sund. som du och jag är.

Bokrecension; Tove Folkessson – Sund

Jag är för tillfället med i ett virrvarr av bokgrupps- konstellationer. En kan kalla dem bokcirklar, bokklubbar eller bara vänner som pratar böcker. I början av året var alla i min arbetsgrupp på jobbet sugen på att läsa en bok och en i gruppen valde en bok, en annan bok, som vi sedan inte lyckades att köpa eller låna på biblioteket varför vi fick välja en ny. Eftersom jag gillar att läsa bokrecensioner lästa jag några utdrag jag sparat i telefonen, varav denna var en på listan. De andra nappade på denna, varför vi kom att läsa Sund av Tove Folkesson.

Sund är den fristående andra boken i serien om Kalmars Jägarinnor och Eva Zackrisson, som i denna hoppar av arkitekthögskolan för att göra något annat kreativt. Titeln, som syftar på Kalmarsund kan lätt få en tro att boken handlar om hälsa och kanske gör den det, på sätt och vis. Boken radar upp livet som en allmänt känner sig som tidig millennial. Den handlar om att göra duktiga flickan grejen men vilja något annat. Om att varken lyckas med det ena eller andra. Som livet är i det mesta. Valen Eva gör är allt annat än självklara och ju mer man läser, ju mer osäker på blir jag om jag gillar boken eller inte. Även när jag läst klart tvivlar jag fortfarande. Boken har något, men de detta något verkar inte vara för mig.

Till bokens försvar skriver Folkesson mycket bra. Hon har ett annorlunda språk som utmanar, får en att bli amazed över hur många tvära kast det kan vara i en mening. Det och om kasten mellan land och stad där det finns mycket Stockholms-igenkänning, skildringar om förorter och Slussen som mötes och skiljeplats, samtidigt som boken andas Öland och Kalmar län, där jag själv kommer ifrån.

Boken har starkt melankoliska känslor över vad som borde vara ett bra och fritt liv, får en att fundera, men handlingen griper inte tag. Däremot skapar tidsmarkörerna och beskrivningar av Åre, Stockholm och Öland härliga igenkännings-känslor från tidigt 200-tal och får en att vilja bo en stund på landet på Öland och en stund i Stockholms förort, bara för att kunna säga ”det gjorde jag när jag var ung”.