All posts tagged: roadtrip

Jag vågade inte plocka blommor för vi var mitt i Amerikas största nationalpark. Vandra i Wrangell – St Elias, Alaska.

Vad gjorde du på midsommar? Jeanette – Äh, var i en övergiven gruvby i Alaska, jag vågade inte plocka blommor för vi var mitt i Amerikas största nationalpark. Sofia skrattar. Det var längesedan nu, då jag firade en klassisk midsommar. Jag minns faktiskt knappt när det var men de senaste två åren har jag bara varit på resande fot, för två år sedan i Civezza och nu senast i Alaska. Midsommar är på sätt och vis en klassisk parhelg, så det är kanske inte så konstigt att helgen tappat betydelse för mig och att det snarare blivit fokus på en till gratis semesterdag och det finurliga i att lägga sin semester i anslutning till midsommar. Så så blir det kanske även i år. Sofia. Jeanette photo-style. En midsommarvandring i Alaska. Vandra vid McCarthy i Wrangell St Elias nationalpark. Alaska. Att vara ute i naturen lockar. Att vandra, det är något jag vill göra i varje hörn av världen! Jag vill kunna skriva på bloggen, den dag jag bestämmer mig för att sluta skriva, om ”I …

På jakt efter rikedom i en övergiven koppargruva. Kennicott Alaska

22 juni Midsommarafton i Kennicott – Alaska Små röda stugor likt hemma i Småland, röda kinder från värmande sol och branta backar och små röda skyddshättor på fyra kvinnor ute i den amerikanska vildmarken. Vi har kommit till Kennicott gruvby i St Elias National park. Frukost för en äventyrare, Sofia, på McCarthy Lodge Bistro. Texter om Alaska Det har snart gått ett år sedan jag var i Alaska tillsammans med Sofia, Lena och Jeanette och jag tänkte därför att det är dags att ta upp inläggen härifrån! Det finns så mycket att säga som jag ännu inte har berättat och så mycket att visa. En av höjdpunkterna är det vi kommer till nu, våra dagar vid byarna McCarthy och Kennicott. Vill du läsa tidigare inlägg från Alaska? De hittar du under taggen Alaska och sista inlägget jag skrivit härifrån är resan till McCarthy, Kennicotts systerby. De andra har redan skrivit om upplevelsen vid Kennicott här; Sofia. Övergiven koppargruva och glittrande glaciärer Lena. Kennicott – En övergiven koppargruva – dag 10 av #4WomeninAlaska Roadtrip Jeanette. 3 övergivna hus i …

Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen

Förra året gjorde jag en lång roadtrip genom Norrland som gav mersmak. Så pass mycket att jag i år ville fortsätta. Kanske vill jag det varje år från nu, beta av en liten bit av Norrland, bit för bit. I år betade jag av biten Tornedalen. Varför? För här verkade så mysigt, annorlunda och här har en ju ett eget språk, meaänkieli. I senhöstas när jag var till att spika sommarens semestrar bestämde jag mig. Utöver Alaska och Island vill jag göra en liten roadtrip i Sverige och jag vill fota Tornedalen. Och egentligen blev den inte så liten heller om du frågar min kompis Linda. 353 mil senare kom vi hem, efter dagar längs Norrskensvägen, Tornedalen, Haparanda Skärgård, Luleå, Kebnekaise, Jokkmokk och Lycksele. Det här är storyn om Norrskensvägen. Vid en av Tornedalens alla rastplatser, någonstans mellan Pajala och Korpilombolo, en liten avstickare från Norrskensvägen. Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen Med på roadtripen längs väg 99 genom Tornedalen var min vän Linda, min vita pärla bilen, tält och en hel massa mat. Vi hade bestämt …

Fotodagbok: Promenad till Kebnekaise fjällstation

4e aug Nikkaloukta – Kebnekaise fjällstation Det var länge sedan jag bloggade om nutid. Jag funderade på om jag skulle göra det idag, men har så mycket material kvar från mina sommarresor och vill så väldigt gärna komma genom det att jag fortsätter med mina tillbakablickar. Ibland är det så. Att en vill avsluta något, för att kunna gå vidare, denna gång är det nog för att komma vidare mot hösten och kommande vandringsresa på söndag som jag berättar mer om då. För nu ska jag snart ut och resa igen! I somras gjorde jag och Linda en fantastiskt roadtrip genom Tornedalen, förbi fjäll, älvar och troll och avslutade med Kebnekaise, eller det där berget som jag har kommit att kalla det. Det där berget som har satt sina spår djupt i min vandringssjäl. Jag har nu kommit till redigering av bilderna men inte längre än så och det tar emot, för jag minns hur jobbigt det var, både psykiskt och fysiskt. Däremot har jag tagit mig genom vandringen från Nikkaloukta in till Kebnekaise fjällstation …

Är det skotthål på skyltarna, McCarthy?

21 juni Fairbanks till McCarthy Dagen vi inte sett fram emot. Den där långa dagen i bil som ingen vill minnas vid att vi planerade in längre. Den ger oss bland de vackraste utsikterna.   Servitrisen är trevlig men klumpig – Meiers Lake Roadhouse Jag minns inte när vi kommer iväg men vi stannar och äter lunch på Meiers Lake Roadhouse. Vi pratar om projektet Kvinnliga äventyrare som både jag och Sofia är med i, om jag bara skickar in min presentationstext, vilket jag fortfarande inte gjort. Vissa saker förtränger en, det här är en av dem. Servitrisen är trevlig men klumpig och vi åker vidare efter en snabb titt i museet, något många ställen verkar ha. McCarthy road börjar i Chitina och fortsätter till Kennecott river. Adjektiv i flera negativa varianter forsar ur folks mun när vi nämner McCarthy road. Vi har blivit varnade för McCarthy-road, hur sliten och dålig, hoppig och studsig den är. Adjektiv i flera negativa varianter forsar ur folks mun när vi nämner vägen. McCarthy road är i bättre skick …

Nordpolen

20 juni – North Pole och Fox – Alaska Innan jag kommit till Alaska riktigt längtar jag efter det här. Efter karamellstänger till gatlampor och tomten. Kan en längta efter tomten när man blivit vuxen? Jag kan. Tomten finns också, i Nordpolen och Nordpolen finns i Alaska, så det så. Utanför Santa Claus House i North Pole.  North Pole. Det är konstigt att komma till North Pole i värmen. Att se julsaker i mängder i kjol och bara ben. Så vi fotar oss utanför Santa Claus House, vid den fina väggen och njuter av solskenet, såklart. Butiken som varit här sen 1952 är som en stor godisbutik för alla julälskare. Och det verkar visst vara många som gillar julen för trots att det är juni är det en hel massa personer här, barn och vuxna i ett enda virrvarr. Vi vandrar en stund i butiken och åker sedan och köper en glass vid McDonalds. Tycker att McDonalds kunde shapea upp sig här och göra ett samarbete med Gränna för lite karamellsmak på sin glass. Men …

Alla tips en får av locals är inte bra tips. Fairbanks

19e juni – Denali till Fairbanks Vi packar återigen in oss i bilen (det känns som det är det en gör på en roadtrip) och kör Parks Highway mot Fairbanks. Dagen innan har vi spanat in Bears Coffee på vägen och stannar för en avokadofrukost. Finns det något bättre i livet än avokadomackor Sofia? Kanske det godaste jag åt i Alaska. Dessvärre är den amerikanska maten av allt för dålig kvalité generellt. En vill plocka ner alla skyltar och förminska dem för att ha hemma. Vi åker förbi Skinny Dicks Halfway Inn och skrattar åt namnet. En bil passerar med skylten Villain som regskylt. Visst är inte maten bra i USA, men roliga skyltar har de iaf. Checkpoint lågt blodsocker. Utsikten. Alla tips en får av locals är inte bra tips. Fairbanks (downtown) Köper en keps på Arctic Souvenir Shop och ett par coola solglajjor på en vintage shop vid namn Bad Mother. Alla Alaskas städer börjar se likadana ut och jag vet inte längre vilket som är Anchorage eller Fairbanks. På Bad Mother frågar …

Servitören säger att vi får sitta kvar hur länge vi vill så att han kan lyssna när vi pratar. Denali

18 juni – Denali Dagen efter en längre vandring är alltid lite morgontröttig. Det är synd att en glömmer bort det, från gång till gång. Nästa gång behöver vi komma ihåg det så att en planerar in vila och hör sen! Det går inte att maxa både fysisk aktivitet och sevärdheter har jag lärt mig i sommar efter att ha drabbats av något som liknar nära utmattning när jag kommit hem. Sugen på kaffe? Här hittar du Starbucks. Vi börjar även denna morgon sent och åker till Denalis Visitor Center som finns nära entrén och bestämmer oss för att gå delar av Tree Lake Trail. Leden passerar några broar och de vill vi kika på. En hängbro och en järnvägsbro besämt. Jeanette och vår bff Fjällräven. Pendling till jobbet, ja tack. Bara att just Starbucks finns här, så Amerikanskt – Denali När vi kommer tillbaka dricker vi kaffe från Starbucks i Denali. Bara att just Starbucks finns här, så Amerikanskt. Det regnar och vi klär in våra kameror med plast. Jag minns inte våra samtal, …

Fikan är bra och kossorna gulliga – Gammelstad kyrkstad

3e aug -Luleå – Nikkaloukta via Gammelstad Kyrkstad Vaknar tidigt, trots sovmorgon. Hoppar in i duschen och duschar för första gången på långa dagar. Det är konstigt hur snabbt man vänjer sig vid att inte duscha, sitt förfall och hur nöjd en snart blir med det. Inget smink, inget rent hår men glädje. Köket jag inte sett på 10 år. Sist var det paltmatlagning och nu fruktsallad. Ge mig en stuga eller två. Tänk vad tiden går Att sova över hos en barnfamilj innebär också alltid säker frukost. Lillan är såklart uppe och Percy som jobbar lite/ semestrar lite samtidigt. Vad det nu heter när man semestrar och jobbar samtidigt, semjobbar? Det var så längesedan jag såg honom. Precis innan resan upp till Luleå påminner Facebook mig om när jag står i samma kök och kikar på paltmatlagning i början av min Facebook- karriär. På den tiden bodde Percys pappa i huset och nu Percy själv med dotter och dam. Tänk vad tiden går. Världsarvet Gammelstad Kyrkstad Planen för dagen är världsarvet Gammelstad kyrkstad. Det …

Dagar vi minns

Sammanfattning med mobilbilder av roadtrip genom norra Sverige -> Stockholm – Karesuando – Haparanda – Luleå – Nikkalouka – Lycksele och åter Stockholm. 27e juli till 8 aug. Den där känslan, när en landar hemma i soffan efter hundratals mil i bagaget. När foten är stel av gaspedalen och hjärnan alldeles fartblind. Det är en särskilt känsla. After frihets – känslan. Just den känslan fyller nu mitt hjärta, omhuldar det och får mig att småle när jag sakta bläddrar genom alla de där mobilbilderna som blivit tradition efter en semester, som sammanfattar den så bra. Stockholm är inte längre varmt, idag är det 16 grader och regn, men väderprognosen visar värme till veckan. Det känns som att den meningen aldrig slutar att skrivas och till sällskap av väderprognosen är nu mitt hjärta varmt av dagar i Karesuando, Tornedalen, Haparanda Skärgård och ansträngande stunder uppe på det där berget. Det där berget som tog mitt hjärta och överansträngde det. Dagar jag minns. Dagar att ta fram när hösten pockar på och nu vädret sakta vänder. Här …

Hälsa på mig nu eller om tusen år i Haparanda

1 aug – Kattila – Haparanda (Seskarö) Vi vaknar i Kattila som kokta fiskar och Linda jämför tältet med en slow cooker. ”Man märker ju inte ens att en dör. En gör ju det så gradvis”. Övertorneå kyrka. Övertorneå. Vandringsbloggen skojar om sitt frissiga hår och jag ser ut som Jesus. Bra start på en morgon, men vi stannar här. Äter frukost och pratar dagar och tid. Jag börjar tappa uppfattningen om just det och det blir allt svårare att veta hur och var en befinner sig. Jag läser Kom och hälsa på mig om tusen år på klipporna i Kattila Jag läser Kom och hälsa på mig om tusen år av Bodil. Några rader triggar alltid min skrivlusta. På klipporna i Kattila blir det jobbigt för jag har inget att skriva på. Min dator har konstant slut på batteri och det finns ingenstans att ladda den. Mycket i Tornedalen är stängt, så och den restaurang som med sin skylt lurar med sina öppettider här i Kattila eller skylten för soluret i Pajala. Skylten finns, …

Vi gör Pajala

31 juli Pajala – Juoksengi Vi vaknar upp mitt i Pajala. Känslan av  otrygghet har tagit oss hit. Ett skönt bad i Torne älv får oss att stanna kvar. Morgonbadet i Torne älv det bästa är. Jag har i år badat fler gånger i Torne älv än vad jag ibland badar på en hel sommar. Såhär glad är Linda efter att hittat en bra tältplats och gröt till frukost i solsken. Efterlängtade prinsessbakelser och en skylt till Kina – Pajala Vi gör Pajala. Besöker centrum och kikar på soluret som inte längre finns. Men en skylt till Kina gör. Kul när man samtidigt läser Populärmusik till Vittula, för då vet man, det där med Kina menar jag. Vi kollar in Pajalas cafe-utbud och får tips om två från kassörskan på den lokala klädbutiken. Vi väljer Cafe Valvet och äter bakelsen Änkan. Som sockerkaka blandad med prinsess skapar den den efterlängtade sockerkick en sockerberoende som jag letar efter. Bakelsen kostar 45 kr och kaffet 15, som sig bör på ett konditori med stil. Pajala visar sig …

Jag badar av mig jag hatar att vara kvinna ilskan i Torne älv. – Karesuando till Pajala

30e juli Karesuando – Pajala Jag vaknar och dricker kaffe på verandan ensam i min ploppmugg. Eller Jimmys mugg för att vara korrekt. Jag vill ha en, så kanske kan jag titulera det som min lånemugg. Mertajärvi, en av Norrlands vackraste små byår. Jimmy har börjat jobba efter semestern och vi ska checka ut från Airbnb Jimmy. Vi plockar ihop och det tar mycket längre tid än vad vi tänkt oss. Det gör det alltid på något vis. Hej då Mertajärvi! Tills vi syns, nästa år. Karesuando Botaniska trädgård. Kan det vara Sveriges nordligaste? Mycket av Sveriges nordligaste någonting ligger i Karesuando. Jimmy vill att vi ska säga hej då så så vi åker till Karesuando för att tanka, handla och säga just, hej då, på Jimmys jobb Eliassons. Carola är på jobbet och säger att Karesuando har en botanisk trädgård. Karesuando botaniska trädgård. Vi åker dit, på stört. Linda motvilligt, men jag bestämt. Linda pratar med sin pojkvän för att fördröja tiden men trädgården är så liten att den inte räcker till ett samtal. Strax …

Tankar om att aldrig åka tillbaka till Stockholm börjar rota sig – Karesuando

29e juli – Karesuando Vaknar utan sviter med en lång sms-historik på smaklökarna. Det känns vintage att smsa. Är först uppe och smyger ut i köket för att koka kaffe. Jimmy vaknar. Han sover i soffan och det är varmt där. Linda och jag har fått ta extrarummet och det är svalt. Vi sover bättre än tidigare natt. Här finns också min favoritutsikt, den som smyckar mitt skrivbord sommar som vinter – Mertajärvi Jimmy, jag och Linda sätter oss på min favoritplats. Trappan. Om allt jag får är ett hus med en trätrappa kommer jag att vara nöjd. Här finns också min favoritutsikt, den som smyckar mitt skrivbord sommar som vinter. Känslan av att vara tillbaka börjar sjunka in. Senare delen av dagen kretsar kring vila, marken i Karesuando och Harry Potter. Linda får se Tonys extensiva samling gubbar och tv-serietidningar och testa fyrhjuling i solnedgången medan jag och Jimmy följer henne sakta med bilen. Hon kan inte sluta le. Tankar om att aldrig åka tillbaka till Stockholm börjar rota sig. Katarina

Jag och Linda startar en costsplit och det är nu den riktiga roadtrippen börjar – från Luleå till Karesuando

28 juli – från Luleå till Karesuando – Norrlandsroadtrippen Vaknar och tar ett dopp i båthamnen i Piteå. Borde kanske inte bada med min hals, eller i en båthamn för den delen. Men hur ska man överleva i värmen om man inte gör så. Jag frågar Sofia om det är så smart att bada bland båtar. ”Äh, det kan väl inte vara så farligt” säger hon. Så nu är jag full av diesel. Nu är jag ute och reser igen och Alaska får vila en stund. Så långt jag orkar och batteriet håller kommer jag under två veckors tid att uppdatera från min och Lindas roadtrip runt Sveriges och Norges norra delar. Vad vore livet utan äggröra och juice? Vi äter frukost för 105 kr på Arctic Hotel i Luleå och pingvinen undrar vad livet vore utan äggröra och juice?  Har ingen aptit men äter ändå. Halsont gör så med en. Polcirkeln på väg 392, söder om Jokkfall. >Jokkfall, så mysigt och dyrt det kan bli på svensk semester. Äter en laxsmörgås och njuter av …

Varför står det Sundsvall i Stockholm och inte Haparanda?

27e juli – Från Stockholm till Luleå, Norrlandsroadtrip Vaknar med ont i halsen och ringer 1177, Vårdguiden. Min hals från Alaska kommit tillbaka. En Alaskisk hals? Svetten rinner på morgonen i ett 34a gradigt Stockholm. Det är så varmt att glasögonen inte längre stannar kvar i ansiktet utan åker rutschkana på näsan och tillsist hjälplöst dinglar med ett lillfinger om öronkanten. Vårdguiden kan på sätt och vis vara den bästa uppfinningen. Ge mig en sjuksköterskas lugna röst och vi slipper vårdköer i vårt värmeböljande land. Utsikt över E4an i Gävle Bro. Jag är så pepp. Resepepp. Några timmars jobb så. Nu bär det snart av. Bubblar. Sofias syster Martina rattar pärlan, like a boss. Hej Högakusten! Som jag har saknat dig Högakustenbron. Varför står det Sundsvall i Stockholm och inte Haparanda? Packar in det sista i bilen och hämtar Sofia och Martina i Axelsberg. Packar in Sofia och Martina vid lunch och beger oss. Vi kommer 100 m på Selmedalsvägen innan vi stannar för fika. Prioriteringarna med Fantasiresor alltså. Om Sofia skulle kunna en fras …

katarina wohlfart

Nu drar hon norrut

Del två av Äntligen vilses sommar är här och innebär vad en kan tro vara en klimatflykt norrut (alla som känner mig vet att Stockholm just nu inte är rätt element för mig), men med väderleksrapporten i hand, verkar det inte mycket bättre i Norrbotten. Med eldningsförbud och nära 30 grader i Karesuando, där vi förra året konstaterade värmebölja och playa-time vid 21 heta grader så verkar ju ändå svenska klimatet fått spunk. Packningsstress och klimatstress varvas nu hemma i Stockholmslägenheten med resorb, en ond hals och tankar om tänk om det aldrig slutar? Stressen till trots så ämnar jag vara en klimatflykting i kropp och själ och sluta bländas av den jordsliga problematiken och acceptera att det är nu jag lever även om meningen ”Vad fan har vi gjort?” hänger tungt över axlarna. Jag behöver ett break, för ett 34 graders Sthlm lämnar ingen oberörd, så länge en inte stoppar huvudet i sanden och det är väl kanske ändå inte min melodi. Men hur som haver, nu drar hon norrut. Rutten då? Idag styr …

17 sistaminuten tips till Sommarsverige

Har du ännu inte planerat sommarsemestern eller bara håller den öppen? Lucky you! Jag är redan fullsmäckad. Men om jag inte var det? Här är alla de saker jag skulle göra på min sommarsemester om jag hade några dagar över. En sommar i Sverige såklart! Frösön Östersund. Foto: Dryden. # Ta en morgonpromenad på Frösön – Östersund Ta en morgonpromenad i vajande fält på Frösön. Bada och grilla hela eftermiddagen vid Forsaleden och avsluta med att svänga mina lurviga på Storsjöyran. Vackra Lökskär på Åland där vi (Sofia, Jeanette och jag) spenderade tre dagar bland klippor och bastubadande förra sommaren. Om du hyr en egen ö, snåla inte när du handlar. En vill ju inte få slut på mat. # Hyra en egen ö – Åland Jaga fatt på alla väninnor, packa väskan full med pasta och zucchini och hyra en egen ö på Åland. Vad finns det som inte är fantastiskt med att hyra en egen ö? Inget. Tänk dig att vakna tidigt, hoppa i tofflorna och gå ut på klippan utanför. Livet blir …

Det är vid det här laget så kallt att Sofia skakar tänderna när hon sätter sig i bilen – norrut mot Denali genom Whittier och Talkeetna

16e juni, från Kenai till Denali, Parks Hwy 3, Alaska Vi lämnar vad som kommer att bli vårt favoritboende under vår tid i Alaska och kör norröver för att under dagen ta oss till Denali. Vi ser en björn på vägen och Sofia fotar. Glada morgonchaufförer de bästa är. Bensinen är dyrare än på andra ställen i Alaska, men inte kaffet – Whittier Påvägen stannar vi i en liten stad som heter Whittier som en endast kan ta sig sjö eller flygvägen till eller genom en tunnel där en kör över tågspår och betalar 13 dollar i tunnelavgift. Eftersom vi varken har båt eller ett plan, tar vi tunneln, tidigt på morgonen. Whittier är litet och har ett hus där alla i staden en gång bodde, som är övergivet. Det finns nu ett nybyggt hus. Det gamla står kvar som ett ödsligt skal från något som var förr och sätter en prägel på orten som är svår att förklara. Är det det enkla övergivna Buckner building, att en bara kan åka genom tunneln en gång …

Det regnar och parkeringen kostar 5 dollar, men här finns örnar – Kenai, Alaska

15 e juni, Kenai, Sterling Hwy, Alaska Vaknar tidigt och får blogga själv i grått väder. Känslan när en är uppe i arla morgonstund i ett hus en själv inte bor i medan de andra sover. Vid kl 7 ringer våra larm simultant. Bagelfrukost Under frukosten pratar vi om varför vi bloggar. Ja varför bloggar en? Om att vara inspiration till någon annan, att vara underhållande och om läsa andras texter innan en skriver sin egen. Frågan hänger i luften om en inspireras för mycket om en gör det. För vems idé är det om idén föds av att läsa en annan text eller ur ett samtal? Samtalsämnena är många under en roadtrip och det är skönt att prata om sin bäbis bloggen med andra mammor och pappor över en bagelfrukost. Veronicas Coffehouse, Kenai Alaska. ”Ryssarna kom, dödade urinvånarna och av någon anledning som är oförklarlig valde en att behålla rysk arkitektur” – Kenai Old Town Kenai visar sig ha en gammal del med det enkla namnet Kenai Old Town. Såklart inte jämförbart med Gamla …