Min blick vilar på ett stilla vatten. Små knott surrar över vattenytan och en båt glider sakta förbi på håll. Inga ljud hörs. Jag funderar på hur något kan vara ljudlöst. Efter ett år i Stockholm, var det länge sedan jag hörde den. Tystnaden. Men här, längs Dalälven i Färnebofjärdens nationalpark är den, den enda som hörs.
Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, det är ljus över stränder och näs, och omkring står den härliga skogen grön bakom ängarnas gungande gräs. Ur Strövtåg i hembygden, Fröding
Mitt lilla sidoprojekt Sveriges nationalparker har tagit mig till sex stycken detta år. Tyresta, Stenshuvud, Söderåsen, Norra Kvill, Blå Jungfrun och nu Färnebofjärden.
Färnebofjärdens nationalpark
Till Färnebofjärden, den park med det vackraste namnet, tog jag mig en dag i juni för en break från staden och dess konstanta hummanden. Nationalparken, som ligger ca två timmars bilfärd norr om Stockholm, nås enklast med just bil, är en nationalpark som sprider ut sig runt nedre Dalälven.
Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord står min hembygd och hälsar mig glad, var mig hälsad!—Men var är min faders gård, det är tomt bakom lönnarnas rad. Ur Strövtåg i hembygden, Fröding
Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt, där den låg, ligger berghällen bar, men däröver går minnet med vinden svalt, och det minnet är allt som är kvar. Ur Strövtåg i hembygden, Fröding
Och det är, som jag såge en gavel stå vit och ett fönster stå öppet däri, som piano det ljöd och en munter bit av en visa med käck melodi. Ur Strövtåg i hembygden, Fröding
Med Fröding och min hembygd i mina tankar vandrar jag på plankor mellan små vita tofsar som sticker upp lite här och var. Marken är karg och likt en hed utsträckt öppen och ensam. Tystnaden följer mig hit. Jag lyssnar efter den.
Färnebofjärden med dess annorlunda natur markerar den biologiska norrlandsgränsen, limes norrlandicus. På ena delen karg och på en annan bolmande grön, men hela tiden majestätisk.
Att vandra är balsam för själen
Jag vandrar varje dag, runt på stadens gator, bland parker och under sena sommarkvällar längs Edsviken där jag bor. Väl ute i naturen passar jag på att ta en tur på en vandringsled om tillfälle ges. Vid Färnebofjärden lockar den 9km långa kyrkstigen med sitt klingande namn.
Och det är, som det vore min faders röst, när han ännu var lycklig och ung, innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst och hans levnad blev sorgsen och tung. Ur Strövtåg i hembygden, Fröding
Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned invid sjön för att höra hans tal om det gamla, som gått, medan tiden led, om det gamla i Alsterns dal. Ur Strövtåg i hembygden, Fröding
Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår, men så svagt, som det blott vore drömt: "Det är kastat för vind sedan tjugu år, det är dött och begravet och glömt. Ur Strövtåg i hembygden, Fröding
Förbi fröiga maskrosor, mellan täta vajiga grangrenar, ut på en slingrig väg till vänster om fäbodar och till en våtmark, där stannar jag för en kort reflektion, tar in nuet och skådar fåglar flyga högt och fartfyllt över himlen. Friare än så blir inte min själ.
Där du kära gestalter och syner minns, där står tomheten öde och kal, och min eviga vaggsång är allt som finns av det gamla i Alsterns dal. Ur Strövtåg i hembygden, Fröding
Praktisk info – Kyrkstigen och utsikten vid Skekarsbo
Vid Gysinge bruk, via bil eller buss (75km nordväst om Uppsala), hittar du Naturum Färnebofjärden. Kika på vägbeskrivning här. Vid huvuentrén finns anpassade och breddade vandringsleder för alla. Ingen specifik utrustning behövs.
Skekarsbo, med dess vackra utsiktsplats ligger på östra sidan om Dalälven, söder om Gysingebruk. Här passerar också Kyrkstigen. Jag tog bilen till Skekarsbo och skådade utsikten från utsiktstornet och sedan bilen vidare tillbaka till Nora Kyrka och vandrade härifrån till Hagudden och Österbo och tillbaka.
Här hittar du en karta över Kyrkstigen och all annan praktisk info som kläder, säkerhet osv här.
Katarina
9 Comments