Year: 2020

Inte min kopp te. Glasriket

15e juli Glasriket är kanske inte min kopp te så jag köper snapsglas, jag kompletterar de jag redan har köpt på loppis och som Erik slog sönder ett på en fest. Då visste jag inte att det var ett snapsglas, jag trodde det var ett litet cocktailglas, men nu vet jag bättre. Serien är snö från Orrefors och det visar sig att de har stora fina Martini-glas i samma serie, som jag efter en bättre diskussion med Erik inte köper för ”Vad ska vi med mer glas till?” och det har han ju rätt i. Kanske är besöksversionen av Glasriket med Kosta Boda Outletområde inte min kopp te, men glas har sannerligen kommit att bli och just nu stretar och letar jag efter den perfekta vasen (erna, både stor och till stickling såklart). Folklandet Värend med sin historia är däremot min kopp te. På väg till Kosta Boda Art Hotell och deras sommarlunch för 245 kronor (snål Smålänning kollar upp innan då man inte vill drabbas av en pengachock när man väl ska betala) lär …

Bland bokskogar och sjöodjur i Åsnens nationalpark

En dröm går i uppfyllelse, precis i denna sekund när jag ser nationalparksskylten och bilen rullar in på en parkering med stjärnor överallt, ett bevis på att det är en svensk nationalpark som uppenbarar sig framför mina ögon. Åsnens nationalpark, den trettionde svenska nationalparken och i skrivande stund sista i ordningen, bildades 2018 och bjuder på ett speciellt sjö och ö- landskap mitt i Smålands inland. Här är jag nu. En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer från mina äventyr i Sveriges nationalparker. Åsnens nationalpark. En småländsk nyponros Bilen rullar in i området vid Trollberget på västra sidan av Åsnen efter en sen lunch kombo middag på PM & Vänner i Växjö. Pepp till tänderna rör jag mig ner till den officiella tältplatsen, längs smalspåret som inte finns kvar och bredvid kanotleden Värendsleden. Åsnens nationalpark känns ung och frisk som en nyponros och som gjord att upptäcka med cykel eller kanot. Smalspåret …

Det regnar på Småländska höglandet så att det kan förbli soligt på Öland

14e juli Det känns som att det första av semestern verkligen börjar nu. Nu när vi packat ihop bilen, stuvar in det vi redan packat i Stockholm och när vetskapen om att vi ska spendera en dag eller två i tält infinner sig. Tält är nog trots allt semester för mig. Vi är olika där, jag och Erik, ska det visa sig även om han håller på att förvandlas till en tältråtta, det är jag säker på. Höglandet samlar regnet från Norge så att Öland kan förbli soligt. Bilen tar oss genom småländska höglandet, att vi har ett högland i Småland, det glömmer man lätt bort. Det är höglandet som samlar regnet från Norge och tar emot det så att Öland kan förbli soligt. Här ligger bebyggelsen längs med järnvägsspåret och trollskogar kännetecknar omgivningen. Min alldeles egna Norra Kvills nationalpark finns här och påminner om John Bauers Tuvstarr. På Småländska höglandet är tågstationsskötare = rockstjärna. Trädstaden Eksjö och Albert Engströms Hult På Småländska höglandet finner du trädstaden Eksjö med sina svalgångar. Här fyndar jag ett …

24h i mitt (och Astrids) Vimmerby

En hemesterguide till ett sånär som turisttomt Vimmerby Jag tror att jag sett fler röda stugor idag (13e juli 2020) än vad jag gjorde under hela min uppväxt i Småland! Nej, skämt och sido, så är det förstås inte, men samtidigt kan man undra, var var alla röda stugor när jag växte upp och varför är Vimmerby plötsligt fullt av dem och tomt på turister? Upptäck Vimmerby med omnejd med mig på 24h! Astrid Lindgrens Värld och Näs är stängt för sommaren och på min lista att upptäcka i min hembygd är just dessa två. Vad finns då kvar kan man undra? Mycket att göra under en dag, ska det visa sig. Jag packar in Erik, mamma och pappa i bilen för en dagstur. Pappa kör och jag får mest gorma sväng höger, sväng vänster, då han mest har ett mål i sikte, Bryggmästarns öl på Brygghuset i Vimmerby. Häng med! Vi spanar och spanar efter Grönsveds utsiktstorn och kommer till sommarstugan Först tar bilen oss till Kvilleken. Den gamla eken som alla känner till. …

Vi alla gillar whisky men efter provning här inte alls samma sort. Mackmyra

3-5e juli Helgen tar oss till Mackmyra för Eriks födelsedag. Vi landar i Tierp på fredagkvällen efter jobbet, helgen innan semester. Semesterbehovet känns i varje blodådra och vi gör det vi ska likt förprogrammerade ”veckan innan semester- robotar”. På morgonen får Erik en squashboll där jag knögglat in ett meddelande i. Det var allt annat än enkelt så man kan säga att jag har födelsedagsansträngt mig. En ansträngd present som innehåller något så enkelt som ett sms, som kommer med ett presentkort till Naturkompaniet på födelsedagen. Erik behöver kängor. Erik tycker det är mycket. Jag fick en cykel. Det är inte mycket. Jag upptäcker en turistväg på väg mot Mackmyra, Jungfrukustvägen. En turistväg som har mycket att erbjuda. Jag har fortfarande inte sett havtornen men de finns nog inte nu ändå. Kanske blir det till hösten. Men jag får se Laxön och äta laxökakan på café Furiren. Jag köper en rund liten trasmattebit på Hantverkshuset till en krukväxt och den står nu under Fredskallan på golvet i vardagsrummet. Utanför Hantverkshuset finns fotokonst som står stadigt …

Småland, Hälsingland, Dalarna, Jämtland, Lappland och kanske Medelpad. 7 myror är fler än 6 landskap.

Det blir en roadtrip. Nähe! Säger du det. Vad kan en annars göra på sommarsemstern? Jag sitter i framsätet när Erik kör. Roadtripen har redan börjat och jag är glad att jag slipper att köra. Vi har precis duschat efter ett svettigt squashpass i Linköping, på någon obemannad bana inklämd bakom Saab arena, ett område i Linköping jag aldrig tidigare varit i. Spartanskt och jämfört med Stockholm, luftigt. Tänk att vi får semester även detta år. Semestern hängde löst ett tag, men har nu börjat. Det finns en risk att bli inkallad, men jag måste säga att jag inte funderar mycket på det, så stor är den risken. Semstern började formas längs med tillfrisknandets stig och innehåller nu fullt av äventyr vi bara vågade drömma om tidigare. Vi har tur att vi har en bil, en skruttigare sådan som vi hoppas håller runt landet för vi ska ut på roadtrip. Det blir en ganska lång sådan till sist, genom mer än fem landskap. Vi hoppas i alla fall det och det är annat än viruset …

Smaken är till baken och en antikroppkaka

Smaken är som baken, delad; ett uttryck jag ofta hörde som barn. Men det är inte det här jag vill säga med det här inlägget. Däremot att smaken är tillbaka! Wow inte fake news men good news (!) och vi har också testat positivt för antikroppar. Allt bra på en gång! Hade gärna firat med kroppkakor bums, men då jag är vegetarian är de så svåra att komma över, även om Pelikan minst sagt har fantastiska sådana. Så vi firar med mat, mat och rökta räkor med aioli från fiskhandlaren nere på byn. Egentligen är jag lite sent ute med det här inlägget. Smaken kom faktiskt tillbaka redan efter tio dagar, i alla fall lite sakta. Det var lite svajigt där i början, så ville inte jinxa och berätta, lite som när en träffat en ny. Tänk att man kan sakna något så himla mycket som man kan sakna smaken. Den var saknad mer än en förlorad barndomskärlek, vill jag lova. Jag fortsatte att fotografera maten under tiden smaken var förlorad men sakta kom tillbaka. …

Inte en endaste dag till

Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen.Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.Jag känner inget behov av det där toilettpapperet.Jag tänker inte övergå till ett annat cigarrettmärke.Jag har ingen lust att se den där filmen.Jag vägrar att stiga av vid Skärholmen. Jag kommer inte gå till jobbet, inte en endaste dag till. Sardinen vill att burken öppnas mot havet. dikt av Werner Aspenström och en rad från mig. Nu går jag på semester. Katarina

Anteckningar från en ö

Bokrecension, Anteckningar från en ö av Tove Jansson och Tuulikki Pietilä med nya förord av Sara Ehnholm Hielm Jag hör vågskvalpen. Jag hör Östersjön sucka. Suckar den inte allt mer? Nej, nu hör jag måsskriken, de lämnar mig inte i fred ens här. Sjas måsar, sjas. Dörren till balkongen far upp med ett il. Den där haspen vi ännu inte skruvat dit gör sig påmind. Jag blickar upp över bokbladet och funderar på om jag ska hasa mig upp ur soffan och stänga dörren. Nej, vet du vad, några rader till, för likt Lorealreklamen så är jag värd det. Jag har läst boken Anteckningar från en ö, nyutgivning 2020, av det Finlandssvenska förlaget, Förlaget. Vid försäljning av denna bok och tre andra skänker man 10 kronor per såld bok till John Nurminens Stifelse, som arbetar aktivt med Östersjöfrågor, under kampanjen #VÅRTHAV. För den själ med båt finns den fina Loggboken. En egen liten loggbok att fylla i med små inspirerande målningar av Tove. Titel: Anteckningar från en ö Författare: Tove Jansson Bild: Tuulikki Pietiläs Utgiven: …

Komma hem

Det finns många versioner av resebloggare och mycket som skiljer oss åt. En sak har vi gemensamt, vi älskar att resa, men en sak skiljer oss åt, inte alla älskar att komma hem. Jag är nog den sistnämnda trots allt, en hemälskande resebloggare.  En  som denna sommar skapat en smärre djungel att ta om hand på balkongen, odlar något som verkar bli något i pallkragar på en stadsodling i Bandhagen och andas gröna växter mest hela tiden. Lite svårt att tuffa runt då, kan man tycka, men jag har nog heller aldrig varit backpackern, tukta runt bland sand och loppor, glada drinkar och billiga boende resenären to begin with. Virustiden slog kanske därför heller inte ett så hårt slag mot mig. Jag är inte rädd att vara hemma av ensamhetsskäl, eller för att jag har en hemmiljö att frukta, något vi i början av virustiden pratade mycket om. Den här tiden kanske snarare omhuldade mig och tvingade mig att stanna upp, se livet för vad det är och vad som är viktigt i nuet. Fått mig …

Eldgarnsö

Hur känns benen egentligen? Kommer vi klara sju kilometer? En sträcka så kort och enkel i det normala, en liten promenad bara, men nu på tillfrisknandets stig inte fullt så enkel. Från två och en halv till sju! Det är dags för eldprovet på det passande Eldgarnsö. Det här är mitt tredje inlägg i tillfrisknartriologin. Ur boken Vandra i Stockholm hinner vi upptäcka hela tre vandringar från boken, Tyresta – Urkogsstigen, Drottningholm – Romantisk slottspromenad och Eldgarnsö – Bland mistlar och tallar på tillfrisknandets stig. Vandra i Stockholm – 62 natursköna dagsvandringar från Skokloster i norr till Nynäshamn i söder Vill du själv plocka upp ett exemplar av Vandra i Stockholm? – 62 natursköna dagsvandringar från Skokloster i norr till Nynäshamn i söder? Du hittar boken hos Calazo förlag, Sverige största outdoorförlag, diverse boksajter som Adlibris och på biblioteket. Min vän Sara Rönne samarbetar med Widforss och har ibland bra rabatter hos dem. Klickade själv hem ett liggunderlag för två hos dem via Sara igår. Mitt exemplar är ett recensionsexemplar från Calazo förlag. Vandra på Eldgarnsö Vi landar vid parkeringen efter vad som känns som en oändlighet …

Kommer världen bli en bättre (rese)plats i postvirustiden?

Postvirustiden, ordet vi alla väntar på, tiden som kanske aldrig kommer. Tankar om livet efter formas, innan livet efter enterat. Resande två punkt noll på allas läppar, där strävan efter ett hållbart resande och en bättre värld är central. Kommer världen bli en bättre (rese)plats i post virustiden? Jag sitter omtöcknad på min balkong efter en tre timmars eftermiddags-nap och en morgon med Padel och bad i Vinterviken. Värmeböljan är ett faktum och det är svårt att tro väderflickan iPhone när hon skvallrar om en tio graders drop till imorgon. Jag kommer inte försöka svara på frågan jag just väckt om någon nu trodde det, men mitt omtöcknade jag vill väcka den nu omtöcknade frågan till liv, liksom skaka om det som inte får skakas om, som inte får nämnas. Resor och postvirustiden. Den jord vi lever på och den människovärld vi själva deltar i, kämpar med så stora brister att det för den enskilde är svårt att greppa. Överkonsumtion och överturism, rasism och kolonialism och den skenande klimatförändringen som grädden på moset människovärld. Virustiden …

På en romantisk slottspromenad hos Drottningen medan hon inte är hemma

En timma? Tar det en timma? Stockholmstrafiken är inte nådig i rusningstrafik, men jag får villigt erkänna att det känns samtidigt skönt att sitta i bilen, blicka ut över stadslandskapet, efter långa dagar av hemmasitteri. Benen sprätter av upptäckarlusta efter äventyret i Urskogsstigen någon dag tidigare och jag tjatar och tjatar till jag får min vilja genom. Ja! Drottningholm, äntligen! Tänk att jag bott här i femma året och inte sett slottet. Nu ska jag äntligen få set, se om det är värt skattepengarna. När viruset slog till i la lilla familija blev vi hemma som de flesta andra med samma symptom. Ganska snart började dock symptomen avta, tankar om när kan jag kallas frisk komma och vetskapen efter hundra förkylningar att det inte är självklart när det är, landa i de trötta benen. Så vi bestämde oss för att upptäcka Stockholm genom boken Vandra i Stockholm och på tillfrisknandets stig han vi upptäcka hela tre vandringar från boken, Tyresta – Urkogsstigen, Drottningholm – Romantisk slottspromenad och Eldgarnsö -Bland mistlar och tallar. Det här är …

Jag känner midsommarafton ut i varje del av min kropp när jag vaknar. Midsommarafton i Hooden

Jag känner midsommar ut i varje del av min kropp när jag vaknar. Jag antar att det är fler än jag som känner så idag. Jag var uppe till kl tre på morgonen. Jag är 35, det händer aldrig. Mot slutet var jag tvungen att gå och klappa Nisse med ett intervall om var femte minut för att klara det. På balkongen vajar mitt nya blomsterfynd. Mannen på Grönväxtrike säger att den kan bli nära två meter. Jag ser fram emot min växt som kommer slå i mitt balkongtak. Vi har pallkragar nu. Vi måste komma ihåg att vattna dem. Som alla andra midsomrar gick midsommarafton förbi i ett huj. Var det första varma midsommar någonsin det här? Vad vet jag, jag har ju inte varit i Sverige på flera år med Eriks vän WikiPeter har säkert svaret. Jag ska komma ihåg att fråga när jag ser honom vid odlingen. Midsommar i Hooden Sofia och jag badade ungefär vid Vinterviken på ungefär morgonkvisten, beroende på vad man nu tycker är morgon. Det är där vi …

Midsommarbryderier

Glad midsommar och en somrig försmak från Äntligen vilse, Fantasiresor och Resfredag! Jag glömmer så ofta vad jag gjort men inser vilket fantastiskt liv jag skapade för sådär sju år sedan när jag startade bloggen som senare kom att bli Äntligen vilse. Vilken resa det blivit och vad mycket vänner jag träffat under den här tiden som jag innerligt saknar allt mer. Mina verkliga internetvänner som finns där i etern såväl som i verkligheten på resor och vardagslunchsnack. De flesta bloggar dessutom faktiskt fortfarande idag, när man talar om bloggdöd och annat. Midsommar är en sådan där tid när man blickar tillbaka och tänker ”vad gjorde jag förra midsommar?” likt versen från en skräckfilm för att inse att jag nu många år i rad har firat midsommar med bloggvänner. De har funnits där när singelskapet i sin femtehjul-effekt skapat situationer där midsommar kanske i slutändan ändå är den tråkigaste högtiden. De senaste tre åren har jag spenderat midsommar på resande fot. Det är fantastiskt vad det där singelskapet gör med oss, ser till att vi …

Katarina Wohlfart Normandie

Midsommar med Alice och Monet i Normandie

För ett år sedan, prick, under midsommarhelgen 2019 åkte jag på resa till Frankrike, med en rad sköna pressbrudar från Danmark och Sverige till ett fotbolls- VM. Jag hade aldrig varit i Normandie eller Le Havre, eller på ett VM för den delen, men det kom att bli en upplevelse utöver det vanliga. Inlägget från förra året har väntat på rätt ögonblick. Nu har det kommit. Min Frankrike-midsommar 2019, här är den. Normandie Jag somnar i Paris och vaknar i Normandie Jag somnar i Paris och vaknar i Normandie när de andra hoppar ur bilen. Känner mig sådär skyldig som man bara kan göra nära man sovit eller faktiskt syndat, lite som att man inte riktigt är med eller steget efter alla andra. Men jag är nog lite steget efter alla som person bara, hinner jag tänka, innan vi åker igen.   Jag möts av fält med blommor och bondiga utsikter i Normandie. De franska byarna vill fånga mig, insluta mig i en fransk atmosfär och låta mig vara här i dess vagga. Det är …