Tiden går och en kommer sig för att tänka tillbaka på tider innan man reste. Hur var det då att vandra denna jord? Vad tänkte jag på när jag vaknade på morgonen? Vad var viktigt? Så länge jag hade häst, var det den förstås. Nu, allt som oftast, reser jag med likasinnade, dvs de som gillar foto, äventyr och de där lite mindre bekväma resorna som är utmanande för själen och inte minst planeringen. För även om vi är likasinnade är vi lika mycket olika när det kommer till mat och sömn. Vad som är viktigt, varierar med andra ord. Foto: Adaras, Eastern Sierra vid Monolake Häromdagen var jag ute och fotade med en ny person och jag kom mig för att säga som det är direkt, att jag äter ganska ofta. För det är ju synd om det blir missförstånd, tänkte jag. Är du också sån, som äter ofta? För så är det nog. Antingen är man så eller kan man gå en hel dag utan att äta, klara sig på några nötter och …

Jag drömmer om medvetna dagar, stormande vidder och avlägsna öar. Jag drömmer om sommar, farliga kuststräckor, pingviner och crepés och om att vara mig själv. Tiveden Jag drömmer om Alaska. Om toner av First Aid Kit, fyra tjejer i Men in Trees värld mot världen och Alaskas män. Tivedens nationalpark Jag drömmer om Norden, om nordisk mat, syrade grönsaker, västerkust-fisk och tunnbröd. Mitt hjärta blir vilt i tanken. Tåkern, Foto: Helena Gunnare Jag drömmer om Vadarhavets långrunda stränder, Marstrands saltiga vindar och ett Kosterhav inom räckhåll. Tivedens nationalpark Jag drömmer om Haparanda skärgård, med Vildmarksvägen som förrätt och Norrskensvägen med Tornedalen som efterrätt. Tiveden Jag drömmer om öar, om Gotska Sandöns vita stränder, Bornholms klippor, Shetlandsöarnas karghet och Madeiras blommor. Vättern, Foto: Helena Gunnare Jag drömmer om att återbesöka det första land jag besökt som liten. Om Algarvekustens tidvatten och om Lissabons brandgula spårvagnar. Varamon, Motala Jag drömmer om vackra tågsträckor, om Arctic Circle train – Kiruna – Narvik och ouppnåeliga drömmar om Orientexpressen. Jag drömmer om att kunna ta tåget till alla destinationer i …

Att vakna upp på ålderns höst och inse att livet svischat förbi utan att en varit närvarande i de ögonblick en levt är en sak som ger mig ångest. Jag återkommer ofta till det i mina tankar och planer vid resa. Det är också en av mitt livs stora drivkrafter. Katarina, vad du än gör, lev livet nu och skjut det inte framför dig! Att du inte har en sjö av pengar på banken och en dyr bostadsrätt, spelar ingen roll. Det är nu du andas och det är nu det händer, så lev nu för tusan. Att leva i nuet är mer än att bara koppla bort sina sociala medier och vara i stunden, men är en god bit på väg. Leva i nuet När vintern pockar på så gör också arbetet på mitt 9-5 jobb. Folk öser in, arbetsuppgifter i pappersform och i alla digitala system rasslar in och kollegorna kommer tillbaka från semestrar. En finner sig plötsligt sitta trängre och trängre. Ibland vet jag inte riktigt vad en tänkte när en skapade …

Jag föddes med mycket och vild fantasi. Som liten och även som vuxen är jag hos vänner känd för att dagdrömma mycket, om att ibland zona ut och befinna mig i mina egna tankar. Men det också är den som tar mig framåt, när jag tar mig ur dagdrömmen och bestämmer mig att förverkliga det jag drömmer om. 2018 blir ett sånt år, det känner jag på mig. När drömmarna är desamma en längre tid och längtan blir tillräckligt stor tenderar mitt liv att bli det jag drömmer om. Jag antar att de är så för många, men att det som skiljer oss åt är att inte alla vågar drömma. När dagarna på ett år börjar lida mot sitt slut blir det automatiskt så att hjärnan vill stanna upp en stund; vila, sammanfatta och planera vidare. Hjärnan vill klura på dagarna som gått, vad den gick igång på och hjärtat av det vill göra kommande år. Hjärtat vill och hjärnan följer. Den första mars förra året skrev jag ett inlägg om vad jag drömde om  inför sommaren. Mina …

När en träffar folk och presenterar sig som bloggare kan man nästan liksom se något flimra förbi i folks ögon. Det kan vara nyfikenhet eller snorkighet, genuint intresse eller förvirring. Oavsett, så skapar bloggandet alltid en reaktion av något de slag. Det folk har gemensamt är ofta frågan varför. ”Varför i hela världen bloggar du?”. Och svaret är relativt enkelt. I mitt fall för min egen skull. För att det är min passion. Om något annat vore sanningen hade jag slutat för länge sedan. Vad är vackrare än det kalla blå mörka oktoberljuset i ett skogsbryn? I september fyllde min blogg fyra år. Fyra långa och korta år har passerat och jag har lärt mig en uppsjö av saker jag inte kunde innan och träffat människor jag troligen aldrig skulle ha pratat med om det inte vore för bloggen och att vi delade just intresset, att blogga. Med passion följer ny kunskap. Under mina år som bloggare har jag lärt mig; # en himla massa nytt om naturen. Jag tvingas ut och andas in frisk luft, …

Hej läsare! Känner mig så extremt ”live-ig” nu när jag skriver ett inlägg som faktiskt kommer att handla om idag. För snart kommer babesen till mig! Jeanette, förväntansfull om vad Annie kan komma att hitta på måntro. Som jag längtat då! Lite nervöst, då jag faktiskt lagar mat, till andra, planerat. Pew. Sist var vi hos Annie, Vegokäk, som rattade spisen och funkade som värdinna samtidigt. Amerikansk housewife- känsla direkt. Hon och jag lever under devisen att vem bryr sig om det är städat så länge maten är god. Undrar om hon får en chock när hon inser att jag har varken matsalsbord eller tv-bänk. Kanske kan hon sätta ihop tv-bänken som faktiskt är köpt? Blev visst en liten light-leak med min engångskamera-app och Annie fick en gloria.  Sofia fick ett grått lite ofokuserat filter. Kanske inte riktigt hennes style precis. Vi åt kalasgod veggo-husmanskost. Det som ser ut att vara fisk är sprödbakad halloumi. Såsen innehåller tång som jag lärt mig är vegetarisk och inte alls fiskägg och sen färskpotatis på det. På väg hem förra …

Godmorgon höst, du vaknar med lite sommarvärme kvar runt benen och väntar på oss jordiska med sprakande färg, regn och dimma. Jag ska inte ljuga, jag älskar dig faktiskt, även om vemodet är stort att lämna sensommaren bakom sig. På roadtrip genom Lettland, september 2016. Höstiga bär i alla färger, september 2016. Kära höst du är min favoritårstid. När du vandrar in, händer ofta så mycket skoj. Förra årets höst gav mig några av de mest fantastiska resor. Jag var på Grönland och välkomnade hösten redan när sensommaren sprudlade i Sverige och doftade grönska och vulkan på Island bland soldis i Vik och svindlande vindar på en islandshästs rygg i Stori Kambur. Färöarnas Atlantvindar, värmde, kylde och gjorde mig blöt när jag blickade ut över klipporna vid Mulafossur och jag reste vidare till ett brittsommarvarmt Lettland och åt mat i alla färgskalor och smaker. När den gula regnjackan, lyser upp Lettland. Rönnbär, o rönnbär! Höstens planer Den här hösten är ett oskrivet blad, men några försökt till första streck i marginalen. Ingen resa är ännu bokad, men flera planeras. Efter …

Sommaren går mot sitt slut, det är sista veckan i augusti och det går inte längre att ducka för känslan att nu är den över och hösten är här. Så för att grunda för ett inlägg om höstens planer senare under veckan tänkte jag att vi tittar tillbaka på min egna senaugusti förra året. Vad gjorde jag denna vecka förra året måntro? En ensam ren i ödemarken på Grönland Vid det här laget har du förmodligen gissat rätt. Jag var på en weekend på Grönland med Sofia och Helena och vi vandrade genom arktisk pil, hörde ljudet av tystnad och stormande fors vid Russel Glacier och kände den hårda isen under våra fötter på inlandsisen i Kangerlussuaq, Grönland. Alla bilder i inlägget är från sensommaren, 2016, sista veckan i augusti. Vill du läsa mer om Grönland? Läs min sammanfattande guide med länkar till andra bloggposter från Grönland ”En weekend vid världens ände”. Att vandra rakt ut i det här landskapet kan vara bland det bästa jag gjort. Ett omtalat porträtt som fick mer än 30k visningar …

Höstvindarna börjar svalka ner även Stockholm och jag tänkte det var dags att titta på vad jag köpt under sommarens roadtrip runt Sverige innan sommaren är över. Jag älskar att läsa shoppinglistor hos andra bloggare och inspireras av deras stil och jag älskar att handla kläder och prylar jag faktiskt behöver istället som souvenir när jag är ute och reser. Så sommarens lista är lite win win. Ögongodis och hjärtegodis, på samma gång. Shoppar du också hos bloggare? Nu har jag samlat mina inlägg om mina kläder och prylar under taggen stil. Följ Äntligen vilse på bloglovin så kan du spara inläggen till senare. # Underställ m.m från Woolpower Östersund Vackra Östersund har en butik som jag kände att jag inte får missa när jag ändå är på förbifart, Woolpowers fabriksbutik. Och om jag shoppade där. Jag köpte ett underställ, ett tygstycke som man kan ha i sovsäcken och göra den extra varm (en likadan till min guddotter Nour att mysa med), halsvärmare, handledsvärmare perfekta för fotografering i höst, balaklava och ett pannband. Älskar ull, det finns liksom inget …

Jag mötte den där magisk dimman än en gång, i den lilla byn Idbyn, och fick det där magiska avslutet på en sommar jag nog aldrig kommer att glömma. Min första sommar som singel på så många år. Min första sommar som ensam. En ganska surrealistisk känsla av att inte riktigt veta hur en ska bete sig då, allena, men i slutändan klarar det galant, precis som att cykla utan stödhjul första gången när föräldrarna skruvat av dem. Så många tillfällen till äventyr har dykt upp denna sommar och hjärtat har gjort ett dansigt steg varje gång. Hej Italien! Hej Laponia! Hej Karesuando! Jag har tagit chansen denna sommar och låtit mig själv blomma ut. Livet har visat att det alltid belönar en ja till äventyr- sägare. Jag har tagit semestern i egna händer och jag har inte brytt mig om andra. Känslan av styrka och att jag gjort precis det jag vill har ständigt varit närvarande. För det är precis det här jag vill. Vill vara stark och oberoende och inte bara på papper. …

Jag vet vad jag vill, jag vet vilka val jag behöver göra och jag vet vad mina val kommer att ha för konsekvenser. Jag antar att jag bara är född såhär, med en stark inre kompass som guidar mig i livet. Även om det här i det främsta är en reseblogg, följer jag ett stort antal bloggar som inte är det, bland annat Frida G Svensson nere i söder, som skriver mycket, och om både det ena och andra. För en vecka sedan skrev hon ett mycket klokt och insiktsfullt inlägg om att lita på sin magkänsla, om sin stabila inre kompass och om hur den leder henne rätt. När en läser ett inlägg och tänker att det skulle lika gärna kunnat varit en själv hon pratar om, då vet en att man att man måste ge sin syn på saken också. Min inre kompass Jag har precis som Frida alltid kunnat lita på att magkänslan kommer att guida mig. I utbildningar, i relationsval och i valen i livet. Jag antar att jag på sätt och vis …