17e juni, Denali Nationalpark, Alaska

Morgonen börjar med kaffe på balkongen, som alla mornar borde börja. Jeanette visar bild på David och vi pratar utseende på grund av att Jeanettes David har klippt av sig skägget. Har du någonsin fått kommentaren ”Det var inte dig jag blev ihop med?” efter en stiländring. Jag klippte håret och fick det en gång. David är fortfarande David, men ändå inte.

Varning för farligt söt jordekorre längre ner i inlägget.

En frukosttacos, tack.

Född med ett ofördelaktigt utseende. Vi kan kalla hen ”sur-tanten”.

Jag vill också ha en dricksburk hemma. Undrar vem som kommer dricksa? Kanske kan bli en story i sig.

Morgonpigga som aldrig förr. Frukost vi 11 (host).

Savage Alpine Trail

Vi åker till Denalis Visitor Center och bestämmer oss för att gå Savage Alpine Trail. Allt i USA är så uppstyrt = de har en liten Starbucks-filial här. Tar bilen upp till Savage River och pratar om norrmäns otrevliga bemötande. Och om hur det har förändrats sen svenskar kommit. Ställer oss frågan om hur amerikaner skulle uppfatta norrmän, som pratar med alla. Kanske pratar norrmän och amerikaner aldrig.

Vi tar shuttle bussen ner till Mountain Vista Trail, där vi ska börja vår vandring.

Måste räkna alla USA-flaggor jag fotat under min Alaska-roadtrip sen.

We can call it Hiking-pepp.

 

Finns det något vackrare än bergskedjor i horisonten bilder?

Lena is telling the truth. Så det så.

Det finns absolut inga dåliga väder, men det betyder å andra sidan inte att det är enkelt att klä sig. 

” Jag ser en björn i snåret där nere”. Eller kanske inte. Om så var fallet skulle nog ingen stå lugnt kvar.

Pratar lite fram och tillbaka om vad vi i backarna ser. Någon som kan Alaskas fauna? Vad är det här?

Google ger blomhjälp men inte klokare för det är jag.

Fikaspanar på folk. Typ dåligt med offer här.

Backe upp och backe ner, they go.

Plötsliga vindar kräver huva. Det blåste så att en fick använda hela sin tyngd för att inte blåsa av klippkanten. Tur att det finns tyngd.

Här var det svajigt. Men men är man på mission så är man. Mission: Ta sig fort till andra sidan för att fota de andra.

Lena mästrar snön i gympaskor.

Sofia gör sig redo för epic bergklippsbild.

Ja, låt oss säga att epicnessen blåste bort.

”Vi mötte Chippy, vi mötte Chippy och vi såg att godhet fanns”

Vi hikar, det blåser och leden är hår, hård som sten. Vi möter en chipmunk som får namnet Chippy av Sofia. Chippy får en brödskiva (även om man inte ska ge mat). Vi riskerar att bli uppätna av en björn, för Chippy charmar oss lite som ”Jag mötte Lassie” fast i naturen. Vi funderar ett slag på om vi eventuellt matar ihjäl Chippy, men misstänker att hen hamstrar och sparar i klippskrevorna. Så nu är det fullt av bröd i alla klippskrevor i Denali Nationalpark, till vintern.

Vi vandrar Savage River Trail och den är hård, hård som sten.

”Vi mötte Chippy” (sjungs som Jag mötte Lassie)

Vi mötte Chippy, vi mötte Chippy och vi såg att godhet fanns
Hoppets stjärna lyste klart runt hens ludna svans
Vi mötte Chippy, vi mötte Chipy, hen tjattrade till oss sitt namn
Vi gick tass i hand och i vårt hjärta kändes långt

    

Sträcka ut ryggen vila. Det är fasligt vad ryggen blir stel av att vandra.

Vi får se midnattssolen igen – Denali Park Village

Vi går runt i den lilla byn med det inte så underfundiga namnet Denali Park Village som ligger vid vår lodge, Denali Grissly Lodge. Det gäller att vara tydlig när en döper hotell och byar å sånt. En älg med kalvar bor här som man inte ska störa. Hon är där när vi knatar förbi, ligger bakom affären. Tjejälgen har kommit på att man kan skydda sig från björn genom att hänga med människor. Smart älg. Vi hittar wifi och slår oss ner vid en av eldarna för en stund med civilisation. Vi tar en thai take away på vägen hem. Sofia är kvar på rummet och vi kämpar för att hålla oss vakna till midnatt för att få se midnattssolen igen. Jag och Sofia testar sheetmasks som de två sheetmaskoskulder vi är, vi ser ut som två monster och vi skrattar och skrattar.

Vi får se midnattssolen igen.

Katarina