Resor
comments 3

Den tid som gått oss förbi och den kärlek som följde. 2019.

Livet har saktat ned sig för mig i år, på flera sätt. Jag har haft svårt att skriva enda sedan i mars. Jag har nog också haft svårt att läsa. Kanske hänger det ihop.

Bravo.

Efter januariöverenskommelsen har livet som statligt anställd inte blivit sig likt och att jobba nu är att navigera över havet utan kompass.

De bästa kanelbullarna i stan. Dublin.

Jag antar att jag alltid haft ett mål med mitt skrivande, underförstått. Jag har inte tänkt så mycket på det. Jag har med bloggen skrivit en dagbok som blivit läst av andra där målet blivit just det.

I år tappade jag siktet och då kommer inte orden lika enkelt längre.

Nordkap.

Men januariöverenskommelsen kanske bara var toppen på Sverige-isberget. Det började någonstans hösten innan när vi, människan som kollektiv, blev allt mer och mer oense om vart kompassnålen pekar. Delar av kollektivet pekar nålen mot medmänsklighet, delar mot Greta och minskad klimatpåverkan och andra delar mot stängda landgränser och ett allt starkare Sverige Demokraterna till följd. Några nålar pekar i ungefärlig samma riktning medan andra mot helt andra väderstreck.

En ensam ren går över stranden mellan två vikar, Nord-Norge.

Jag tappade lusten helt enkelt. Lusten att skriva och även lusten att resa. Lusten att se mig om och lusten att läsa. Lusten till sociala medier och internetgemenskap. All lust rann bort under våren.

Varje gång jag öppnar en bok eller instagram känner jag mig tom. Det finns inget där på sidorna som intresserar mig längre.

Den vackraste av alla trädgårdar i Etretat, Normandie.

2019 kom att bli ett tomt år, till att börja med.

När man tappar lusten, tänker man nog att livet kanske ska komma att vara lite som i en Hollywoodfilm. Att en enkel lösning ska uppenbara sig och allt ställas tillrätta. I det verkliga livet, är det knappast så enkelt och ytterst få saker ställs till rätta så snabbt som i filmens värld. När jag skriver det här, är knappast allt ställt till rätta, även om man enkelt kan få en text att låta så.

Johnny

Men livet tar en vidare. Med tiden blir ”till rätta” något annat. Och utan lust och en mörk Sverige Demokrat-skugga, kan man resa och uppleva på pin kiv ändå. Mitt pin kiv blev 2019 Uzbekistan, Normandie, Tiveden, Stockholms skärgård, Nord-Norge och Irland och mitt däremellan träffade jag en stor kärlek. Han heter Erik.

Vad blev ditt pin kiv?

Katarina

Näckrosdammarna i Tiveden.

3 Comments

  1. Hej där! Tittar in här och måste säga hej, det var längesedan och konstaterar att vi nästan var i Tiveden samtidigt i somras? Vi var där 18-22 juli och jag tyckte det var helt fantastiskt ställe. Inte minst kaffet på rosteriet.
    Grattis till kärleken. 🙂
    Min pin kiv var att vi åkte till USA på hösten, jag har familj där som behövde ett besök och det blev 10 underbara dagar dels i Boston, och sen uppe i romantiska Vermont. Nu funderar jag mest på vad vi ska göra i sommar så jag tänker snoka omkring i din blogg och hitta inspiration. Tack för alla fina bilder och reportage! Ha det gott.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.