Resor
comments 9

Jag duschar för här finns inget Medelhav. Imperia till Cervo.

180913 – Imperia till Cervo. Sista dagen av vår vandring längs italienska rivieran.

Jag vaknar till åska och ett stormande hav, det är sista dagen vi ska vandra och det enda jag tänka på är Alessios frus snygga skor. Ett par supercoola sneakers. Jag vill ha dem så gärna, men de finns inte kvar i min storlek.

imperiaimperia

Vackra Imperia i regn.

Ett oduschat hår och ett Medelhav

Att hoppa att duscha och bara bada i Medelhavet fungerar fortfarande. Det är på sätt och vis intressant att följa hårets resa när det inte längre får duscha. Jag måste snart tvätta det i havet igen om det ska gå och borsta. Triviala problem som dessa känns som att de läker själen när man tänker på dem. Det är så här enkelt livet borde vara. Ett oduschat hår och ett Medelhav.

italienska rivieran imperia

Det regnar och färgerna dansar. Imperia.

VI börjar morgonen i Imperia. Det regnar och färgerna dansar. Lorenzo berättar när vi går förbi ett kloster att de brukade knacka på och be om oblater som snacks. Och de fick alltid en hel hoper. Sen gick de upp och ner för backarna i Imperia och åt dem, likt chips.

 

Foto: Charles.

Vi går vidare i regnet och kommer till Caffé Trattoria da Stra. Lorenzo har med sig boken Extra Virgin av Annie Hawes, en författare med samma efternamn som Charles. Min favoritlåt, Fade, spelas och jag dricker cappuccino och äter en croissant.

Via degli Innamorati, kärleksstigen.

Vi vandrar vidare på Via degli Innamorati, kärleksstigen längs havet. Miriam säger att hit går man med sin pojkvän. Jag funderar på om något liknande ställe finns i Stockholm men kommer inte på.

imperia italienska rivieran vandra italienska rivieran

Vi vandrar över stranden vid Diano Marina och kommer snart till restaurangen La Everest. Mannen som har restaurangen heter Everest. Innan vi äter lunch blir vi guidade av en katolsk präst i kyrkan bredvid. Precis som alla italienare pratar han inte engelska. Men visst är föreställningen bättre på italienska och sen är jag ju heller inte så intresserad att höra exakt vad han säger. Men att se en präst berätta med passion om sin kyrka är alltid kul.

Diano Marina

Jag har blivit lite förkyld, det är mer regel än undantag nu förtiden och egentligen vill jag bara vara hemma med min baby bloggen, redigera bilder och skriva witty texter. Jag riktigt längtar hem till Sthlmt, att få ligga på soffan och läka mina skavsår med min mentala kraft, för det tror jag att man kan. Jag har skavsår överallt, på fötter, under armarna från kamera och väska och det ser ut som sugmärken. Men vem skulle egentligen ha ett sugmärke under armen?

Charles i Cervo

Jag duschar för här finns inget Medelhav. Cervo.

Vi avslutar vår vandring i Cervo. Jag duschar för här finns inget Medelhav och det är den snabbaste duschen jag någonsin tagit. Jag använder tom schampoo och balsam samtidigt. På kvällen blir vi fotograferade av olika fotografer, likt en tävling. Min fotograf heter Jan Pedro och är typisk italiensk. Han pratar knaper engelska men på något vis lyckas vi ändå. När vi väntar på fotograferna berättar Charles att han kollar på Wallander. Han uttalar det ”Wolländer” precis som britter gör. Wallander finns tom i brittisk version säger han och spelas då av någon Kenneth Brannajh. Jag vet inte vem det är. Jag har också tid att lära Charles och Els ”Sex laxar i en lax ask” och Charles lär mig ”Peter Piper picked a pack of pickled peppers”. Sex laxar är mycket svårare, ska det visa sig.

Vi avslutar dagen med att äta middag i en källare och proseccobubblorna stiger upp i skallen.

Katarina

cervo

Foto: Charles

9 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.