Tankar om neddragningar och en skrivutmaning. Mot Umeå och årets Littfest.
Torsdag den 14e mars, 2019. Från Stockholm till Umeå. Jag klappar ihop datorn och springer mer eller mindre ut från jobbet. Varför blir det såhär varje gång jag ska resa någonstans? Nåväl, kanske är det inte mitt fel, jag är ju ganska planerad och organiserad ändå trots en översvämmad outlook och människor som drar i mig till höger och vänster. Mitt jobb, denna myndighet i fritt fall, börjar allt mer likna en upp och nervänd verksamhet där man jobbar på taket i stället för i grunden. Bilderna är fotograferade och redigerade i mobilappen VSCO. Det är konstigt hur fort det går, hur snabbt man raserar något som byggts upp under så lång tid. Denna vecka, kom uppsägningen av alla provanställda i Stockholm. De slutar den 31a mars. Vi andra får vänta på besked till slutet av april. 4500 personer ska ju sägas upp. Jag antar att det är tiden nu, två år innan nytt decennium, vi kommer se tillbaka på är tiden då vi raserade. Raserade välfärd, klimat och demokrati. Hur vi skar sönder en myndighet …