All posts filed under: Stad

En dimmig morgon i Danderyd

Published by Katarina

Tjock, svepande, vit dimma ligger över Danderyd när jag vaknar upp. Jag är på väg till jobbet och ser när jag tittar ut hur magiskt omgivningen är och bestämmer mig snabbt,  ”bära eller brista, jag tar med kameran”. Numera tar jag med kameran allt oftare för att fota några bilder när jag har lite tid över. Man får inte så många timmar dagsljus i Sverige och jag jobbar bort de bästa timmarna, vecka efter vecka. Det fysiska resande är så liten del av min tid och därför tror jag på de inre resorna, de där ögonblicken när solen går upp över Gamla stan i Stockholm när jag står på perrongen på morgonen och ser pendlarna gå av och på gröna linjen, fågelkvittret utanför min köksdörr nu när de andra sover och solnedgången igår över över Slakthusområdet där jag och Helena tog en fotopromenad efter arbetet. Blev extra glad när jag såg att jag dykt upp på en lokal sida som fotograf. Det är inte ofta man blir omnämnd i sådana sammanhang så det gäller att hålla …

Ekorrar

Published by Katarina

En, två, tre, fyra .. Lurviga små svansar överallt. Snabba ilar de mellan träd och buskar, nyfikna. De försöker komma fram och kika som att det är de som är turisterna och vi sevärdheten, plötsligt går det inte motstå och jag skakar chipspåsen jag har i handen, de spärrar upp ögonen och springer i full fart mot mig. Roligast av allt i London var nog djuren i Hyde Park, lite mittemellan vilda och tama gick de mata, prata och filura med trots att de var födda i naturen. I speakers corner bodde de så, små lurviga, yviga och allmänt sociala, nyfikna men ändå försiktiga små rödtottarna. Efter att ha tagit oss runt hela Serpentine hade vi lite salta chips kvar och när vi kom till ena änden av Hyde Park fick jag syn på dem. De satt, innanför ett staket och åt på rötter och annat nyttigt och onyttigt de hittat efter alla turister varpå vi kom traskande förbi med resterna av vår chipspåse. Vem kan motstå en ekorre? Ingen! En del hävdar att det är råttor …

När isen värker och solen kämpar förgäves

Published by Katarina

Det knakar och liksom sjunger över viken. Isen är så mörkt blå att den nästan försvinner i det starka dagsljuset. Solen är på väg ner över Liljeholmsbron  när jag korsar den och blickar ut över vattnet, tar in lugnet och atmosfären och andas ut efter en arbetsdag.  För någon vecka sedan var jag för första gången i stadsdelen Liljeholmen i Stockholm. Föga berest flyttade jag ju ganska nyligen till Stockholm och upptäcker då och då nya områden. Liljeholmen, en vacker stadsdel som har Göteborgskänsla med dess spårvagnar och härliga atmosfär ligger bara ett stenkast från Södermalm.   Ett hjärtskärande vackert Stockholm i motljus Har jag sagt att Stockholm på sina ställen är så jisses vackert att man blir helt matt? Det är helt klart skönt att upptäcka nya områden på promenad med någon men jag har kommit att uppskatta mina stunder allena med min kamera en stund efter jobbet, då och då. När dagen börjar närma sig sitt slut får jag ofta njuta av blodröda, gula, rosa och ibland lila solnedgångar från sjunde våningen där jag jobbar, som …

Se svanarna dansa i Serpentine

Published by Katarina

Serpentine, i Hyde Park? Vi tittar på namnet på kartan och den ganska stora pöl vatten och kliar oss i huvudet. ”Har de en sjö som heter Serpentine mitt i London?”. När det kommer till London har säkert inget gått obemärkt förbi. Klassikerna Big Ben, Portobello Road och Picadilly Circus känner alla till så också shoppingen, engelsk frukost och den charmiga brittiska accenten. Bland de sista dagarna på vår weekend till London beger vi oss så till Hyde Park, en grön och ganska stor tom plätt på Londonkartan sånär som på en liten sjö. Serpentine i Hyde Park Mitt i Hyde Park ligger en liten sjö som skapades någon gång på 1700 talet. Här kryllar det av fåglar av olika sort och framförallt svanarna fångar vår uppmärksamhet ganska snart. Vi spanar först på dem på håll och förundras över hur stora de ändå är. Mer nyfikna än vad vi är vana vid är de uppe och promenerar bland folket medan andra putsar fjäderdräkten i vattnet. Jag minns vår promenad runt Serpentine, den där morgonen och låter …

På äventyr i Stockholms södra förorter

Published by Katarina

Luften är isande kall när vi kliver utanför lägenhetsdörren och beger oss mot tunnelbanan. Solen skiner vackert över hustaket och mellan byggnaderna. Det knastrar under skorna där vi går på stigen. Vi är på väg mot vår första hemester i Stockholm och mot sevärdheter i dess södra förorter. ”Vi möts av en färgsprakande vägg med regnbågens alla nyanser, guld, silver och stordåd” Sevärdheter i Stockholms södra förorter För två helger sen hade jag och Martin lite tid över på helgen och jag sa ”snälla, kan jag äntligen få se Snösätra gränd”. Visst svarade han, ”det kan bli roligt”. Så med ett fåtal enkla fraser uttalade, laddat kamerabatteri och tömt minneskort begav vi oss så mot tunnelbanans gröna linje mot Hagsätra. Det är alltid kul att upptäcka tunnelbanestationerna och linjerna, visste du t ex att de flesta stationer har sin egen konst som finns lite varstans på stationerna, både skulpturer, målningar och installationer? Det visste jag själv inte innan jag flyttade till Stockholm. En öde skatepark i Högdalen Första stoppet längs med gröna linjen blev Högdalen. Skateparken där …

Afrikansk mat under jord

Published by Katarina

Tunnelbanevagnen bromsar hastigt in och vi gör oss redo för att gå av vagnen. Magen knorrar, jag är rätt hungrig hinner jag tänka snabbt, innan dörrarna slås upp och vi kliver av tunnelbanevagnen vid Rådhuset i Stockholm. Utsidan på restaurangen vi är på väg till gör inte alls maten rättvisa. Innanför dörrarna döljer sig nämligen en riktigt liten pärla. Jébena – afrikansk mat under jord Att ha flyttat till Stockholm är lite av en dröm som går i uppfyllelse för en svensk foodie som jag. Stockholm är lite av ett matmecka här i norra Europa, fyllt med allt från svenska klassiker till mat från andra sidan jorden. Efter flytten från Grythyttan har jag skaffat ett litet sidointresse och det är att leta restauranger och mattips i bloggar, spara dem på en lista att plocka fram när det finns tid och pengar över för att äta ute. De bästa tipsen får man från bloggar eller matintresserade kollegor. Men innan jag flyttade till Stockholm, när jag fortfarande bodde i Grythyttan var jag här då och då på kurs …

Bland fiskhandlare i Billingsgate

Published by Katarina

Morgonljuset har precis börjat strila in mellan byggnaderna Canary Wharf när vi hoppar av tunnelbane- vagnen och tar oss ut i friska luften. Himlen är blå och reflektionerna i skyskraporna är blanka. Vi går de knappa 10 minuterna från tunnelbanan ner mot hamnområdet medan solen sakta stiger över horisonten och Billingsgates fiskmarknad. Billingsgate fiskmarknad, en lång historia Billingsgate fiskmarknad var en gång i världen, världens största fiskmarknad. I Storbritannien på den tiden levde mångt fler personer inkluderat Indien och diverse andra kolonier. Även om man idag ser spåren av Storbritanniens storhetstid, är det svårt att förstå hur mäktigt det ändå var. Billingsgate härstammar från medeltiden, eller beroende på vad man menar med Billingsgates fiskmarknad. Från början såldes här diverseprodukter som majs, kol, vin och fisk och det var inte förens på 1500 – talet Billingsgate kom att förknippas med enbart fisk. 1699 noterade riksdagen Billingsgate som ”a free and open market for all sorts of fish whatsoever”.        Fiskhandlare i Billingsgate London När vi närmar oss Billingsgate möter vi människor med kassar fyllda med fisk till bredden. De går …

En fika med George Orwell och Hugh Grant på Portobello Road

Published by Katarina

Rustikt, stelt och förödande brittiskt. Det är svårt att ge en rättvis beskrivning av ett område i London, känt av alla från en av de mest välsedda filmerna på 90 talet. Notting Hill och Portobello Road blev för allmänheten pånytt-född i och med filmen med samma namn från – 99. I huvudrollerna, Hugh Grant och Julia Roberts, två stora namn i ett Notting Hill vi kom att älska för lång tid framöver.  Under vår vistelse i London i slutet av januari i år bor vi i Sussex Garden och nära bredvid precis som i filmen hade vi en community garden nästgårds. Det är svårt att inte le och minnas filmreplikerna så familjära när vi passerar den lilla trädgården. William: Whoopsidaisies! Anna Scott: What did you say? William: Nothing. Anna Scott: Yes you did. William: No I didn’t. Anna Scott: You said ”whoopsidaisies”. William: I don’t think so. No one says ”whoopsidaisies” do they? Unless they’re… Anna Scott: There *is* no ”unless.” No one has said ”whoopsidaisies” for fifty years and even then it was only …

Lillehammer- en bortglömd by får nytt liv

Published by Katarina

Det kan inte vara lätt att ha huserat ett mycket känt vinter OS för att sedan hamna i boxen total glömska. Den lilla byn Lillehammer kammade på 90 talet inte hem bara ett OS de levererade det också på topp. Men vad hände sen då? Lillehammer – en bortglömd olympisk by De flesta har nog listat ut vilket OS jag pratar om. Ja, byn är i Norge och det är vinter OS 1994 som tog plats här till alla norrmäns och även svenskars glädje. Jag var där förra året och glömde liksom bort att jag varit där så snart jag lämnat byn, dvs tills att jag hittade och publicerade fotona på Lysgårdsbakken förra veckan. Innan vår fantastiska tur i en fortfarande snöig backe tog mamma och jag oss en kvällstur runt Lillehammers stadskärna. Vi kollade in husen, paradgatan och tog en selfie i OS ringarna. Stämningen var lugn och när vi var där var det svårt att föreställa sig myllret på gatorna som varit. När jag kom hem efter turen pratade jag med en kollega som var …

Skridskor i Kungsträdgården

Published by Katarina

Stockholm är allt bra vackert på vintern. Tanken slår mig varje morgon på väg till jobbet när solen går upp och skimrar över Edsviken. Den slår mig på eftermiddagen när jag lyfter blicken från datorn och blir bländad av en gyllene guldglimrande sol på väg ner över Globen-området där jag jobbar. Den slår mig på kvällen när stjärnorna kikar fram på himlen, nyfikna på den stundande natten. En kylig dag i början av januari tog jag, min väninna Caroline och hennes sambo Marcus med barn en lång promenad i kylan. Vi passerade Kungsträdgården och det var första gången jag såg skridskobanan som finns där. Uppenbarligen är den där varje år, bara att jag inte har bott i Stockholm innan. Det är så himla härligt att upptäcka små godbitar i sin hemstad. Jag tog några snaps av skridskoåkarna när de åkte varv efter varv i kylan och log lite för mig själv när jag tänkte på min barndoms skridskoåkande på den lilla parkeringen vid fotbollsplanen i min hemby, Tänk att något så lite kan väcka så härliga …

Jag minns 90 talets London som igår

Published by Katarina

Jag formligen brister ut i ett galet, fritt och högljutt skratt när jag hittar dem, djupt nere i skolådan som stått undangömd under min barndoms säng i så många år. De där korten som betydde så mycket, som på den tiden jag fotade bara för att, utan att veta riktigt varför. En liten kompaktkamera slank med i fickan in till skolan ibland och kom fram på lektioner och raster. Den hade en 36 rulle och när jag framkallade den hade jag ibland använt rullen två gånger och fått ofrivilliga dubbelexponeringar som var mer konstiga än konstverk. Under julledigheten hittade jag den återigen, den där skolådan. Den slank med i bilen hem och jag stoppade snabbt in den i garderoben när jag kom tillbaka med tanken om att jag ska ta fram lådan någon gång och påbörja arbetet att fota av alla de analoga bilderna för digital användning. Sommaren 98, mellan sjunde och åttonde klass, värmebölja och fish and chips i tidningspapper. 90 talets London Det var sommaren 98 vi åkte till London, mamma, jag, fastrar …

Ett äventyr värt en drottning

Published by Katarina

Ett fotoarkiv är som en liten guldgruva, allra helst när man hittar bilder man sparat, liksom sugit på som en karamell och sedan glömt bort för att sedan hitta resterna av karamellen. Så var det för mig nu när jag hittade en hel serie bilder från en promenad vid Ulriksdals slott.   Höstiga färger och en vacker pojke Ulriksdals slott Martin och jag tog en liten promenad i Ulriksdals slottsträdgård en dag efter jobbet i oktober. Jag hade noterat slottet som ett ställe att besöka i anteckningar i iPhonen efter att en kollega berättat för mig hur vackert det var och att han gift sig där. Han insisterade att det var väl värt ett besök och att trädgården var öppen för besökare hela tiden. Det var den. När vi kom dit en sen eftermiddag i oktober tog folk en joggingtur i trädgården. Med buss från Bergshamra Så en veckodag efter jobbet tog jag ut min friskvårdstimme och vi hoppade av vid tunnelbanestationen Bergshamra och vidare på en buss som tog oss mot slottet. Lite längre …

For the love of beaches – Varamon, Motala

Published by Katarina

Small sunbeams pushes  through the pines and the turquoise water ripple behind them when we approach the beach. No one could ever imagine December being like this in Sweden but I am just happy to see the sun and don´t think much about it. Stepping out on the fine grained, white sand the wind catches my hair and it is just one word that comes to mind. Peace.  I always have a hard time stopp taking photos of beaches.  I tend to find all beaches amazing in their own way. Of course I dream of the beaches of New Zeeland more than I dream about the beaches close to home, but the ones close to home (that will say Sweden) is underestimated. Just look at it. Some other beaches that me lens came across. Beaches. Varamon Varamon beach is Swedens biggest lake beach with it´s 500m stretch of sand along Vättern. Since the photographer Helena Gunnare, my friend, lives in Mottala, it felt compulsory to take a look at this long stretch of sand when I visited …

The colorful houses in the small town Kromeriz

Published by Katarina

The small town of Kromeriz in Moravia I visited during my short trip to the Czech Republic in October. The town, even though small, made a big impression on me, due to all the different colors. The colors of the flowers in the city centre and the color of the houses, a variety of pastell colors as pink, yellow and green. Why all this color me and Daniella (one of my travel mates) asked ourselves? I don´t know if there is a correct answer to the question but the colors are something that makes the area of Moravia in the Czech republic to stand out from the crowd. The town is from the 13th century and have been plundered by Swedes more than once! In Kromeriz we got to spend one day and I have some tips from only one day. Take a walk through the centre and adore the colorful buildings The city is so small that is is possible to walk everywhere in the city. With a camera all small towns can be …

Café Louvre

Published by Katarina

Walking slowly up some early 20th century stairs, the atmosphere that strikes you is Paris, movies, romance and early 20 th century it-people feeling. At the time modern and hip and today yet again modern and new. It is said that celebreties as Einstein and Kafka were here but this doesn´t need to be said since the feeling is like walking into a movie anyway, making the most humble tourist feel like a star. For the smokers Prague is different. I prefer that people don´t smoke inside, but when walking into Cafe Louvre, I don´t mind that there still is a smoking side in the restaurant. It just adds to the already great atmosphere. The Cafe Louvre is a cafe with waiters. They are dressed properly and quickly serves us the ten minute cava we have time for. Me and my travel mates Daniella and Nicoline is on a schedule. We have to try the cava, and fast. Stefan, the guide we have with us tell us that it is expensive, so a bottle is out …

Taking the train to the fleemarket in Monastiraki

Published by Katarina

After a sweaty first half of the day on Akropolis and the Akropolis  museum we continued towards the fleemarket in Monastiraki, the old neighbourhood of Athens. By taking the train I ment taking the local touristrain cruising the streets of Athens until stopping at a square located in the Monastiraki district. On the way in the train we passed the Greek parliament and expected at least some demonstrations due to the Greek financial circumstances. We didn´t though and that kind of surprised me. We saw one sign with the name oxi written on it, which if I understood it correctly means no. Maybe this is what is all has been about without speculating to much, saying no I mean. Instead of finding activists we found the normal Greek salesmen and flags on the square on the other side of the parliament. Busy yelllow cabs? Arriving at the classic tourist streets of Monastiraki we walked and walked and bought and bought. Well, not entirely true. I didn´t buy anything, My cousins did. The shops have classic …

Akropolis

Published by Katarina

I had  a few days of break (have started my new work and focused on the Stockholm routine) but now I am back. Last Friday when in Athens we did some touristy stuff. I´ve splitted the day into two posts since the more the merrier. From the greek word Akron or Akros (highest) and polis (city) I give you Acropolis of Athens. Such an amazing view, such an amazing light!   In 250 trillion degrees me and my cousins, Martin and the children of my one cousin and wife walked up the hill to the Acropolis cliff. The kids where okay with walking the distance even if a few tears where coming down their little cheeks. Well, it was hot. Almost the only ones who made it to the cliff in the end where my cousins, Martin and me, the other four stayed behind but managed all the way to the top. Hurray! Children are such great posers!  There is evidence that the hill was inhabited around 400 -500 B.C. That is a long time …

Warsaw – hipster is the new backpacker

Published by Katarina

The train from Krakow takes only a few hours and we arrive in Warsaw late Wednesday evening. We sit in a cabin of six with a girl and this strange guy. We first met him on the train from the salt mine. He has Long hair and a suit. We later meet him and sit in the same compartment as him. During the trip he pics up a magazine about trains which he studies the entire three hour trip, when he is not talking on the phone (that is when he manages to answer) and later when getting off he puts the magazine back in its plastic wrapper. Getting off the train we walk to where we are suppose to stay, Chmielna Guest House on Chmielna street. Getting here we realize that we missed that the reception is at Nowy Swiat and the New World Hostel. In a way it doesn´t matter since then we get to go down Chmielna street and it is kind of an adventure in itself. With vegan food, 100 % …