Resor
comments 10

Fikan är bra och kossorna gulliga – Gammelstad kyrkstad

3e aug -Luleå – Nikkaloukta via Gammelstad Kyrkstad

Vaknar tidigt, trots sovmorgon. Hoppar in i duschen och duschar för första gången på långa dagar. Det är konstigt hur snabbt man vänjer sig vid att inte duscha, sitt förfall och hur nöjd en snart blir med det. Inget smink, inget rent hår men glädje.

Köket jag inte sett på 10 år. Sist var det paltmatlagning och nu fruktsallad.

Ge mig en stuga eller två.

Tänk vad tiden går

Att sova över hos en barnfamilj innebär också alltid säker frukost. Lillan är såklart uppe och Percy som jobbar lite/ semestrar lite samtidigt. Vad det nu heter när man semestrar och jobbar samtidigt, semjobbar? Det var så längesedan jag såg honom. Precis innan resan upp till Luleå påminner Facebook mig om när jag står i samma kök och kikar på paltmatlagning i början av min Facebook- karriär. På den tiden bodde Percys pappa i huset och nu Percy själv med dotter och dam. Tänk vad tiden går.

Världsarvet Gammelstad Kyrkstad

Planen för dagen är världsarvet Gammelstad kyrkstad. Det har jag inte varit tidigare, vill jag själv tro, tills Percy påminner mig om att jag visst har det, i ena änden, tillsammans med honom och Kahn (ännu en annan gammal vän som gör sig påmind när jag vandrar dessa marker). Här bor också en annan bloggare, Eva med bloggen People in the Street. Det är ändå något visst att bo mitt i ett världsarv är det inte? Lite som att jag skulle bo på Skogskyrkogården eller Drottningholm då. Vet inte vilket som skulle vara värst i det fallet? Ungefär lika dött båda två, tänker jag. Tror ändå jag skulle välja Skogskyrkogården i slutändan pga gillar mörkt och murrigt och att bo längs gröna linjen.

Gammelstad har massa djur, fik och hyss för sig. Perfekt för barnfamiljer eller den som är ung i sinnet, som jag.

Tycker en ska åka hit om en har vägarna förbi. Fikan är bra och kossorna gulliga. Samt kan en ströva fritt bland vackra hus och filosofera.

Äter räkmacka och chokladboll. Älskar svensk fika över allt annat.

Meet Percy. Min kompis som aldrig åldras. Han har sett likadan ut sen jag lärde känna honom 2007. Percy är ljudtekniker å elitbowlare. Rolig kombo, ändå.

Det är något visst med grisar. En vill liksom klappa dem på huvudet och buffas med dem hela tiden. Det vill nog inte grisen däremot.

Dagen vandrar vidare och jag och Linda hoppar in i bilen för att köra de 40 milen till Nikkaloukta där vi ska börja vår vandring mot Kebnekaise. Men innan det spontanköper Linda en ryggsäck på XXL och hetsäter en kycklingrulle på det snabbmathak hon så länge längtat efter, Kebabhouse. Och ja, orientdressingen är god, Linda, men att åka till Kiruna enbart för detta? Njae, knappast. Falafeln är mycket godare på promenadavstånd i Stockholm.

Hej hej kossan! Posa lite för mig nu dårå.

Museum/butik som skapar vintage-ha-begär. Vill ha karameller från Sockerbageriet, planscher och allt. Köper en väska från Scanglas i slutändan.

Ibland frågar jag folk om de varit ute i fjällen och många har inte det. Tom aldrig sett svenska fjällen faktiskt medan andra är fjällenfrälsta. Det verkar lite som att det är antingen eller och inget däremellan. Kanske förstår en ändå först när en ser en solnedgång över oändliga fjäll, som denna, i verkligheten. Kanske är det först då fjällenfrälstheten slår till. Så var det för mig iaf.

Katarina

En karamellask från Sockerbageriet, tack.

The barndoms-bff, Linda. 

Fjällenfrälstheten i ett nötskal.

10 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.