All posts filed under: Natur

Jaga solens strålar i Norra Kvills Nationalpark

Gyllene strålar skiner in mellan grenarna, jag tar några tappra steg uppför backen, som är mer brant än jag minns den. Brant och stenig. Väl uppe breder sig den lilla tjärnen ut och stigarna viker av åt olika håll. Jag har kommit till mitten av Norra Kvills nationalpark, en urskogspark i norra Kalmar län. En promenad i Norra Kvills nationalpark Vid påsk gjorde jag en rad äventyr i skogen och har fortfarande några på lager i min lilla skattkammare. Min största skatt är nog ändå den lilla mini hajken jag och mamma gjorde i Norra Kvills nationalpark. Här mötte vi en förtrollande skog, med vackert gyllene solstrålar och en fortfarande isbeklädd skogsjö. Vi var ute på en större rutt runt Södra Vi socken som också kartan i slutet av denna historie förtäljer när vi stannade för en dags vandring i Norra Kvill. Norra Kvills nationalpark ligger i Vimmerby kommun, ute i skogarna norr om kommunen. Man når dit endast med bil eller med en längre cykeltur. Här frodas trollskog sedan 1927 då nationalparken kom till, skogen …

Modernatur och naturstigen vid Sme Åna

Det gröna börjar sakta leta sig ut ur alla springor i marken det hittar. Mossan kämpar förgäves, även om det är det enda som har överlevt vintern hotar nu sommaren med all sin prakt. Blått, lila och rött,  vårens färger sprakar och naturen återhämtar sig, kliver ur sitt ide och sträcker sakta på sig. Naturstigen vid Sme Åna En vecka har passerat sedan påsk och jag är åter hemma i Stockholm. Under påsk passade jag på att vara ute så mycket som möjligt i naturen och besökte både Norra Kvills nationalpark och vandrade i naturen där jag är född och uppvuxen. Precis där jag bor ligger Kvarndammen och i anslutning till den Sme Åna, en naturstig i Vimmerby kommun och en av sevärdheterna i Gullringen, min hemby. Man tar sig enkelt ner till Sme Åna från Kvarnen och den gamla bensinmacken som ligger vid höger sida och man kommer till Gullringen från riksvägen från Vimmerby. Vid Kvarnen börjar naturstigen och den lilla vandringsled som tar vandraren förbi vacker natur, ett vattenfall på 18 meter, det …

Genom dimmornas slöja i Tyresta Nationalpark

Att naturen ger kärlek, det är ingen hemlighet. Inte heller att man saknar det man förlorat. Att inte längre bo på landet skär lite i mig när jag passerar betongbyggnad på betongbyggnad på min väg mot jobbet varje dag i centrala Stockholm. Så när helgen närmar sig ökar också frihetskänslan och känslan av att återigen få vandra ut i öppet landskap och in i tjocka murriga skogar lockar. Dimman ligger tät när bilen rullar in över gruset på parkeringen vid Nationalparkernas hus i Tyresta by, och startpunkten för många av de vandringsleder som finns i området. Jag och Helena kliver ur bilen, lite lätt trötta efter den korta tur som tagit oss  hit. Lite förvånad kliver jag ur bilen och ser landskapet breda ut sig. Vem visste att det fanns en sådan stor nationalpark mitt i Stockholm bara en busstur  bort?   Nationalparkerna i Sverige och Nationalparkernas hus i Tyresta Sverige har 29 nationalparker, från Sveriges södra lövskogar till fjällnatur. Jag har besökt hela tre stycken, varav två var första besök det senaste halvåret och en har jag vuxit upp …

En överlevare från digerdöden

Som en påminnelse från en svunnen tid står Borgunds stavkyrka där, ensligt ute på den norska heden. Påminner den inte om något från Vikingatiden? En säregen byggnadsstil har de norska stavkyrkorna. Avslappnat mellan två berg ligger Borgunds stavkyrka och väntar på mig och mamma när vi tar en avstickare från vår roadtrip på väg mot Lillehammer från Bergen. Det är april så centret brevid är inte öppet och vi är alldeles ensamma sånär som på två förbipasserande cyklister. Borgunds stavkyrka Jag älskar färgerna, den mörkt pinade och tjärade fasaden, den lilla storleken, de konstiga medeltida utsmyckningarna och hur udda den ser ut i landskapet. Det är lätt att drömma sig bort till svunna tider, att se människorna komma promenerandes till kyrkan, kanske på en söndag, i enklare långklänning av ull och kläder av finare väv. Kyrkan har överlevt en lång och svår medeltid, både digerdöden och historien om när en förvirrad kvinna år 1782 försökte tända eld på kyrkan men stoppades. Med hjälp av trädringarna har man daterat Borgund till runt år 1180. Så malplace’ …

Vid Sognefjordens ände

Att fjordar är vackra vet ju alla. Men inte var jag beredd på hur överväldigande de skulle vara. Överallt mellan bergen på Norges västkust breder de ut sig som stora mörkt klarblåa sjöar, förrädiskt tilltalande och otroligt djupa. Sognefjorden och fjordarna, en naturskatt En stor fascination hos resenärer och turister framför allt i de skandinaviska länderna är de norska fjordarna. Breda, djupa och svindlande blå ringlar havsvikarna sig genom det norska landskapet, en naturskatt av stora mått. Fjord finns i fornnordiskans fiordher och ferthu, ord nära kopplade till färd, att ta sig från en punkt till en annan, och det finns fjordar i många fler länder och områden än Norge såsom Alaska, Island, Grönland och Nya Zeeland. Norge har blivit välsignad med världens djupaste fjord, Sognefjorden. Under vår roadtrip i Norge förra året passerade vi Sognefjorden och stannade till i byn Flåm, en liten by med stor karisma. Den lilla byn Flåm Någonstans mittemellan Bergen i väst  och Lillehammer i öst hittar vi den lilla byn Flåm. Här stannar vi till för en fika efter att ha kört några timmar från Bergen …

En olycksbådande vacker strand i Norge

”Stopp, stopp, stopp”. Jag känner hur blodtrycket ökar och hur känslan av panik infinner sig när bilen inte tycks stanna utan är på väg att rulla förbi det jag precis skådat. Herregud, ”STOPP”! Mamma suckar och gör en hastig inbromsning och vi svänger av vägen. Vi stannar till på en liten parkering bakom några nyplanterade små träd och jag slänger upp bildörren och hoppar ut. Med mobilen slarvigt nedstoppade i fickan och kameran i handen rusar jag ned mot vattnet. När jag kommer ner på stranden möte jag av det klaraste av ljus, det friskaste av luft och en utsikt som stjäl luften från mina lungor. Att något kan vara så vackert! Såklart har jag hört om de djupa fjordarna och svindlande bergen, om trollskogarna och havet i Norge, men det är aldrig samma att höra om något som att själv uppleva det. Så där står jag då, helt tagen på sängen. Jag vet att jag tänker flera gånger, ”Hur kan jag missat det här?”. Jag hukar mig och tar motljusbild efter motljusbild. Det känns inte som man kan …

En skogstjärn

I det lilla samhälle jag en gång växte upp i finns det fantastiska skogar. Djupa, mörka och murriga, riktiga trollskogar. Nu när jag inte längre har dem runt hörnet längtar jag dit, otroligt mycket.  Precis bakom mitt hus finns en riktigt trollskog, till och med skyltarna i skogen säger så. Inne i skogen ligger en liten skogstjärn vackert mellan träden. Under vinterledigheten tjatade jag på Martins tills vi tog en promenad runt tjärnen. En skogstjärn i en trollskog – Uvgölen Eftersom tjärnen inte frusit gick det dessvärre inte att gå ner hela vägen till kanten så vi stod och beundrade den på avstånd, Uvgölen. Stående här infinner sig lugnet. Det är sådär alldeles tyst som det bara är djupt inne i en småländsk skog. Snön ringlade ner mellan träden när vi fortsatte färden runt tjärnen. Martin lånade pappas snowjoggings och jag hade precis köpt nya vinterskor när vi gav oss ut. När vi kom hem, var vi sådär lagom frusna och blöta som jag bara brukade bli när jag var liten och byggde snökojor i slutet av gatan …

Med solsken i blick vid Tåkern

Ett skirt ljus, skiftande sådär på gränsen mellan guld och silver strålar starkt från himlen. Luften är kall och isig men solen värmer ansiktet när vi går på stigen mot vattnet, mot Tåkern. Att Sverige är vackert, det vet man ju sedan innan, men jag tycks inte sluta förundras av de pärlor man stöter på om man bara vänder sig om och kikar över axeln. Tåkern Jag har alltid funderat över Tåkern. Denna sjö som attraherar så mycket fåglar, år efter år. Vad kan vara så särskilt med den? Så en vacker lördag i december stannar jag och Helena till vid strandkanten under vår mini-roadtrip, för att kika och andas in atmosfären. ”Att så lite kan ge så mycket glädje” Med ett naturrum och flertalet flitiga fågelskådare så borde jag inte bli förvånad det vackra landskapet. Behagligt gyllene vass vajar för den isiga vinden och ett ståtligt Omberg tornar upp sig på andra sidan sjön. Vi står längs med trädäcket en stund och bara blickar ut, tills vi blir så kalla att vi måste röra på …

Tivedens Nationalpark

There is something special with the woods. The air, the colors, the non exiting sound or the sound of silence. The sound of the birds, of the woodpecker that nagg us on with its constant and loud peck our the squirrel with its fluffy read tail, running over the road when walking the small pats deep in the forest. Some just think them to be rats, but I adore them. photo shot by Helena Gunnare with the blog ohdarling.org It is easier to find peace in the forest, I think you might agree. Or else why does we humans tend to try to move out into to wild whenever we get the chance? It is not for the fantastic hamburgers and possibility to head to the cinemas at least. But maybe or most likely it is the romantic feeling of living close to nature. The creation of the national parks For me the forest bring me peace. Especially when moving to Stockholm a day or two in a deep forest like Tiveden is cleansing for the sould. …

feel the sun on the skin while surrounded by golden grass

Some pictures say more than a thousand words. I must say that a road trip for two days with the perfect winter weather two weeks ago might have saved my soul. For what weather surrounds us today on Christmas Day, rain?, greyishness? and an upcoming storm?. Lets hope it doesn´t reach us this time but it is fair to say that the winter weather in Sweden have started to act up on us. But let us not think about catastrophes, bad weather and climate change today though. I hope these pictures soothe your Christmas soul and give you strength for next year and it´s challenges. Katarina ”It is not so much for its beauty that the forest makes a claim upon men’s hearts, as for that subtle something, that quality of air that emanation from old trees, that so wonderfully changes and renews a weary spirit.” Robert Louis Stevenson Photos shot with Canon 5 D Mark iii, Sigma 50mm Art lens, ed Lightroom.

A golden road

In the middle of the forest close to Tivedens nationalpark and entrance Helena spotted this golden road in the rearview mirror. Straight roads makes the perfect photo opportunities so I imeditaly hit the breaks and we jump out of the car for some some walking up and down the road taking much more photos then necessary session. Katarina Photos shot with Canon 5D Mark iii, Sigma 50mm Art lens.

a bridge and some play by Bocksjön

Location: Stenkällegården, Bocksjön. Heading from Askersund to Karlsborg, taking right driving 2km towards Stenkällegården (Tivedens National Park). West side of Vättern. Katarina The photos The photos down below of me is shot and edited by Helena. The rest is shot by me, as always with my Canon 5D Mark iii and edited in lightroom. This photos was shot during a weekend trip and for this I brought two lenses, Canon 24-105 mm f.4 and Sigma 50 mm Art f1.4. Helena shot her photos with Canon 5D Mark ii and Sigma 24mm Art, Tamron 70-200 f2.8, Canon 50 mm f1.4 as well as Canon 85mm f1.8.

Koviken

During the weekend me and Helena, ohdarling.org went on a short roadtrip along the shoreline of Vättern and our third stop Saturday was Koviken, a halting place on road 49 going south from Askersund towards Karlsborg (reserve capital of Sweden). We stopped for some sunny shots of Vätterns west side. Katarina photos of me, shot by Helena The photos Photos of me is shot and edited by Helena. The rest is shot by me, as always with my baby Canon 5D Mark iii and edited in lightroom. During this weekend trip I brought two lenses, Canon 24-105 mm f.4 and Sigma 50 mm Art f1.4. Helena shot her photos with Canon 5D Mark ii and Sigma 24mm Art, Tamron 70-200 f2.8, Canon 50 mm f1.4 as well as Canon 85mm f1.8.

a random field close by Vättern.

Last weekend me and Helena Gunnare with the blog Ohdarling headed for a roadtrip along the coast of Vättern. Vättern is the second largest lake of Sweden and situated in the south of Sweden. We spend two days shooting photographs around the lake and here are our second stop, a random field by the road. There will come more inspirational photos from this trip coming later. Katarina Photos of me is shot and edited by Helena – look further down to know more about the equipment we used. Helena, as seen above, love her black outfits.  I wear a mustard coloured scarf I got from my mother, an old old cap, an old hunters/forest jacket I bough second hand, gloves hand knitted from a market in Cusco and a camerabag from minimalism. The photos Photos of me including head photo is shot and edited by Helena. The rest is shot by me, as always with my baby Canon 5D Mark iii and edited in lightroom. During this weekend trip I brought to lenses, Canon 24-105 mm f.4 and …

shifting skies

I got home from Iceland at 6.00 a.m Monday morning this week and died. I woke up from the coffin around 3 p.m (Monday afternoon) when Martin called and since then I have been walking around in some sort of fog. Without any doubt Iceland was one of the most fantastic experiences in my life and I will re-tell the story afterwards, while being there I didn´t have any energy to blog so this will be some sort of, looking back at my week in Iceland week. I am back in Stockholm and back at work and Martin have also moved here by now. The second day on Iceland was spend by driving around inbetween targets, the Gullfoss waterfall and some roadshots together with some overexposed sunnier shots in the sun. It is so weird how the skies and the climate can change during the day and go from dark skies, rain, a bit cold and then later turn into sun, more sun and a lot of sun. How? So I am sorry that the …

First thing back after traveling – heading for a walk in Grythyttan

First thing back I head out for a photowalk, who could have guessed? I think that every body who follow this blog would have guessed that by now. The weather in Sweden is fantastic. Yesterday when shooting these photos the sun was shining and the temperature perfect. Today it is hot, a bit to hot for my taste and after work I locked myself in the cool dark apartment playing videogames, eating Nutella directly from the jar. Yes, I know, it is not healthy. Just got back from a evening out with my work colleagues ”celebrating” me moving to Stockholm and a new workplace. One of my bosses turned up, a very nice surprise. Katarina Photos shot with Canon 5D Mark iii and 50 mm Canon lens f 1.8 ii