Month: januari 2026

Problemet är inledningar

Det bara snöar och snöar och snöar så att hälften vore nog. Så sitter jag här hemma och tampas med inledningar. Jag inser att jag ofta bara inleder texter och hastar vidare. Tänker att det är ett senare problem. Det var likadant med masteruppsatsen. Jag tycker fortfarande inte jag skrivit någon inledning där? Men det måste jag ju gjort för annars blir den ju inte godkänd och godkänd är den. Problemet nu är inledningen på Vildsvinsserien. För hur inleder man en hel bokserie? Det känns plötsligt som jag har hela världen på mina axlar. Lika tung som den blöta snön som faller ner för taken. Jag tycker om att inleda med dialog, in medias res. Lite pang på sådär. Men ibland tror jag jag gör det för att jag gillar att hoppa över problemet och inte tampas med det. Nu i slutredigeringstider måste jag tampas med det. Jag måste ha en inledning som håller, som förklarar boken kanske hela serien. Eller måste man det? Och så är jag tillbaka på ruta noll. Emma är så …

allt går med kaffe

Klarar jag det här nu eller? Vi är insnöade. Typ nästan. Det känns som så. Efter att jag satte punkt punkt för Vildsvinsserien, del 2, råmanuset igår, backade upp clabbet, backade ur Scrivener och andades ut gick jag och Erik, några vänner på China på Söder. Men inte före att jag gjorde en etthundrafemtusenords utandning på tunnelbaneperrongen, med skosulorna fulla av snö. För Vildsvinen tvåan, är en lång en. Jag skrev i oktober. Jag skrev i november och jag skrev i december. Jag har aldrig någonsin skrivit så lång tid på ett råmanus och inte under tre faser. Jag river ALLTID av det i en vända i rädsla att aldrig komma till slutet, rädsla att ge upp i slutspurten. På sätt att vis är att skriva att hålla andan och man tycker att man borde lära sig någon gång att man inte kan hålla andan och springa ett maraton, för det är vad att skriva en bok är. Sedan jag satte punkt, backade upp och backade ur och allt det där har jag laddat för …

Ett nyårslöfte jag alltid håller

Nytt år och nya tider, sådär. Upptäckte till min stora glädje (idag när jag har tid att ligga på latsidan, typ nyår är inte min grej pga gillar inte att vara uppe sent) att Bloglovin kommit tillbaka. Det kändes vintage. Jag loggade in och för den som inte vet vad Bloglovin var var det en app att följa bloggar i. Och mitt gamla flöde fanns kvar! Såklart har många av de jag en gång följt slutat att blogga. Men samtidigt fanns många kvar. De gamla storbloggarna gör ingen besviken, förutom att det finns de som UnderbaraClaras som lagt sitt bakom betalvägg. Det kan man ju förstå, men värst roligt är det väl inte för mig som läsare som är så ofantligt nyfiken och har all tid i världen en nyårsdag som denna att scrolla. Annars började jag den första januari med att se på fyrverkeriet i Enskededalen och i den tidiga morgonen cykla hem i snö, jag svär det snöar på bredden här. När jag kom hem kröp jag ner i soffan och läste ett …