Varför denna kärlek till Italien?

Är det de ljumma ljuva stränderna, med skirande azurblått och glittrande vatten? Eller är det de lika ljumt ljuva italienska männen?

Det är väl ingen hemlighet att svenskar, liksom andra älskar att åka till Italien. Till rivieran, till lyxen, till historien och till värmen. Och det är väl ingen hemlighet att när Julia Roberts i Eat Pray Love ska hitta sig själv, väljer Italien just för maten. För när en ställs inför maten är snart de vackra männen en liten siluett i marginalen, som har föga betydelse brevid pastan.

”You had me at pasta”

Och just det sveper mig med storm. Pastan. Inte ett hej från en man, utan ett hej från pasta. För när en väl ätit just pastan är det inte mycket som duger längre.

I Italien räcker en skål med pasta, lite olivolja och salt långt och det är svårt att hejda sig. ”Ögat vill ha mer än magen kan ta.”

Men varför är italiensk pasta så mycket godare än pastan hemma? När jag frågar Lorenzo hur kvinnan på La Cinque Torri här i Civezza kan laga så god pasta, svarar han enkelt ”men du vet, hon har lagat pasta hela sitt liv”. Och kanske är det så enkelt, att det inte finns någon hemlighet, utan bara många års tålmodig kärlek och prövande, en passion, ett levnadssätt och något som bygger på sammanhållning. En riktig italiensk kärleksrelation.

Katarina

Resan till Civezza är en bloggresa anordnad av ViviCivezza. Text, bild och åsikt, är som vanligt mina egna.