Jag sitter i bilen och är på väg hem efter tre veckor, nästan fyra, på resande fot. Bilen har blivit vår hemvist för denna tid, skruttiga lilla spättan. Hon har servat oss med det mesta som behövts under en längre roadtrip, huserat kök och tält och gett oss en pyspunka därtill. Någonstans efter Hamra nationalpark körde vi på en skruv och väl i Östersund, gick den sista luften ur däcket under natten.

Under de sista dagarna har jag haft en otrolig hemlängtan och på sätt och vis har det varit skönt. Erik har till och med frågat ”Brukar du ha såhär mycket hemlängtan?”. Ja jag vet inte, kanske var det mer denna gång. Jag antar att det skiljer sig. Men jag minns också hemlängtan jag hade när jag var i Peru, den kom med full kraft på slutet och det var nästan så att väskan packade sig själv och hoppade in i bilen några dagar innan den så snällt skulle skjutsa mig till flygplatsen. .

Kanske är jag väderkänslig trots allt, efter flera veckors semester i tält med låga temperaturer kör bilen själv hem. Eller kanske är det för att jag känner en otroligt längtan efter augusti, efter att skriva. Kanske är det lite både och.

I augusti vill jag blogga så att fingrarna brinner, jag vill skriva, jag vill krumelura och jag vill lära mig något nytt. Jag är så redo att det är risk att det inte blir något av något alls. Så jag har bokat en bloggdag med Sofia.

E4an mot Stockholm, den sista halvtimmen är den längsta sträckan. Den tar aldrig slut och den ser lika dan ut. Den tär och jag blir snurrig av de vita linjerna. Det har börjat bli mörkt, klockan är 22 när vi nattsuddare kör den sista sträckan hem efter ett squashpass i Sandviken där den finaste skylten dyker upp ”Café och Squash”. Vilken kombination, först raketbränsle, mitt är chokladboll, vad är ditt?, och sedan en timma hårt viftande med en racket.

E4an avtar och vi rullar in i Stockholm. Det är nog den bästa känsla med en hel resa. Hemma! Om jag skulle skriva en sång om känslan kanske? Jag sjunger den ju ändå, precis just nu, den där sången.

Jag har skrivit dagbok under hela semestern och jag kommer publicera hela eller delar av mina inlägg här. Det kommer efter, det får bli så i år. Året när jag köpte en elcykel istället för en ny MacBook.

Nähe, nu ska här hämtas kanin på kaninpensionatet. Nisse, nu kommer jag!

Katarina