Klarar jag det här nu eller?

Vi är insnöade. Typ nästan. Det känns som så. Efter att jag satte punkt punkt för Vildsvinsserien, del 2, råmanuset igår, backade upp clabbet, backade ur Scrivener och andades ut gick jag och Erik, några vänner på China på Söder. Men inte före att jag gjorde en etthundrafemtusenords utandning på tunnelbaneperrongen, med skosulorna fulla av snö. För Vildsvinen tvåan, är en lång en. Jag skrev i oktober. Jag skrev i november och jag skrev i december. Jag har aldrig någonsin skrivit så lång tid på ett råmanus och inte under tre faser. Jag river ALLTID av det i en vända i rädsla att aldrig komma till slutet, rädsla att ge upp i slutspurten.

På sätt att vis är att skriva att hålla andan och man tycker att man borde lära sig någon gång att man inte kan hålla andan och springa ett maraton, för det är vad att skriva en bok är. Sedan jag satte punkt, backade upp och backade ur och allt det där har jag laddat för nästa maraton: redigeringen av Vildsvinsserien första manus. Den som jag gjorde en stor redigering av i somras, nu ska redigera en vända till och färdigställa.

Jag brukar vid någon punkt i alla mina manus historia skriva ut dem på papper. Så och med detta. Så på köksbordet ligger det nu och väntar, fyrahundra sidor text. Jag tog ett djupt andetag igår. Jag tar ett djupt andetag idag och börjar. Upprepar: allt går med kaffe.

Katarin