1 – 6 oktober, 2025
Fick en värstaste längtan efter skrivresa, du vet en såndär när man bara åker iväg med sin skrivmakapär, checkar in och bara skriver.
Det här med skrivresa. Jag har liksom alltid älskat att skriva i olika miljöer, och alltid haft en önskan om att gestalta olika platser. En stark längtan efter att vara världsbäst på att få till miljöer, att det verkligen luktar bullbak i hela texten om min karaktär är på ett kafé. Mina år som resebloggare har satt sina spår i mitt skönlitterära skrivande får man väl ändå säga och drömmen om platsen lever inom mig.
Trots det är jag urusel på miljö, eller kanske just därför? Eller kanske inte urusel, men i alla fall rätt dålig på att gestalta miljö. Dialog och andra sidan kommer till mig klart som korvspad, men det där andra, att truga fram ord om hur något ser ut är inte min grej verkar det som. Så hur gör jag då när jag inte kan? Jo, jag får lägga till ett träd eller två, sätta mig ner under det fiktiva äppelblomsträdet och blunda, fundera på hur äppelblommor faktiskt luktar, hur de ser ut, hur det känns att sitta där, trots att jag varit på tusen resor där flera varit i äppelrika kvarter som på Åland eller i trakterna runt Kivik. Och när? Jag gör det i slutet av skrivandet, då efter när allt annat med handlingen sitter på plats, som nu i processen med Vildssvinsserien. Då får jag liksom kolla sida för sida och ställa mig frågan, finns det någon miljö här och behövs det kanske nått mer? Så får jag helt enkelt bara truga fram det som behövs, allt från beröring till ett träd på trottoarkanten karaktären kan låsa fast sin cykel under.
Men det här inlägget då? Det handlar faktiskt inte om det. Det handlar om min senaste skrivresa, då när man bara checkar in och skriver av hjärtats lust. Den resan gick till Åbo med Emma, min scifipoetvän som vet hur man skrivfikar, bättre än jag. Då skre jag råmanuset till Vildsvinsseriens del två av hjärtans lust. Det kan Emma skriva under på. Tänkte jag bjuder på några bilder från vår resa, för det vill man väl se? Varsegod att nostalgiscrolla tillsammans med mig.
Katarina
