Hej läsare! Sitter och skriver mitt vykort på Arcitc Circle Train som sakta rullar tillbaka mot Stockholm. Vi får se om vi kommer hela vägen fram denna gången, SJ. Har spenderat fyra dagar i Lappland, utan uppkoppling. Skönt! Tog det här fotot på morgonen, överblickande sjön och Helenas hem i Mertajärvi/ Närvä, Lappland. Alltså snö, kan inte få nog. Katarina
Den här lilla rackaren bor i mammas och pappas trädgård. Jag har träffat lillen förut, men aldrig riktigt pratat med den. Så vid jul, hemma hos föräldrarna mötta jag ekorren igen. Den har nog bott i mina pärons trädgård rätt länge, men det var längesedan jag sa hej. Men denna gång tänkte jag att nu är det dags att jag och korren blir bästisar. På ledigheterna har man ju en massa tid, liksom. Så med kameran i högst högg, en drös med mariekex och vid gott mod sprintar jag ut i trädgården för att möta min nya bästa vän. Dessvärre har min nya bästa vän ännu inte förstått att vi ska bli just bästa vänner. Så hen tittar varsamt på mig, fortsätter äta sin torra fågelmat och när jag tycker att vi hittat varandra, vänder på rumpan och springer sin väg och lämnar mig med ett krossat hjärta. Jag kommer igen till våren korren, då ska vi bli bästa vänner. Katarina
27e December 2016 Igår kväll efter en hel dags vila har min energi åter kommit varpå jag bestämmer mig för en sen kvällspromenad längs Gullringens gator. Stormen Urd sveper över Småland och om jag får säga det själv, så är det blåsigt. Men vad är väl lite vind om man har rätt kläder på sig? Under natten ökar stormen och jag lyssnar på vinden, hur det knakar i träden och viner runt husknuten. Jag vaknar på morgonen och det gör också solen. Vinden är bara ett minne blott. När jag är hemma brukar jag bege mig ut mycket i skogen varpå jag bestämmer mig för att ta en tur till min favoritplats, Norra Kvills nationalpark. Jag har fortfarande inte gått upp på idhöjden inne i parken och tänker att nu är det dags. Mamma oroar sig och säger ”akta så att inget träd faller ner på dig” men jag lyssnar bara på ett halvt öra. Jag packar kaffetermos, äggmacka och en flaska vatten tillsammans med stativ och självutlösare med tanken om att fota självporträtt uppe på …
Vik på Island Sanden är magisk svart och solen skapar ett soldis som svävar ut över det brusande havet. Vi kliver ur bilen och går den korta promenadsträckan ner till havet. Familjer vandrar längs promenaden och njuter av solen precis som vi. Efter regn kommer solsken och redan samma eftermiddag när vi kör vidare från Jökullsarlon mot Vik kommer solen och Island formligen badar i solsken. Efter regn kommer solsken Vi stannar en stund i Vik och promenerar vid strandpromenaden. Vik på Island De flesta som reser till Island passerar Vik i Myrdal, eftersom det ligger längs dess kända ”ringroad”. Med blygsamma knappa 300 invånare kan man undra varför någon ens minns denna lilla by och om det inte vore för smäktande vyer, en världsberömd strand och en vit kyrka på en kulle kanske heller ingen skulle det? På Viks strand står dess kända klippformationer, Reynisfjall, som vittnar och varnar om ett stormigt hav som tagit många sjömäns liv. Något mindre dramatisk kommer även Lunnefågeln (Puffin) hit under häckningssäsongen. När vi passerar är det varken …
4-5e juni 2016 Sommaren passerar så fort och vi är nu i augusti. I början av juni spenderade jag en helg på Saltarö, som inte är en ö, men fastlandet i Stockholms skärgård. Jag var där och firade Ulrica, min kusins frus, fruhippa. Vi hade en härligt lagom lång helg med mat, mordgåta och en vacker skärgård i sin bästa juni-skrud. Jag tog trilliarder som får berätta sin egen historia. Katarina
Böljande små toppar breder ut sig, gröna och färgade av ljung. Helena hoppar hurtigt över gärdsgården och pinnar uppför backen. ”De här backarna är de mest kända, men jag vet egentligen inte varför, jag gillar de norra backarna bättre” säger hon mellan stegen. Vem minns inte ”Skiftbyte i Bregottfabriken” reklamen? Eller Bröderna Lejonhjärta? Gemensamt har de att de är inspelade vid Skånes mest kända kullar, Brösarps backar. Brösarps backar En slingrande stig breder ut sig och vi går med sakta mak uppför den första backen av de många södra backarna. Vi har kameror, stativ och fika i släptåg och letar efter att hitta en liten plats som är vindstilla för att girigt dricka vår äppelmust, ett Skåneberoende som är svårt att bli av med såhär i efterhand. Uppe på toppen breder landskapet ut sig och på sätt och vis förstår jag folks förtjusning. Det är annorlunda, känns knappt som Sverige snarare brittisk och det är ett förbaskat vackert Skåne med vidunderliga vyer som möter oss. Under maj månad blommar Gullvivorna här men redan i april får vi ett …
25e juni 2016 Gruset knastrar när bilen rullar upp på den lilla gräsplätten med stenen mitt i. Jag kliver ur och värmen slår mot ansiktet. Detta årets värmebölja har nått oss och jag sträcker på mig efter bilfärden. På gräsmattan nere vid stugan sitter mina kusiner. De har firat midsommar i trakterna som jag. För första gången har jag lust att bada, jag som inte ens badade i Peru trots mina tre månader där. Jag traskar ner till sjön och ser smultron och midsommarblommor, ljummet vatten och knott i tusentals. Det hindrar, varken mig, Daniel eller Martin och vi tar ett midsommardopp. Vi äter grillchips i solnedgången och Martin fiskar. Några timmar passerar och det är en sådandär ljuvlig kväll. Katarina
Midsommarafton, 24 juni 2016 Midsommar passerade i all hast. Jag spenderade dagen med att åka ut i skogen och bada och för en gångs skull njuta av vädret. Det var pangvarmt! Lite utanför Vimmerby ligger ett mysigt tillhåll längs med Stångån vid ett gammalt pappersbruk vi brukar stanna vid till och bada när det finns tid över. Otillgänglig, inget baddjup på vattnet och kallt vatten gör att man oftast får ha platsen för sig själv. Utmärkt för badkrukor som jag! Men igår hände något och jag som inte ens badade i Stilla havet under tre månader i Peru tog mod till mig och tog mig ett dopp. Kvällen spenderade vi med klassisk midsommar hos Martins mormor. En sjungande stilla och vacker sjö, jordgubbstårta och lite prosecco rundade av midsommarafton. Hoppas ni har haft en god midsommar! Vad har ni haft för er? Katarina
Första känslan, vind i håret och doft av saltvatten. Jag har drömt om detta sedan jag flyttade till Stockholm. Drömmer inte alla här om skärgården? Så snart jag satte foten här i stan googlade jag febrilt efter Stockholms skärgårdsidyll. Efter ett tag hittade jag den. Den stavas Landsort. Iaf om man får tro bilderna på fyren och den lilla byn som dyker upp på google. Jag förstod snart att det kunde vara lite svårt att ta sig hit, Stockholms sydligaste skärgård. Nåväl, hur jobbigt kan det vara när man tidigare bott i norraste delarna av ett län mitt i Sverige, bakom en oändlig sträcka med bara tallar? Det som visade sig vara en liten by jag föll för så starkt med urskog, varg och den längsta raksträcka jag träffat på mellan den och storstaden, Örebro. Jag har fortfarande kvar min bil. Jag får inte användning av den så ofta men ibland så kommer den väl till pass. För att resa till Landsort gjorde den det. Det går bra att ta sig med kollektivtrafik hit bara att …
25-27 april, Fotografkollo i Vejbystrand Om att inte lyckas, om att vilja lyckas, om att lyckas och om foto. I slutet av min och Helenas roadtrip i Skåne för två veckor sedan så lämnade jag av henne i Hässleholm och styrde kosan mot fotograf- meetup i Vejbystrand. Det var Annelie, som jag mötte på Island förra året som bjöd in till evenemanget Share på en majblommekolloni vid namn Svalövskolonin. Majblomman är en organisation som verkar för barns bästa och egenmakt. Barn och vuxna säljer majblomman och pengarna går till olika verksamheter för barn, t ex Majblommekollonin i Svallöv där Annelie jobbar varje år och håller kollo ideellt och ser till att barn som annars kanske inte får komma på kollo på sommaren får göra det. Utmärkt fritidsintresse om du frågar mig. Fotografkollo i Vejbystrand Det var länge sedan jag var på sommarkollo själv, jag tror jag var senast när jag var runt tolv år och spenderade sommaren på fotbollsplanen med resten från min skola på det för trakten kända Gullemonslägret. Vi gjorde bland annat batiktröjor. …
Hej läsare! Jag är på fotografkollo i Vejbystrand. När detta vykort kommer fram är jag nog hemma igen. Det både regnar, blåser och är sol här på fotograf-kollot men jag vet efter telefonsamtal att i Stockholm är vädret sämre. Maten smakar så fantastiskt gott! Vi har två personer som lagar maten och de är så himla duktiga, känner mig så bortskämd. Idag har vi samtalat i grupper och vandrat på stranden och då tog jag denna bild. Bilden föreställer den steniga stranden, Vejbystrand i västra Skåne. Imorgon ska vi fortsätta prata och bara ha det så bra som man kan här på kollot! Vill inte komma hem. 26e april, 2016. Katarina
