Year: 2019

Frukost på norska ambassaden, längtan över Atlanten och ett stycke alla hjärtans biljard på Ugglan

Published by Katarina

11-17 februari, Stockholm för hela slanten I år fyller jag 35 år. Jag var tvungen att skriva det för att det känns nästan svårt att ta in, för mig som ändå är den som fyller det. Vissa veckor känns åldern mer, som veckan efter en tung förkylning. Kroppen är stel och motivationen att börja träna igen inte särskilt hög. Så jag och Sofia har duckat för det i veckan och det kan man ju göra om det finns andra nöjen att sysselsätta sig med, som resefrukost på norska ambassaden t ex. Drömres med Vagabond på Norska ambassaden. Diplomatstaden Stockholm. Norska ambassaden bjöd i onsdags in till frukost och en liten kort peppig föreläsning av Vagabond-readaktören, Per J Andersson om bästa resorna 2019. När Diplomatstaden kallar, då åker jag gärna av ren nyfikenhet. Som liten har jag liksom alltid undrat hur ambassaderna ser ut på insidan och nu har jag helt plötsligt varit på både norska ambassaden, turkiska och grekiska i loppet av ett år. Men så är det väl i livet, ett val ger alltid …

Ödet har bestämt, jag ska gifta mig med Olle. En weekend på Thorskogs slott.

Published by Katarina

Vad har Bush den äldre, Benazir Bhutto och Tommy Körberg gemensamt? Strax ovanför Göta älv på en egen kulle ligger Thorskogs slott, ett renässansslott i tegel och en jugend oas som samlat fler stjärnor än de som var på slottet 2009-2010 då tv-serien Stjärnorna på slottet spelades in här. Välkomnande, romantiskt och exklusivt på samma gång, har Thorskogs nu även haft äran att husera mig, Sofia, Lena och Jeanette, på en slotts-vinterweekend. Tre nya stjärnor på slottet blickar ut över Göta älv-dal. Bo på ett slott. En weekend på Thorskogs slott. Vi kliver innanför dörrarna på Thorskogs slott en sen fredagkväll i början av februari och det känns som att kliva innanför dörrarna till ett privat hem och en mycket stor villa. Slottet, som på ett historiskt foto på väggen vittnar om, är en jugend oas med utsikt över Göta älvdal. Här vill jag, Lena, Sofia och Jeanette genast flytta in, bland murriga röda mattor, tjocka mörka tyger och mysiga genomtänkta hörnor. Slottet andas livsverk och har en gedigen historia som den anställde Anders, en av …

Aspuddens bokhandel och röda linjen mot Norsborg

Published by Katarina

4-10 februari, 2019 Det har varit en lång vecka hemma vid Globen. Jag har varit sjuk och jag utvecklade en riktigt mansförkylning denna gång. Vi kvinnor kan visst få dem också, ska det visa sig. Jag gick hem från jobbet i måndags och gick aldrig tillbaka, jag lämnade helt enkelt inte soffan fören i fredags när jag på stapplande kalvlika ben tog mig ner för trappen och ut i solskenet i Enskede. Alldeles nyss fick jag ett sms om att läkarintyg behövs dag 8. Ja, tack för påminnelsen Previa, men jag tänker gå tillbaka till jobbet imorgon. Att vara sjuk tär på mig och på mitt hemmabibliotek. Med svag darrig ursäktande röst lyckas jag övertala bibliotekets kundtjänst på telefon att flytta fram mitt tvåveckors-lån till söndag. Eller egentligen, kvinnan på linjen hör min misär och erbjuder sig att flytta fram lånet till söndag när jag som en mycket lite människa frågar ”vad kostar det att lämna tillbaka en bok en dag för sent?”. Man vill ju som bibliotekskund inte ha en anmärkning och det är …

Ett år i böcker – 2018s lista

Published by Katarina

Listor, listor, listor. Jag har en hel radda listor i min mobil. En av dem är på alla böcker jag läste 2018. Det är alltid så skönt att radera listorna, vilket jag gör när jag publicerat blogginlägget, för då finns ju listan här. Skönt på så vis med en blogg, ett ställe att samla allt. Här kommer just den listan, böckerna jag läste 2018. För mig ett riktigt bokläsarår, där jag hittat tillbaka till lusten att riktigt konsumera litteratur. Har du läst någon av böckerna jag läste? Vad tyckte du i så fall om dem? I listan som kommer har jag länkat till boken på bokbörsen (secondhand) ifall du blir sugen att klicka hem och läsa någon av dem, vilket du såklart blir. # Han Kang- Vegetarianen # Tove Folkesson – Sund (min recension) # Tales and parables of Riga # Ernest Hemingway – och solen har sin gång (min recension) # Lina Wolff – De Polyglotta älskarna # Chris Kraus – I love Dick # Bodil Malmsten – Så gör jag # Astrid Lindgren- …

12 korta fun facts om mig – vem är människan bakom resebloggen?

Published by Katarina

Jag är säker på att många av er där ute känner mig väl. Men visste du det här? 12 korta facts som bara mina närmsta vänner känner till. Pinsamheter om livet och lite därtill. Foto: Jeanette Seflin, Seattle. # Hade egen häst under många år i min ungdom. En stor murrig mörkt brun sak. Hennes man matchade min hårfärg som handen i handsken. Hon hette Flying och var mitt allt från 13 års ålder. Vi erövrade skog och mark och det är från den tiden min kärleken till skogen föddes. # Är överlag dålig på att äta upp maten på tallriken. Sparar liksom en liten bit. Spelar inte riktigt ngn roll mängden på tallriken även om mindre portioner gör det bättre. Något jag aktivt behöver tänka på varje gång jag äter. # Har börjat bli gråhårig vid tinningar och lugg. Kul grej att ställas inför. Känner mig vis och irriterad på samma gång. # Brukade älska romance – genrén. Läste alla cheesy och dåliga böcker jag kom över och tyckte det var livet. Tänk dig …

Med tåg till Göteborg och Thorskogs slott

Published by Katarina

1 februari, 2019. Stockholm till Göteborg. Vi har sett fram emot det så länge, att ta Blå tåget till Göteborg. Restaurangvagnen! Den där restaurangvagnen. Men Blå tåget ställer in så vi får åka SJ. Första klass är det åtminstone, för att Lena tycker det är viktigt att vi slipper fotbollslagen. Första klass är inte fy skam det heller även om vi tror vi ska få bullar men får clementiner. Så vi kompenserar det snabbt med en IPA och chips. Skam den som svälter sig på en tågresa, liksom. När fyra kvinnor ses pratas d om livet. Vi pratar ideér till en workshop. Vi pratar romantik, hopplös romantik. Sofia är hopplös romantiker, men det vet vi ju redan. Det där att vara hopplöst något, ställer verkligen till det men ger intressanta perspektiv på kompromisslöshet. Är vi kompromisslösa eller kommer vi att nöja oss med mindre till slut? Res med SJ från Stockholm till Göteborg. Tågvärden verkar älska att ge information och vi vill att han ska vara tyst. Vi är försenad och ju mer försenade vi blir …

Är det alltid bara kvinnor i bokcirklar? Min bokcirkel i Söderhallarna och Mitt namn är Lucy Barton

Published by Katarina

Jag hör sorlet i bakgrunden, skratten efter en lång arbetsdag. Dofterna. Kaffedoften. Det finns för mig sällan något bättre än kaffedoft. Kanske den gnissliga torra doften av en välläst biblioteksbok kan fungera som en kaka bredvid, men annars är det inte mycket som slår kaffetåren. Jag slår mig ner bredvid min bokcirkelvän på caféet i Söderhallarna. Det är där vi träffas någon gång runt var sjätte vecka för att prata om den bok vi läst, en udda skara vänner, kollegor och så. Kvinnor såklart. Är det alltid bara kvinnor i bokcirklar? Kanske är det mest vi som läser tänker jag ett slag när min vän säger att de andra står i kassan. En flyktig tanke som inte får fäste, ej heller idag. Söderhallarnas café visar sig vara den perfekta mötesplatsen. Vi träffas där tunnelbanan möter pendeln, där myllret av människor möter myllret av fåglar och här finns Tranströmer biblioteket, ett bibliotek rikt på ungdomsböcker. Jag hinner tänka att det är så vackert här, nästa gång ska jag ta med mig kameran, så det gör jag. …

Den medvetna resenärens manifest

Published by Katarina

Så bestämde vi oss för att göra något, för oss som resebloggare och för andra resenärer, jag och Sofia. Den medvetna resenärens manifest föddes på Gotland, ur blod, svett och tårar, ur diskussioner om miljö, kultur, turism och feminism utifrån FNs globala mål för hållbar utveckling och våra egna åsikter i ämnet. Det tog oss flera dagar och sen två månader att läsa, prata om och slutligen sätta på pränt. Ett litet manifest för resenärer som i all sin enkelhet får plats på en sida, att ha i fickan när en är ute och reser. För att förtydliga och eftersom det är lätt att blanda ihop, handlar detta manifest om hållbarhet och inte enbart om klimatkrisen. Att lösa klimatkrisen är däremot en del av de hållbara målen. från globalamalen.se -> ”Globala målen är den mest ambitiösa agendan för hållbar utveckling som världens länder någonsin antagit och finns till för att uppnå fyra fantastiska saker till år 2030: Att avskaffa extrem fattigdom. Att minska ojämlikheter och orättvisor i världen. Att främja fred och rättvisa. Att lösa klimatkrisen.” …

Det är natten

Published by Katarina

Det är natten: författaren och den som skriver, Karolina Ramqvist Jag har på senare tid intresserat mig för böcker där författare berättar om sitt författarskap, eller hur de skriver. Det här är en sådan. Böcker i samma anda som passerat min bokhylla är Såhär gör jag av Bodil, Ännu ett Liv av Theodor Kallifatides och jag plockade nyligen upp Patti Smiths bok om skrivande inför läsandet av Just Kids. Det verkar som att varje författare skrivit något om sitt skrivande och jag älskar att läsa det. Kanske är varföret kärnan i mitt intresse för skrivande. Det är natten kryper in i skribentsjälen och en får följa Karolina i sina innersta tankar när hon skriver, om skrivandet och bara skrivandet. Boken handlar om arbetet författare och hur det är att stå utanför det vanliga (arbets-) livet. Den handlar om att hålla författarframföranden och inte ha något direkt att säga om sin bok eller snarare som i Karolinas fall, vara helt oförmögen att ens prata om boken alls. Jag känner igen mig i de här känslorna. Jag har svårt att …

Tankar och ting från norra Gotland. Kyllaj och Prima gård.

Published by Katarina

Vad som skulle bli ett inlägg om Gotland, blev nu tre, för att Gotland har så mycket att säga. En tredagarsdagbok från 23 till 25e e november, Gotland med Sofia. 25e november – Kyllaj och Prima gård. Sofia och kaffekopps-betjänten Morgonen börjar utan räv, med en promenad över Heden. Sofia (nästan)bor i Malms-Kyllaj naturreservat, bland raukar och andra stenar. Vi ångrar så snart vi gått ut i soluppgång att vi inte kokade kaffe och tog med oss. För vad går upp mot en soluppgång och en kopp kaffe? Inget. Absolut inget. ”Man skulle ha en kaffekopps-betjänt som kan räcka kaffekoppen”, en av alla tankar när kaffesuget sätter in. Kanske kan det komma ett RUT – avdrag för det framöver, Sofia. Malms – Kyllaj naturreservat. Vi får vårat kaffe till slut, på Prima gård. Vi får vårat kaffe till slut på Prima gård. Här har de eget kaffe från Gotlands kafferosteri och roliga smycken med citat. Örhängen som passar mig som handen i handsken med budskapet ”kan” och ”ske” på vardera hänget likväl som ”one” ”day”. …

Fotodagbok: julafton + juldagen

Published by Katarina

Ja jag vet bloggen, jag är långsamt och så för tillfället. Men här kommer jul, efter alla andra, för vem vill vara före i bloggvärlden? Inte jag. Räcker väl att man hänger med i den vanliga, tänker jag. Firade jul, som sig bör, i Smålandet. För det gör jag alltid, nästan. Varannat år blir det nu. Varannat blir det något annat. Undrar vad jag ska göra nästa jul? Det vet jag inte ännu, men det var det här jag gjorde denna jul iaf. julafton När man ber pappa ta en bild. När man ber pappa göra ett nytt försök. Pappa – ”Den här blev bra.” Jag ”Absolut, förutom att jag blundar då.” Men kolla, vad långt hår jag fått. Det växer så det knakar! Vad ska jag ha för mål tycker du? + bra tips för att rädda topparna mottages tacksamt! Helst eko/reko. Pappa, klär bäst i svartvitt. Mamma fixar sillen till flera familjer. Old habits, die hard. Kusinbarnen – Ludvig och Elise. Glögg för hela slanten. Familjen kusin m barn och fru. ”Say cheese” …

Inlandet

Published by Katarina

Inlandet, Elin Willows Inlandet handlar om ej tjej utan namn som flyttar till Norrlands inland, 100 mil eller mer från där hon bor innan, pga kärleken. En kärlek som sedan upphör innan hon hinner komma fram, utan några större ringar på vattnet. Sedan följer en bok om hur det är att inte passa in eller aldrig komma ifatt de som alltid har bott dit man flyttar. För mig som flyttat runt, en ganska spot on känsla. Tjejen utan namn bestämmer sig för att bo kvar även när pojkvännen gör slut och även när han senare flyttar iväg, trots att han på sätt och vis är hennes enda länk till inlandet. Hon skaffar ett jobb på den lokala matbutiken och bor inneboende hon en tant. Hon har sporadisk kontakt med pojkvännen och det känns tungt men inte mer än så. Tjejen avskärmar sig från andra, samhället och även naturen men börjar efter ett tag hänga litegrann med någon från jobbet och de åker varje lördag till det lokala hotellet för att festa. Hon får hon också några …