Börjar inte höstens vindar blåsa in hos dig också?

Åtminstone blåser den in över min sommarstugutrapp, på samma gång som jag smälter bort i gassande sol. Det är en typisk augusti.

Också mitt huvud känns som typisk augusti. Det längtar efter höst och struktur, tidiga mornar med listor där jag kan bocka av min flit och kladda ner min framgång. Samtidigt som det har vild panik över att jag återgår till mitt brödjobb imorgon.

Imorgon. Fatta!

Så vad bättre innan vi blickar framåt, blicka lite bakåt?

Sommaren började med att jag satte punkt för mitt första vildsvinsmanus och började skicka in till förlag. Det kändes stort. Ofattbart stort, för lilla mig. Och som ett antiklimax inte av denna värld. Jag bloggade om min känslor i ett försök att bearbeta detta antiklimax. Eller åtminstone få ner det på pränt.

När semestern började återupptog jag mitt skrivande av råmanus 3.0, av ett fantasymanus med många arbetsnamn som jag inte skrivit på på två år efter att jag villade mig fel i processen när jag ville för mycket. Det var tack vare det som vildsvinsmanuset blev till. Jag ville ha något enkelt att skriva när fantasyskrivet blev för komplext. Enkelt säger du? 6 böcker är vildsvinsserien tänkt att bli. Synopsis finns och allt. Herre min tid.

Säga vad man vill, men fantasy som kan verka som fanfictionmeckat nummer ett, enkelt att skriva, är för mig det svåraste. All denna miljö, all denna magi! Ge mig dialog och karaktärer, en kuliss ála dogmafilm så mår jag bra. Men Tolkienskriv? Det har jag svårt för.

Min vilja däremot, är en helt annan. Detta fantasymanus och dessa karaktärer gnager sönder mitt huvud, så i sommar gjorde jag slag i saken och skrev ett nytt råmanus. Eller för att vara korrekt, jag skriver ett nytt råmanus av den första delen i en tänkt triologi med det mest använda arbetsnamnet Eken. Så det får kvarstå. Något måste jag ju hålla fast i när det stormar i manuset.

För helt ärligt. Sommaren har gått och det har blivit ett helt annat manus. Det är så olikt det första att jag likagärna kunde bränna upp hela världsbygget och börja om när jag ändå håller på. Men det gör jag inte. Istället håller jag hårt i grenen till Eken och hoppas på det bästa att det i slutändan inte avviker för mycket från det jag tänkt.

På grund av dess list och svåra karaktär så har jag nog att göra än i augusti, lite till, innan jag tar en välbehövlig paus och funderar på nästa steg. Känner jag mig själv rätt, är det en parallell process och när jag säter punkt för Eken 3.0, så kastar jag mig säkert rakt ut i ett nytt projekt misstänker jag.

Det är läget just nu.

Hur är ditt skrivnuläge?

Katarina