Year: 2017

Yosemite Forever

Published by Katarina

När en precis kommit hem från en resa, av Yosemiteresans magnitud, är det svårt att samla tankarna. För vad ska en göra med sex dagars heltids-fotograferande? Satt på planet hem och försökte att organisera kommande text och bildinlägg om Yosemite, när jag inser att det är helt omöjligt. Även om jag delar upp inläggen i stora sjok, har jag kommit fram till att det kommer ta hela november. Ni läsare kommer kvävas av Yosemite-bilder sakta och inget annat kommer få rum på bloggen. Och, ja, så kan det ju inte vara! Så jag ruskade om mig själv över en kopp te och kom på den mest briljanta lösningen. Helt enkelt att jag talar om hur jag tänkt och låter det ta den tid det tar. För jag vill helt enkelt blogga om annat också, som snö, livet och andra tips och trix i resevärlden. Om det inte vore för The Photographer´s Guide, hade vi aldrig hittat till South tufa som ligger utanför Yosemite nära den lilla byn Lee Vining.  Idén jag fick, ganska snart under …

Lämna din växel för naturen hos Wow Air

Published by Katarina

Sponsrad artikel Jag är precis hemkommen från långresa med Wow Air till San Francisco. Jag och tre andra bloggare, Ida, Helena och Rania har spenderat en dag i staden för att sedan resa vidare till ett livsmåste, en vecka i Yosemite nationalpark i Kalifornien. Resan, så efterlängtad, har lämnat en mängd känslomässiga intryck och gett nya erfarenheter. En tydlig skillnad från Sverige, som i diskussion med en annan bloggare i kommentarsfältet blivit uppenbar, är tillgängligheten. Människans rätt till tillgänglighet och människans påverkan på naturen, i kombination. Wow Air i motljus vid påstigning Stockholm- San Fransisco via Keflavik. Tillgänglighet och att resa till naturen Utifrån ett antal möten i Yosemite är det uppenbart att Amerikaner reser i större omfattning till naturen än vad svenskar gör. Det är roligt att se hur mycket amerikanerna själva nyttjar sina nationalparker. Extra roligt är det att erfara hur bra amerikaner är på tillgänglighet. Yosemite som naturpark är otroligt tillgänglig, för äldre, rullstolsburna och barn. Det går att ta sig till många av sevärdheterna även om en inte klarar en svårare vandring. Många, ligger i …

Dagboksnotering från ett höstigt Yosemite

Published by Katarina

Jag har så mycket att berätta, att jag inte vet vart jag ska börja. Jag förstod redan när jag kom hit, att det skulle bli så. Att Yosemite skulle vara överväldigande, det har en ju förstått, men när det drabbar en själv, så går det in, på ett annat sätt. ”Yo – se – mighty”, som Gunnar Widforss sa när han träffade Yosemite. El Capitan Meadow Här är träden gyllene och bergen likaså. Allt är förvandlas till guld i solnedgång. Det är en sista touch höst som ligger kvar över dalen när vi vandrar här. Imorgon är sista dagen för vår vistelse. Det känns som att allt varit för kort, men kanske känns det alltid så? Kanske är det bara mer påtagligt här för att det är i hjärtat av mitt element, naturen, och den storslagna Amerikanska naturen är nog naturens natur, den vi alla strävar efter och vill vara mitt i. Folket här, skvallrar om att jag har rätt då det även fast att det är november verkar vara fullbokat. Det är dessvärre lågsäsong och vi har …

Golden Gate i soluppgång – en fotohistoria

Published by Katarina

Vad händer normalt när man plussar ihop fyra fotografer och en fotogenisk stad? Jo, fyra personer gäspar i takt när de under tvång måste kliva upp kl 5 för att hinna till en så kallad soluppgång. Men vad gör väl det när en möts av en vy, sänd från skyarna? Jag har en blandad förtjusning till städer. Tycker ofta de är vackra, men svårfotade. Så att komma till San Fransisco var en glad överraskning. För kan det bli mycket snyggare än såhär? Vi var såklart inte ensamma då en radda fotografer och turister joinade oss, bakom stängslet. För den här vyn, den har du aldrig sett förut va? Men som den rebell en är, klättrade jag såklart över staketet. För det här. Och det här. Och snart följde fler med mig ner för backen. Den är allt bra majestätisk, den där bron. Men vyerna runt omkring, är minst lika bra. Och den vita staden, där bakom. Och det turkosblå vattnet med sin Kaliforniska ton. Tjejerna skruvade stativ som pros. Och modellade, lika självklart. Rania vet hur …

Fotodagbok: Fyrverkeriernas Hannover

Published by Katarina

Det var nu ett tag sedan jag spenderade en weekend i Hannover. Hannover som stad kom att bli en förvåning, så grön och gemytligt. Men den egentliga anledningen till att jag var i Hannover var fyrverkerierna i Herrenhauser Gärten som tog vid på lördagkvällen. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig när grindarna slogs upp och och jag och mina guide Fabian vandrade in. För vad är ens en fyrverkerishow, kan en undra? Men showen var så mycket mer än en show. Showerna, som egentligen är en tävling där ett antal lag runt om i världen möts i Hannover och tävlar mot varandra, har blivit något mer. De har blivit ett sätt att samlas. Runt om i trädgården möter man gamla som unga, vänner och familjer, som tagit sig dit för en stund gemenskap över en picnic. Jag låter bilderna berätta sin historia. Katarina Är du sugen på att besöka en fyrverkerishow i Hannover? Här hittar du mer information.          Resan genomfördes tillsammans med NordicTB och VisitHannover. Text, bild och åsikt …

Vykort från San Francisco

Published by Katarina

Hej läsare! San Francisco överraskar mig med hög luftfuktighet av dimma, sådär så att mitt hår blir asymmetriskt lockigt men lungorna känns glada när jag fotar Golden Gate vid Battery Spencer med Rania, Ida och Helena. Jag är så glad att jag äntligen har fått se San Francisco, med Alcatraz och Golden Gate som siluett och till sällskap av sälar. Oj vilka glada, ilskna och lata små djur. Nu är jag äntligen på väg till Yosemite. Ska till att skicka det här vykortet, så snart jag hittar en brevlåda. De duggar inte alls tätt här i Amerikas vildmark, precis. Katarina

Längtan till Ansels Yosemite

Published by Katarina

Sponsrad artikel När jag tänker på Yosemite tänker jag på svartvita berg, en farbror med en massa skägg och lurig uppsyn och mina tidiga fotodagar. För Ansel Adams, mannen som kanske var den som ikoniserade Yosemite och gjorde den tillgänglig för alla med sina majestätiska silvriga svartvita foton av El Capitan var och är min fotoförebild (något jag också skrivit om tidigare). Ansel dog samma år som jag föddes, kanske ett sammanträffande, men tillsammans har vi levt nästan hela 1900-talet. Det är en intressant tanke att tänka att resa i tiden och få veta mer om vad Ansel har upplevt. Han har ju inte bara levt genom skapandet av de första nationalparkerna i USA utan vidare genom första världskriget, den amerikanska depressionen och andra världskriget med nazism och människoförtryck, där han själv dokumenterat hur amerikanska Japaner låstes in i läger på USAs västkust, porträtterat i boken Born Free and Equal.  En del amerikansk historia amerikaner själva och världen är snabb att glömma. Ansel, precis som jag, tror på naturens tillgänglighet för människan. Just att naturen ska …

Särna, Stockholmshöst och rutiner – veckoresumé, v.40 – 43, 2017

Published by Katarina

Veckorna har precis som alltid flugit förbi och nu blickar jag ut över ett grått Stockholm. Genom nakna träd ser jag plötsligt mina grannar, där på andra sidan och det blir allt svårare att motivera att ta kvällspromenaden genom staden. Vindarna blåser kallt och det känns ruggigt ända in i märgen. Men rutinerna tvingar mig ut, tvingar mig över gator och torg, genom och förbi blåst och kyla. Utan dem, hade jag inte lämnat soffan. Oktobers gyllene brittsommarljus i En Brittsommar-morgon i Särna Om rutiner Det där med rutiner. Har ni några? Mina är också de som räddar mig. Klockan ringer vid 06.15 – scrollar Instagram 5 min – går upp – kokar kaffe – bloggar/gör annat livsnödvändigt typ räkningar – går till jobbet 7 min – jobbar 8-10 h – går hem 7 min – tar en promenad 45 min – lägger mig på soffan – somnar – Klockan ringer vid 06. 15 När man ser på det utifrån inser en att livet är så tråkigt att klockorna stannar. Nästan. Men, jag säger som Katta i …

Fotopromenad: Morgon runt Kvarndammen

Published by Katarina

Det är alltid så skönt att komma hem, om så bara för en stund. Så fort jag närmar mig och bilen rullar de sista milen mot mitt barndomshem infinner sig lugnet. Så idag, när en sparade en timma klev jag upp vid klockan 7 för att ta en morgonpromenad runt Kvarndammen, där mina föräldrar bor. En stund, jag och solen, jag och kylan och jag och min kamera. Lugnet runt Kvarndammen möter mig där jag möter några lokalbor som plockar upp bryggorna ur sjön för hösten. En sista bit höst. En sista bit sol. Katarina

Umeå – solo på en dag

Published by Katarina

En sval fuktig morgon möter mig när flygplatsdörrarna slås upp. Jag blickar ut över parkeringen och ser snart busshållsplatsen, ynka simbassängsavståndet från entrén. Jag köper en biljett, kliver på bussen, för att inse att det var billigare att köpa biljetten på bussen, slår mig ner, andas ut och låter mig vila en stund. Inflygningen för en litet flygrädd, som jag, var inte den bästa, där landningen avbröts. Jag tänker i mitt stilla sinne att avbrutna landningar, kan vara det värsta en kan utsättas för som flygrätt. Bussen tuffar på in mot staden och sakta men säkert börjar kroppen slappna av och nyfikenheten ta över. Det är tur det, att nyfikenheten är ett starkt botemedel mot flygrädsla annars hade jag nog avbokat hembiljetten, tagit tåget och aldrig flugit igen. För några veckor sedan besökte jag min vän Linda i Umeå från en fredag till en måndag. Jag sökte länge på tågbiljetter för att hitta ett billigt alternativt, men efter att inte ha hittat några under 1500 kr föll lotten på flyg med Norwegian för 780 svenska …

Fotokurs i Berättande fotografi

Published by Katarina

Minns ni att jag publicerade ett svamligt ”jag drömmer om fotokurser” inlägg för någon månad sedan? Mitt slösurfande slutade inte bara i det inlägget utan även att jag faktiskt sökte en kurs, som dock inte är med på listan då den är utanför Stockholm, men som verkar så himla rolig och spännande att jag faktiskt vill dela med mig innan den riktigt dragit igång. Vi började nämligen igår, med introduktion på Google Classroom. Jag vet egentligen inte vad som komma skall bara att jag ser fram emot det. På tisdagar då och då släpper Äntligen vilse ett nytt fototips. Syftet är att tipsa och att ge inspiration så att du som läsare skall ha möjlighet att utveckla dina kunskaper i foto på egen hand. Var därför inte rädd för att ställa en fråga i kommentarsfältet nedan. Fototipset är för dig. Du hittar föregående veckors fototips här. Följ mig på Bloglovin så att du kan spara Äntligen vilses fotoguider. Bilderna i inlägget är de bilder jag valde som arbetsprover och som representerar bloggen. Fotokurs i Berättande fotografi Bara namnet Berättande …

Det snöar på Fulufjället

Published by Katarina

Nationalpark + 4 vänner = sant.   Katta, som bor i Särna har skrivit så fint om vår dag vid Njupeskär här. Katta skriver alltid så vackert fina dags-skildringar på sin blogg, reflektioner om livet och vackra bilder från stunden så om du inte redan följer, följ. Precis när vi hälsade på hade hon också fått besök av Dalademokraten som sen skrev en hel artikel om Katta och hennes lugna, men inte tomma liv i Särna. För mig finns det nästan inget bättre än nationalparkshäng med vänner. Att promenera runt i skogen och fotografera naturen är så otroligt rogivande. När jag, Helena och Rania var uppe hos Katta i Särna ville alla åka till Fulufjällets nationalpark, eftersom de tidigare inte varit där och vad är jag att säga nej? Vill du läsa mer om Fulufjällets nationalpark och mitt besök dit tidigare i somras, kika här. Vackra Rania med bloggen Northboundjourneys som jag och Helena snart åker till Yosemite med. Det blev en dag med många väderlekar, från tidig djup morgondimma, till förmiddagssol, till snö och fjället med …

Mata en fågel ur handen – Lavskrikan

Published by Katarina

Jag håller upp handen och tänker att här får jag nog stå nu och blicka på en tom hand och smulor av kexchoklad. Men så säger det swoooosh och helt plötsligt sitter det en fågel i handen och blickar upp på mig samtidigt som den mumsar kexchoklad. Den sitter alldeles stilla och balanserar innan den flyger iväg och kvar bara är gunget i handen från när den lyfter. Snart följer nästa, och nästa, vem vet hur många lavskrikor jag lyckas attrahera med bara kexchoklad?En sak är säker, jag är med min kexchoklad snart populärast bland fåglarna i nationalparken. Lavskrikan Har du matat en fågel direkt ur handen någon gång? Jag trodde aldrig jag skulle finna det så fascinerande. Lavskrikan (Siberian Jay) är en relativt stor, liten fågel med brun och roströd fjäderdräkt, intelligent blick och ett nyfiket sinne. Att de så enkelt blir så tama, hade jag aldrig kunnat ana. Men med kexchoklad går det mesta, antar jag, och arten är känd för att söka sig till människor för föda. Det var en stunds skratt …

Fotodagbok: Södermalmshöst

Published by Katarina

15 oktober, 2017 Hösten piffar minst sagt till allt, när den vill. Under helgen har Dryden och Maria varit och hälsat på och Stockholm bjöd på just en sådan, ”när den vill” dag. Att vakna tidigt på helger förlänger. Så snart vi vaknar packar vi oss in i tunnelbanan och åker in till söder för frukost på Älskade Traditioner, bloggvänligt osv. Inser att jag missat vad som är på menyn där, men i vilket fall som helst var det mycket goda och mättande våffel-wraps. Dagen fördrivs på Södermalms gator med mig som guide (med ett aktivt wikipedia i telefonen), höststros och en stund på fotografiska som visar Paul Hansen, bildjournalisten. Jag tar med mig känslan av guld-höst in i veckan och försöker skaka av mig den mörka känslan av Pauls krigsbilder som etsat sig fast. Katarina Foto på mig av Maria. Foto på mig av Maria. Foto på mig av Dryden.      Dryden och Maria.

I björnars fotspår – Björnlandets nationalpark

Published by Katarina

Gruset knastrar under bildäcken och ljudet tycks aldrig ta slut. Grusvägarna är oändliga och frågan ställs ”har vi verkligen åkt rätt?”. Det är inte för inte att Björnlandets nationalpark är okänd. Långt ute i ödemarken i södra Lappland finner vi den, bland skogsfågel och rå dimma kurar granar och den lilla skogsjön Angsjön när vi anländer. Skogsfågel Vackra höstfärger längs den oändliga grusväg som leder in till Björnlandet. Närmsta ort är orten Fredrika. Lite extra charmigt med alla dessa kvinnonamn, i Lappland. Dimma över Angsjön vid entré Angsjön, här kan du parkera bilen och hämta information om nationalparken. Björnlandets nationalpark Björnlandets nationalpark går att besöka året om. Vackert belägen i södra Lappland hittar du en bit orörd skog, frihet och tystnad. Har du tur, kanske du får se en björn, men troligen går du bara i dess fotspår, inte ont anande. Vandringsleder Vandringsleden Svärmorsleden går rakt genom parken. 12km lång tar den dig upp över Björnberget, förbi rastplatser och stugor och genom djup skog. Sveriges nationalparker förslår att du ska gå denna led över två dagar, …

Video: Roadtrip runt Lettland

Published by Katarina

Nu har den äntligen kommit! Den där filmen vi så länge väntat på. När jag var i Lettland under våren så inte bara fotade och bloggade jag utan deltog också i inspelning av en resefilm om Lettland av Storytravelers, om mat och kultur i Riga Gauja regionen och vår roadtrip över vackra vidder, besök på Herrgårdar, bryggeri och restauranger. Extra stolt är jag att jag vågade vara med mycket i filmen. Det är dessutom jag på omslagsbilden. Känner du igen? Katarina Här kan du läsa mer om oss som deltog. Denna resa görs i samarbete mellan Latvia Tourism, Nordic TB och Storytravelers under kampanjnamnet #LatviaRoadTrip – Explore Latvia slowly Text, bild och åsikter är som vanligt mina egna. #LatviaRoadtrip #EnjoyLatvia

Jag bloggar för min egen skull

Published by Katarina

När en träffar folk och presenterar sig som bloggare kan man nästan liksom se något flimra förbi i folks ögon. Det kan vara nyfikenhet eller snorkighet, genuint intresse eller förvirring. Oavsett, så skapar bloggandet alltid en reaktion av något de slag. Det folk har gemensamt är ofta frågan varför. ”Varför i hela världen bloggar du?”. Och svaret är relativt enkelt. I mitt fall för min egen skull. För att det är min passion. Om något annat vore sanningen hade jag slutat för länge sedan. Vad är vackrare än det kalla blå mörka oktoberljuset i ett skogsbryn? I september fyllde min blogg fyra år. Fyra långa och korta år har passerat och jag har lärt mig en uppsjö av saker jag inte kunde innan och träffat människor jag troligen aldrig skulle ha pratat med om det inte vore för bloggen och att vi delade just intresset, att blogga. Med passion följer ny kunskap. Under mina år som bloggare har jag lärt mig; # en himla massa nytt om naturen. Jag tvingas ut och andas in frisk luft, …

Få naturen serverad på ett silverfat – om allemansrätten vi alla tar för given

Published by Katarina

Min kärlek till skogen, har väl inte gått omärkt förbi? Kärleken så stark, som jag får utlopp för så snart min fot kommer utanför stadsgränsen, när jag hör foten mjukt sjunka ner på ett barrigt underlag, höra knastret från ris och grenar när jag vadar genom ett ljungfält och när jag lyfter blicken och blickar ut över de oändligaste av fjäll. Vad vore jag som människa utan naturen, utan friheten och vad vore jag utan allemansrätten? Igår spenderade jag, Helena, Rania, Katta och Daniel dagen vid Fjätfallen i Dalarna. Vi vandrade, njöt av fallen, fotograferade och gjorde upp en eld, helt gratis och alltid tillgängligt och till förfogande för bara oss. Det mina vänner är att vara privilegierad.  De vackra Fjätfallen i norra Dalarna. Ett stycke fabulös natur tillgängligt för alla. Fall i höstskrud. Katta matchar naturen eller naturen matchar Katta? Allemansrätten Det är konstigt att tänka sig ett land utan allemansrätt, ett land där en inte får gå fritt i skogen, tälta och campa där en vill eller plocka en kotte, slänga den i ån …

En Brittsommar-morgon i Särna

Published by Katarina

Jag vaknar och klipper med ögonen. Ser solen strila in blygt genom fönstret och sträcker mig efter iPhonen för att titta på klockan som visar halv nio, för mig sovmorgon numera. Jag snabbar mig upp och drar på mig kläderna. Äntligen är jag ute i naturen och får chansen och springa ner till vattnet i morgonljuset. Bara att få vara vid vattnet, mitt här, jag kommer aldrig glömma. Brittsommar Imorgon har Britta namnsdag och runt hennes namnsdag brukar vädret bli varmare, det vi kallar Brittsommar. Så är det inte direkt i år även om solens strålar värmer. Men morgonens solstrålar värmer mitt hjärta precis som det brukar vid den här tiden, min favorittid på året. Det är nu jag fyller år, den 10e oktober för att vara exakt och minnen från förr när brittsommar verkligen fallit in har etsat sig fast i hjärtat. Jag minns höstdagar där jag swishat fram över Smålands vidder på min cykel i bara t-shirt, med vinden i året och en ljum känsla mot huden. Jag antar att det ofta är vi från södraste …

Vykort från Siljan

Published by Katarina

5e oktober, 2017 Hej läsare! Har krupit ner i Kattas mjuka soffa efter en stund med henne och Rania i bastun. Helena stannade inne för att skriva och redigera lite bilder. Njuter av att ha blogglustan åter och minnet av Siljan i solnedgång när jag susar fram med pärlan genom Dalarna återigen. Spanade in Rättvik, Mora och Falun lite kort genom bilfönstret och log över svenskheten i landskapet på vägen hit. Dalarna har lite av allt en förknippar med Sverige; Dalahästen, böljande kullar och röda små hus. Hemtrevligheter, precis som i Kattas lada där jag kommer vara i fyra dagar framöver. Katarina