Alltså börjar inte vänsaknaden bli lite allt för stor nu? Jag slukar bloggar igen, börjar misstänka att det är för att jag saknar mina vänner så mycket. All denna tid till förfogande och ingen social kontakt. Att läsa folks tankar dövar. Djupdök i alla mina utkast och hittade en hel hoper opostade inlägg från sommarsemestern, fastnade för ett inlägg som kanske mer handlar om social gemenskap än sommar. Hörde på radion att vi ska få sibirisk vinter, eller om det var av en kollega. Brr säger jag bara! Vi tittar på sommarbilder istället, från när jag gjorde Frösön på en dag med Dryden, det blir bra va?

Kan man göra Frösön på en dag? Det kan man. Detta är om ni frågar mig ett Up´n coming hipstermecka, med en enda brist, avsaknaden av hipsters. För här bor bara Frösöbror och min vän Dryden med familj. Han och sin sida bor i en bostadsrätt, likt de flesta boende på söder men med en för året nybyggd pensionärskuvös och två stycke tonåringar som inte riktigt gör som han säger. Tur då att att han även har en Google – home pryl som lyder hans minsta vink och en Maria som kan lugna hans nerver med en rejäl portion hemlagad mat. Och vem sover inte gott på soffan efter valfri rätt från Marias mat?

Men vad gör vi då, denna dag på Frösön? Vi besöker diverse tillställningar vi skrivit ner men glömmer kanske den viktigaste, den som Jämtland enligt Sverigeboken är känd för, nämligen Sommarhagen. Jag måste erkänna att jag själv inte vet vad det är, mer än att det ligger vid Frösö kyrka och eventuellt var någons bostad. I min bok är hen förevigad av Albert Engström, som tycks följa oss på vår resa genom Sverige. Vi böjar morgonen med en promenad till surfbukten och en koll på runstenen och St: Olavsleden. En led jag någon gång skulle vilja gå. Vilken utmaning säger du, den är väl säkert 40 mil minst! Kanske mer, vem vet? Jag orkar inte längre googla. Google förstör semestern. Så sluta med google så blir det roligare Dryden! Det visar sig snart att en inte kan så mycket utan Googlet, men jag har min bok och jag förlitar mig på den. På väg passerar vi hipstercykelbutiken och jag blir påmind om att jag köpt en elcykel jag fortfarande väntar på. Ja jag är numera en riktig Stockholmare vet du!

Guiden håller hårt guidetempo och vi kommer hem med det som kommer ut där bak från anden, under skorna. Vi packar om för att ge oss upp på diverse utsikter. Jag tror det är på Frösön utsikterna föds. Visst är hela Jämtland vackert men från Frösön ser man Jämtlandsfjällen. Det som mycket kanske är bättre är väl då möjligtvis Jämtlandsfjällen själva eller mycket kanske Vildmarksvägen, den är fin, har jag hört. Men annars är Frösön det bästa, det är jag säker på.

Vi svirar om till varmare kläder och traskar upp på Öneberget och sedan ner för att ta oss vidare upp till Utsiktstornet. Det bruna på höjden, du vet säkert om du varit på Frösön. Här finns skidbacken. Frösön har allt om Dryden själv får säga det, både golfbana, flygplats och skidbacke och här körs det mountainbike som Erik får erfara när han tar en tur upp på toppen. Med risk att bli överkörd kan man alltså promenera i mountainbikespåren här.

Dryden guidar vidare och vi svirar om för att vara förberedda, äter lunch och fyller på kaffetermosen med te och lådan med kladdkakemuffins med after eight packas in i bilen före oss själva. Det är alltid kakorna som är prio, det vet man, om man lever med mig. Det och bakelserna. Det är då tur för matsmältningen att vi ska motionera sju kilometer och fota solnedgång.

Vi åker ut till Bynäset, en del av den militära delen av Frösön, den del som en gång definierade bygden. Som med dess upphörande tog med sig 1500 arbetstillfällen, berättar Maria i bilen. Vi får se huvudbygnaden, där han som bestämde bodde. Han hade till och med personal. En såndära flådig militärpersona. Det viktigaste lämnar Dryden till sist. Vägen ner till Frösö flygplats såklart! Glad i hågen ropar Dryden att ”det finns hopp om livet när man ser kondensstrimmor från planen och idag har jag sett tre”. Om man är flygfantast under virustiden kan man högst sannolikt relatera. Vi rundar av dagen med en promenad runt Byanäset. Största delen är avstängd på grund av gammal ammunition och bomber som ligger kastat lite här och var. Det känns tryggt.

Katarina