Jag sitter här igen. Äntligen. Det har varit svårt att få till tid att åka till stugan på grund av allt mellan himmel och jord som hör livet till. Men skrivandet får jag till ändå. Jag är verkligen på slutet av första boken i vildsvinsserien. Korrar till och med! Jag trodde aldrig jag skulle komma hit. Men nu så. Nu tar jag till AI, Words uppläsningsfunktion och lyssnar genom min text för att korra manuellt. Höra var det skorrar och gör det oskorrigt! På dubbla språk dessutom. Texten är både på engelska och svenska, och var från början skriven som någon slags prosapoesi som blev till inte så mycket poesi och en längre roman efter en större omskrivning under sommaren för att sedan redigeras en hel vända och nu på slutet korra och lyssna genom på repeat. Kvar är ändå en del poetiska element och bakvända meningar jag får fixa nu. Har jag sagt att jag älskar att skriva? Det jag inte älskar är att korra. Alltså varken grammatik eller språklig rättning är min melodi. …