Jag får egentligen inte ordning på något. Inte mina ord, inte min redigering och ej heller mina växtinköp.

Helgen har kantats av växtinköpt. Man glömmer bort hur dyrt det är och vilken affär som hade vilken växt, så också nu.

Vi packar lilla Spättan (arbetsnamn på bilen) återigen och rattar återigen mot Nynäshamn och Ösmo plantshop, för att tre timmar senare komma ut med en Dvärgsyrén och en hel del lådor. Att lådor kan vara så dyra!

Så kan det gå när Björnbärsbusken finns på Grönväxtrike en mil därifrån och vi varken kommer ihåg till eller från, men 1700 kr fattigare blev vi i alla fall.

Här fikar vi och beundrar virkade bakverk. Västerby bygdegård.

Som vanligt är livet inte en rak väg. Ej heller enbart solig. Vi tar landsvägarna och njuter av väderomslaget, inifrån en bil, för då går det ju att njuta.

Erik vet att det finns en bygdegård där man kan fika om man har tur. Så vi letar efter denna bygdegård en stund, vem har koll på tid i dessa dagar och vi hittar den till ett ”hah” vid blotta synen. Jag undrar nu om han minns det.

Här fikar vi och beundrar virkade bakverk.

Tankar mellan raderna

Jag ser att min kusin och kusinfru har startat ett hållbarhetsprojekt, eller är det kanske ett magi-projekt. Den som lever får se och det blir roligt att följa. Igår delade de ett boktips jag fastnade för; Naturligtvis: biologisk mångfald i din trädgård.

Nu behöver jag ha biologisk mångfald på min balkong. Det låter dyrt.

Tanken vandrar snabbt vidare till vad som blir omställning i dessa tider? Flyget, har för tillfället löst sig själv, men istället har bilen blivit ett problem. Även för oss. Helt plötsligt åker vi bara bil trots årskort på SL och de pengarna kan vi inte få tillbaka.

Så jag spanar på elcyklar nu och kastar långa blickar på Stålhästen, bara för namnet, men kanske också för att den är retro och jag är nog trots allt lättsåld på det. Tur att retro ofta är gammalt, ärvt och lagat och faller inom hållbarhetsramen. Otur att det precis som balkonggrejer är dyrt.

Kanske kan jag ta min Stålhästen till Nynäshamn på sommaren.

Tankar mellan raderna. forts

Det var längesedan jag funderade på hållbarhet, även om det ofta genomsyrar min vardag ändå. I detta nu försöker jag återigen lära mig matavfallssortering, något jag inte haft tillgång till sedan jag bodde i Grythyttan. Jag fastnar alltid i de praktiska detaljerna. Som kattsanden. Det tog mig halva kvällen att förstå att den ska på deponi, att den inte ska på deponi, att den är komposterbar, att den inte ska slängas i matavfallet, att en liten del kan slängas på toaletten (undrar vad toagubbarna tycker om det) för att slutligen bara förstå att den ska i de vanliga hushållssoporna. Men skriv det på förpackningen då.

En gång i tiden var jag miljöinformatör, på de gamla goda tiderna i Norrköping, då gick jag runt och informerade Norrköpingsbor om hur man sorterar. Tänka sig att jag har gjort det! Det avslöjar inte kattsanden, precis.

Vi möts av fika och vackert väder och hällregn. Den som skapade vädret är ambivalent. Lövhagen och Knappelskär

Annika tipsar om en utflykt till Lövhagen och en promenad till Knappelskär, så vi gör just det när vi blivit rånade på Ösmo plantshop, de som nu tar våra pengar. Vi möts av fika och vackert väder och hällregn. Den som skapade vädret är ambivalent. Men vi går ut mot Knappelskär ändå. Nynäshamn är allt bra vackert ändå.

Extra bitter apelsinmarmelad krullar sig på tungan på en solig klippa och Erik ser extra stilig ut i profil. Det händer ibland.

Katarina