivarresa till Sigtunastifelsen Resan tog runt en och en halv till två timmar, om man räknar dörr till dörr. Pendel från Älvsjö till Märsta och sedan buss hela vägen fram till Sigtunastifelsens egna busshållsplats med samma namn. Sigtuna, Sveriges äldsta stad, ligger på lagom avstånd från Stockholm och du tar dig hit med SL kortet. För mig var det ”gratis”, Erik bjöd mig på resan med sitt årskort och Sofia fick betala den ringa summan om 38 kronor för en enkelbiljett. Hem …

Med ett bibliotek vackrare än synden

Published by Katarina

Skriver. Myser. Skriver. Skrivarresa = livet. Hade inte tänkt att blogga från resan, men kikar in och säger några dagboksord från Sigtuna, denna lilla svenska urstad. Visste du att Sigtuna är Sveriges äldsta stad? Det visste jag. Det ligger här vid Mälaren med magnifika små hus och en idyllig känsliga. Vi får se om jag slarvar ihop ett inlägg om resan sedan, jag tror det finns vissa önskemål från mina skrivarvänner om det. Just nu måste jag bara få berätta om biblioteket, där vi spenderat våra dagar bland romaner, reselektyr och bara ren och skära inspirerande bokrader. Biblioteket är lite av ett riktigt Harry Potter- bibliotek, en snurrande ståltrappa kanske saknas, men allt annat har det, gångar längs taknocken i brunt trä, oändliga rader av böcker, säkert med lite damm på och inklusive det icke så Potteriga espressot. Utöver ett smäktande bibliotek har stiftelsen en toscansk innergård där man kan avnjuta en GT med stiftelsens rosor och honung från den egna trädgården. Ni vet när man har känslan av att man vill komma tillbaka redan …

Torp på Väddö

Det känns i hjärtat ordentligt när jag mot hans vilja öser in han i reseburen och bär ner honom till kaninpensionatet i Högdalen. Mot äventyret dårå.

Published by Katarina

20 juli Vi packar in bilen och lämnar Nisse på kaninpensionatet. Det känns i hjärtat ordentligt när jag mot hans vilja öser in han i reseburen och bär ner honom till Djurmagazinet i Högdalen, det riktiga djurpensionatet denna gång. Jag köar efter en dam som får hjälp att klippa klorna på sin hund och före en man som ska lämna in sina två marsvin. Här står vi måndag morgon och köar med våra djur. Bilen tar oss till Norsborg, att lämna nycklarna till Johnny för att få lite vattningshjälp. Vi skördar rädisorna kvällen innan och tar med, det blir mycket rädisor av några skruttiga frön i en pallkrage. Vem visste när vi bara slängde i några frön då när vi var sjuka i juni att pallkragen skulle svämma över, lagom till nu. Johnny frågar vart vi ska härnäst och härnäst ska vi till Rosa, Eriks barndomskompis, som hyr stuga på Väddö. Väddö visar sig från sitt soliga jag, det är värmebölja när vi lämnar Stockholm och det är kanske den sista värmen vi ska få …

En roadtrip genom ett rosigt Roslagen och nordligt nord-Uppland. Kust, bruk, loppisar och promenader

Published by Katarina

Roslagen var för mig innan dessa dagar okänt. Föga vet man vilken pärla som gömmer sig längs Östersjöns kant, innan den ger sig ut i full blom framför ens ögon. Över Kristihimmelfärds-helgen åker jag och Erik på långfärd längs Östersjöns kust mot norra Uppland, spanar bruk, rotar på loppisar och tar promenader vid vattnet. En välbehövlig semester från en lång vår av stiltje. En roadtrip genom ett rosigt Roslagen och nordligt nord-Uppland Hur mycket kunskap har du om Roslagen och nord-Uppland? Innan jag besökte Uppland, hade jag ungefär noll kunskap om både det ena och det andra. Det är härligt vad man lär sig när man är på upptäcktsfärd i nya landskap! Under resan fyndade jag Sverigeboken, en komplett guide till Sverige utgiven av Motormännens riksförbund 1982 på Emmaus i Gryttby. Denna bok har redan blivit min svenska resebibel. För ett landskap likt Uppland, fungerar den trots åren på nacken väl, då det är ett landskap fyllt av bruk, runstenar och så kyrkorna då. Är det ändå inte något mer med Uppland än bara fornlämningar …

I norra Upplands bruksbygder bjuder Jesus alla till sig

Published by Katarina

Lördag den 23e maj Öregrund är vackert. Jag sitter i min pyjamas på Klockargården där vi bor och skriver efter ett stort mål mat med efterrätt nere på byn. Mätt är efternamnet. Vi promenerade efter det ut på hala klippor för att fånga solnedgången och Erik halkade och slog i rumpan. En snigel fastnade på hans byxor och ramlade av. Jag krossade en annan snigel med rumpan och minst två till med skon. Ljudet av en krossad snigel kan vara det värsta. Men det är så många sniglar här. Jag har fyndat en guidebok på en av alla second hand butiker vi besökt idag, Sverigeboken, en turistbok från 1982. Fynda guideböcker second hand kan vara det nya svarta. Det är spännande hur mycket som fortfarande är aktuellt. Men det kanske är för att man alltid skrev om kyrkor och fornlämningar, det blir inte så svårt att vara aktuell då. Gustav Vasa är fortfarande född i samma slott, 38 år senare. Nähe, säger du det! Den här boken är årets fynd. Här finns allt. Ja Erik, …

Det krävs inte så mycket när allt kommer ikring

Published by Katarina

Fredagen den 22e maj 2020 Det är på kvällen jag hinner skriva när jag äventyrar, eller en kort stund på morgonen om jag är morgonpigg, men jag är inte så värst morgonpigg, det är tur att Erik inte är så värst morgonpigg han heller. Kommer du ihåg Rania när vi äventyrade i Yosemite? Vi gick upp vid 4 på morgonen och det var helt okej. Vi hann att skriva och att äta nudlar, det var vad vi han. Idag var jag uppe med solen och kylan. Soldattorpet blir kallt framåt småtimmarna, trots att vi har ett element. Det är väl mest inbillning men det är vad det är. Det viktigaste är kaffe på sängen, det lärde jag mig imorse så nu bryggdes det en kanna kaffe att ta med till stugan att dricka när jag vaknar imorrn. Erik sitter på andra sidan rummet med sina lurar på. Han vill ha lite tid för sig själv, så han sitter en meter bort. En relation är så antar jag, man kommer inte undan. Dagens höjdpunkt var lakritspucken …

Vykort från Färnebofjärden

Published by Katarina

Vykorten jag skickar kommer alltid fram efter att jag själv kommit hem. Det finns en förklaring, men den är längre än vad jag har utrymme att skriva idag när jag står här vid fjärden. Ljuset silar in mellan grenarna och vad vet jag, men vilken drömtillvaro. Har du varit i Färnebofjärdens nationalpark? Det har jag. Kanske åker vi tillsammans nästa gång. Katarina

Kväll i soldatorpet

Published by Katarina

Torsdag, Kristihimmelsfärd Jag sitter i mörkret och det är nästa natt, eller det är natt. Det har varit en lång dag trots den korta distansen. Det går att göra en kort distans lång, om en åker längs kusten. Det doftar eld i soldattorpet, fastän att vi inte eldar. Erik är ute och borstar tänderna med vatten i en plastmugg, en souvenir från Florida säger han. Erik vill minnas att man fick dem med öl på stranden och två rosa flamingos på dess framsida vittnar om att han nog har rätt. Mitt militärunderställ från woolpower är på. Det är 17 grader i stugan, det känns varmt men jag skattar mig ändå lycklig att jag har det, jag vet att jag kommer uppleva det kallt framåt småtimmarna. Kom när du känner för det älskling, säger han. Katarina