Questa è vita. Castelaro till Imperia.

180912 – Castelaro till Imperio.

Vi kan kalla det långonsdagen. Dagen då vi ska avverka 23 km på en blink, två luncher, vila några timmar för att sedan äta middag med Alessios familj. Behöver jag säga att delar av vägen är det kraftig uppföra och att den ska avverkas mitt på blanka dagen i vad som enligt väderleksrapporten verkar bli lite mer än 25 plusare till dag?

Castelaro. Foto: Charles.

Vi börjar i Castelaro där kyrkklockorna ringer.

Vi börjar uppe i en by, Castelaro, och kyrkklockorna ringer. Mustigt ljud till det mustiga morgonljuset här vid rivieran där vägarna är ormlika och kyrkorna krakelerade som sköldpaddsskal. Vi vandrar längs rivieran och utsikten är magnifik. Jag hamnar mitt emellan gruppen och får den där välbehövda tiden för mig själv vid en talllund där jag stannar och fotograferar.

Vackra musitiga gröna färger i Ligurien.

Björnbär Italien.

Italienska rivieran.

Panserotti och cola i en kiosko. Lingueglietta.

Vi kommer till Lingueglietta vid kl 11.På vägen in träffar vi en fet och luggsliten katt i en gränd, cool och social. Här äter vi Panserotti och dricker cola i en kiosko vid kyrkan. Det finns inte något som smakar så gott som cola vid en hike. Ej heller att få den ur en kiosk av två trevliga damer. Kyrkan är liten och pitoresk och man har precis haft ett bröllop, det vittnar riset på backen om.

Foto: Charles.

Lingueglietta, en bergsby vid Italienska rivieran

Civezza.

Trofie med pesto. Civezza.

Vi kommer till Civezza och äter Trofie med pesto. Det äter vi alla dagar för det är typisk Ligurisk mat. Jag blir omkramad av och serverad av Franco som jag träffade förra året i Civezza och det är lite som att komma hem. Franco minns hur mycket jag tycker om Prosecco och vi får en som smakar päron. Bruschettan är perfekt väl balanserad och pastan en dröm. Jag lär mig frasen this is life på italienska ”questa è vita” av Marika å Alessio.

Vi går sedan från Civezza ner till ett gammalt tågspår och vandrar längs tågspåret hela vägen till Imperia. Det är vasst och Inmas skor går sönder mot de vassa stenarna.

Francos hund.

Prosecco i Civezza.

Trofie al pesto. Recept finns här.

Vandra på tågspår.

Charles.

Mama Mia.

På kvällen besöker vi Alessios vänners hem. Hans fru har gått upp kl 6 för att laga maten, som man verkar göra i Italien. I Stockholm hade vi bara tagit Take away. Trädgården är stor och vacker och Charles får visa sin trädgård för Alessios vänner och den italienska kvinnan säger ”mama mia”.

Vi äter typsik ligurisk mat. Fiskgrytan och makronerna är gudomliga likaså bordsdukningen. Alessio berättar att för hans fru börjar julen i oktober så samtalet kommer att handla om det, julpynt, skor, trädgårdar och mat till sena timmen.

Katarina