Det första jag gjorde på semestern var att dra på en skrivresa med min skrivvän Linnéa. Vi träffades på en klimatbokcirkel på Norrköpings stadsbibliotek när jag pluggade till bibliotekarie och träffas och fikar då och då. Vi delar gemensamma intressen, som miljö och fantasybokskriv och delar då och då texter med varandra. Också intresset för vatten och havet. Vi är också båda publicerade novellister i novellsamlingen med samma namn: Vatten.

Elin Wägners Lilla Björka

Så i alla fall. Vi drog iväg! Jag packade bilen i Stockholm och hämtade Linnéa i Linköping med ett mål: Elin Wägners Lilla Björka. För den som inte kan sin Wägner har Wägner skrivit ett verk som har betydelse i miljökretsar, Väckarklocka, och hon var del av Fogelstadkvinnorna. Jag hade inte tänkt att göra det här till en skola om Elin Wägner men för den som är intresserad att veta mer, så finns hennes författarhem öppet för allmänheten under sommaren och med guider! Och vi fick den mest fantastiska guidningen; helt själva var vi med två väldigt Wägnerintresserade kvinnliga guider boende i Uppsala, som åker en vecka varje sommar och guidar på Lilla Björka. Vi tog ett stormköks mål mat i trädgården och vandrade runt med dem och lyssnade på berättelser om Wägner, högt och låg. En bit ifrån huvudbyggnaden, hade hon också som sig bör, en liten skrivstuga där vi botaniserade en stund.

Mina nuvarande skrivprojekt

Just nu läser jag Linnéas ungdomsmanus om fantasyflickan Kaya paralllellt med att skriver vad som känns som version åttiotvå av en sci-fi fantasy triologi isch med arbetsnamnet Guldäpplet. Den har puttrat i skrivbordslådan sedan för evigt medan jag bakat vildsvinsmanuset och äntligen, äntligen, innan semestern drog igång, skickade iväg till förlag. Och Guldäpplets första del med i sin tur arbetsnamnet Eken slog i 50k målet i söndags. Men då är slutet kvar på Eken. Jag borde *peppar peppar* vara klar med det till slutet av semestern för att det manuset ska få vila men förhoppningsvis redan om en vecka. Men på grund av att jag är som jag är, brukar jag inte sätta helskarpa deadlines, utan mer deadlines som är något slags mål med ett plus, minus tänk till veckorna som omger datumet. Fast jag är bra sugen på att ta upp vildsvinsmanuset, bok två där det finns ett råmanus och skriva det jag kallar version ett, eller för alla andra jordbord, det som kommer efter råmanuset när man lurat sin hjärna att tro att det finns någon slags komplett dramaturgi, i stil med en början, en mitt och ett slut som på något sätt åtminstone relaterar till varann. Och om du hängde med så långt, med det sagt:

Att skriva när man bor i tält

Hur går det då med mina egna projekt på en tältresa, kan man undra? Allt sedan jag bestämde mig för att bli datafri och numera bara kör iPad och iOS-systemet, så lämnar jag allt hemma och reser med telefon och ett litet tangenbord som komplement, samt ett litet ställ för mobilen. Ofta (ihop med en liten pappbok) klarar jag mig långt. Och jag värnar min morgonskrivtid, om det så bara blir en kvart. Att skriva på kvällar blir en bonus. Så jag skrev mig framåt, trots tält och obekväma arbetsställningar på hård mark med skräniga tonåringar som ska kvällsbada mitt i allt. Trots mygg. Trots värmeslag i Åsnen. Trots att jag ständigt var tvungen att ta ett dopp. Har nog aldrig badat så mycket som den här sommaren. Ja just det, och trots att vi mötte en dansk man, som stannade och pratade och gav oss en krokig gurka på kvällskvisten. Trots det har jag lyckats att skriva.

Nu håller jag på att tvätta, packa och stöka om för ytterligare resa och ska på minuten nu nu nu hämta ett taktält vi köpt. Jag och Erik drar på camping/vandringstur vad det nu blir dit elbilen tar oss. Kanske Jämtlandstriangeln, om vi tar oss så långt. Vi är fria fåglar i två veckor, till att vi ska vara tillbaka i huvudstaden mot slutet av nästa vecka. Jag är inte särskilt bra på och nästan allergisk emot att planera, så det blir det det blir.

Ochså lite bilder från min och Linnéas skrivresa följer nedan.

Katarina