Idag är det arbetarrörelsens dag och jag är hemma och tvättar. Förra året var jag på Åre Sessions på Valborgshelgen. Året innan det minns jag inte. Men jag vet att jag sällan är hemma på långhelger. 1a maj är arbetares svar på långweekend och hade jag några hundralappar över skulle jag ta mig med tåg till Sundsvall för en stund utanför Stockholm, bortom livet här.

Jag funderar på om jag tillhör arbetarrörelsen? Jag är ju tjänsteman? Hur vet man om man tillhör arbetarrörelsen?

När jag tänker på arbetarrörelsen tänker jag på åtta timmars arbetsdag. Men jag är ju för sex timmars eller helt flexibel arbetstid faktiskt. Att jobba lite som en vill. Det passar mig. Ett fyrkantigt tillsammans-system är inte egentligen något som gynnar mig.

Men jag är ändå för arbetarrörelsen. För det är ju inte bara det där med tiden utan också miljön på arbetet, framförallt den där psykosociala arbetsmiljön.

Årets gemensamma tema för sossarna är ”Tillsammans för trygghet” och det skriver jag under på, även om tillsammans kanske inte alltid är till mitt enskilda bästa. Tillsammans men med flexibel arbetstid, tack! Men jag antar att det är så med allt, att en liksom ger en del av sig själv för att en tror på grundvärderingar om människors lika värde där gemenskap i arbete är en del. Även om det kostar mer i skatt.

Och om en skulle vara ensam utan arbetarrörelse, hur skulle en då en stå pall, bland alla statliga omorganiseringar och hot om privatisering under valår? Omstrukturering, tvångsförflyttning, krav på total flexibilitet, nedskärningar och resultatkrav, är numera en vanlig arbetsdag för mig. Något som i Frankrike orsakade en självmordsvåg om minst 25 självmord på France Telecom efter det privatiserats. Ett självmordsbrev tillägnades arbetsplatsen, och återpublicerades i Le Monde.

> Jag tar livet av mig på grund av mitt jobb på France Telecom. Det är enda anledningen. <

Stefan Löfven är vår talare i Stockholm. Talet hålls på Norra Bantorget. Kanske borde jag bege mig dit, det är ju ändå valår. Och kanske borde jag för en gångs skull höra ett tal och inte se denna helg som chans till resa eller fest. Kanske är faktiskt arbetarrörelsen viktigare idag.

Katarina