Resor
comments 8

Padjelantaleden. En fjällvandringstrilogi. del I

Känslan av att vandra. Jag lutar mig kvar. Känner. Tänker. Nu vet jag vad alla pratar om. Den där känslan av absolut frihet och ett otåligt upptäckarsinne som skriker, ”ge dig ut, ge dig ut”. Jag vet nu vad de menar när de säger att ”mat smakar alltid bättre ute”. Jag trodde för mitt liv aldrig att jag skulle göra det ändå. Jag, vandra? Jag, bära all packning helt själv? Jag? Men nu är det gjort. Nu är det gjort och jag står här på andra sidan, lite starkare, lite stoltare och lite förvånad.


Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del I.

Här hittar du del II och del III.

På väg mot STF Ritsem och Stora Sjöfallets nationalpark.

Det är svårt att inte stanna i varje krök av en lappländsk väg när roliga renar pockar på.

Vägen mot Ritsem ger en försmak av vad som komma skall. 

Om att vandra

Att vandra är ingen självklarhet för alla. Jag har vuxit upp med föräldrar som inte gör det, som föredrar en grön lång välordnad yta och golfen sport. Jag tänkte aldrig särskilt mycket på det då, tänkte att det var en fattigmanssport det där att tälta och vara ute. För vem gör det egentligen frivilligt?

Jag inser nu, hur fel jag hade. Jag inser nu, hur fel fokus jag hade som liten.

Att vandra är ett kall, mitt kall.

Bakom Naturum, Stora Sjöfallet, är naturen förödande vacker.

Här på Naturum kan du ta en kaffe och en macka till strilande solljus, köpa en fjällvandringskarta, glömma den i bilen och skratta åt minnet.

Kanske kan man mynta ett nytt uttryck? ”Naturen läker alla sår”. Det är så det känns när man befinner sig mitt i den i vilket fall om helst.

Fjällvandringen genom Padjelantaleden varar från en semestrig måndag till en förfestlig torsdag, vecka 30, mitt under industrisemestern. Det är värmebölja (säkert 21 grader) längs leden och jag har bara ett linne och t-shirt med mig. Saltsvettstänken är på så vis, allt jag minns, för jag får leva med dem varje dag och se dem bilda ett spindelnät på min ryggtavla.

Jag vandrar med familjen Gunnare, Helena och hennes två bröder Jimmy och Tony. Och precis som att ”Naturen läker alla sår” så skapar den kunskap också. Kunskap om ens vänner och en starkare vänskap på djupet.

För att ta dig till Padjelantaleden snabbare och slippa vandra runt sjön för att komma in i Stora Sjöfallet, tar du båten M/S Storlule från Ritsem. Båten kostar 600 kr t/r och sparar dig 1-2 dagars vandring.

Ta med mycket choklad på vandring. Definitivt överst på vandringstipslistan.

Schweizares kärlek till bergen är ökänd men jag tror nog att det lever en liten bergsget i oss alla. Varför står vi annars och stirrar på bergen och säger ”wow” och ”åh” så fort vi får chansen och kommer hem med minneskortet fullt av bergstoppar?

Känslan när M/S Storlule glider över vattnet och närmar sig Stora Sjöfallet är precis den. ”Äntligen ska jag få träffa bergen igen”.

Båten är packad till bredden med vandrare som ivrigt blickar ut över nationalparken. Packningen ligger i fören.

”Akkajaure, du kan vara det vackraste jag sett.”

M/S Storlule tar dig från Ritsem över Akkajaure till Änomjalme. Vid Änomjalme där båten lägger till finns ett litet café för den som är fikasugen.

Änomjalme.

Båten glider in och lägger till och ivren ökar. Guiden i båten, som för övrigt kan ha det jobb i Sverige med finast utsikt, hjälper oss över relingen och jag hasar på mig packningen. Såhär i början av en längre vandring känns packningen otroligt lätt, mycket lättare än jag förväntar mig. Jag vet inte vad jag förväntar mig men tänker nog att ha mat för flera dagar på ryggen borde tynga mera. En känsla av lycka och ett naggande frö till stolthet sköljer över mig vid tanken att jag packat så duktigt och lätt.

Känslan stannar bara kvar en sekund, för det visar sig snart att de andra inte har varit lika duktiga och att jag kommer få bära några kilo till av deras mat, som till min förskräckelse (pga nyfunnen- mastermind-packnings-gen) inte ens är uppackad ur förpackningen.

Inget är som väntans tider och kanske borde vi skicka den här på packningskurs?

Helenas bror Tony. Vill bara stjäla den här t-shirten men har bestämt mig att Batman är mitt nästa köp. Hittade en tjocktröja på marken i Karesuando, men letar efter tisha. Shoppingtips någon?

Vandringen tar oss in i parken måndag kväll och vid första anblick av berg går slutaren varm. Jag får en stund för mig själv och tänker att herregud, detta måste vara den bästa gratisgrejen ever. Kan du tänka dig att den svenska allemansrätten ger oss detta, alldeles gratis? Bergen, luften, träden och solen? Vi får allt serverat, bara sådär.

Jag misstänker att Padjelanta betyder ”spångad” på samiska.

Det finns gott om ställen att fylla på vatten och det räcker gott och väl med en flaska som du hakar i fram på ryggan. Däremot kan det vara klokt att ha lite extra tomma vattenflaskor att fylla på till matlagningen. Om du inte har spring i benen dvs, för då går det bra ändå.

Såhär ser både en bergsget och en myrget ut. Foto: Jimmy.

Låt jämställdheten stanna hemma och männen bära. När en fjällvandrar är det tjejerna som bestämmer och killarna som bär. 

Mina Meindl Island har visat sig ovärderliga. Tack till alla mina bloggläsare som tipsade om just dessa. Extra tack till jenniethoren_photography som jag tror ser alla mina instagram stories och upptäckte att jag letade kängor förgäves i Stockholm.

Stanna ofta och blicka ut över bergen, det mår själen bra av.

Hjortronblomman.

Mina vandringskängor tar mig över stigar och spångar i sakta mak. Hastigheten är inte särskilt hög när jag går, men vad gör väl där när det finns då mycket att titta på. Den vackra hjortronblomman och vildbomullen, sticker upp här och var längs spången och pockar mig att fotografera.

Jimmy, aka ”Jimmy-mobilberoende”, helt obrydd om att han bär en betongklump på ryggen, för vad som händer på snapchat, är ändå viktigast.

Det är att rekommendera att packa rakt och rätt för ryggens skull. Tanken är att det som är tungt ska vara närmast ryggen, ganska mittpå/ lite högre upp och att man bär packningen med midjebältet. Men föds man med en rygg av stål som Tony kan man alltid skippa midjebanden och ha allt på sniskan såklart.

Padjelantaleden – genom Stora sjöfallets nationalpark

Padjelanta nationalpark, i Jokkmokks kommun är en del av världsarvet Laponia. Vi vandrar Padjelantaleden från Ritsem och vandrar till stugorna i Gisuris, lite runt om och vandrar sedan tillbaka. Vi vandrar i Stora Sjöfallet, kollar nyfiket utsikten i Padjelanta och sover i Sarek.

För att vandra hela leden som är 14 mil lång, behöver du ca 10 dagar. Leden passar även nybörjaren. Men det finns utmaningar. Packa väl och ta med ordentligt med mat. För dig, som kanske som jag, är vegetarian, blir det svårt annars. Vi valde att bära vår bostad men det finns stugor längs leden vid varje dagsetapp att övernatta i och då behövs inte tält.

Fler tips följer längst ner i inlägget.

Jag funderar ett slag och kommer fram till att det där med att vara höjdrädd, det har nog ändå försvunnit till stor del hos mig. Jag är inte längre höjdrädd, bara lite lätt försiktigt. Strax efter Akkastugorna kommer några hängbroar över hög höjd och det är då kunskapen om vänner visar sig nödvändig. Tony sprintar över längre fram och Helena som kan läsa tankar kommenterar ”Han gillar inte höjder” och fortsätter ”Kenny, hade aldrig kunnat följa med” (Kenny/Helenas pojkvän). Den där höjden som ingen direkt är särskilt bekväm med med men som gör vissa nervösa och andra skräckslagna. Jag kan villigt erkänna att de här hängbroarna heller inte får mitt hjärta att ticka. Är man för många ute på dem, tenderar de att svaja ganska kraftigt och vem vill stå över en stormande fors på en svajande bro?

Det bästa med att resa med andra fotografer och deras nära och kära är att en får stanna och fotografera precis vart man vill. Tålheten finns där. Och hjälpen. Det här fotot har Jimmy tagit, t ex.

Tältet har jag fått av Friluftsvaror, ett sponsrat samarbete med Äntligen vilses instagram-konto. Det är ett Vaude fjälltält, är lätt att bära, tåligt, mycket praktisk/enkelt att sätta upp och snyggt på bild.

Första kvällen tar oss upp på fjället, men inte så mycket längre än så. Vi tältar i en blandning av fjäll och björkskog med utsikt över vad som kommer att bli den där favoritklippformationen där mitt insidan dansar till utsikten mest hela tiden.

Vi grillar, jag äter tzay-spett och de andra souvaswok. Jag somnar med ett leende på läpparna efter grillning, ett myggkrig och en himla massa prat vid elden.

Katarina

Tips

Om du ska vandra Padjelantaleden.

# Ta med choklad, att mata dig själv flickvän/pojkvän med.

# Ta likaså med pengar eller kort. Båten vid  Ritsem kostar 300 kronor enkel, men M/S Storlule tar kort.

# Mobiltäckning finns en bra bit in på leden även när du kommit till andra sidan sjön, om det är något du kommer på, men upphör sedan helt, kanske 5km in.

# Även om vandringen är relativt enkelt, är det mycket tuffare att vandra än vad en kan tro. Var ordentligt förberedd med packning, packa lätt men gott och ha ordenliga skor och varma ombyten då det snabbt blir kallt på fjället. En vandringskjol fick jag som tips av en läsare och den visade sig vara ovärderlig pga värmebölja. Mitt woolpower-underställ gjorde att jag sov som en stock, trots kylsåpskyla på natten.

# Det räcker med en vattenflaska då du kan fylla på i varje bäck, men det kan vara bra att ha extra flaskor att laga mat med och om det nu skulle bli torka på fjället.

# Spännband och karbinhakar från närmsta bygghandel löser det mesta!

# Glöm inte myggspray. Vi alla hade med oss US 622 och jag köpte min hos Frilufsvaror men den finns på varenda bensinmack i hela Norrlandet.

# Hallå, badkläder hörru! Vem vill inte sätta ner rumpan i avrinningsvatten från en glaciär?

Den där ögon-dödarutsikten en bara måste slå ned tältet brevid och njuta av i solnedgång.

Att vandra som vegetarian kan vara knepigt. Eftersom vi endast vandrade i tre dagar brydde vi oss inte om att ha endast torrmat utan lite extra vikt och fryst mat funkar. Ska du vandra längre än så behöver du tänka om då maten inte klarar sig i väskan särskilt länge. Vi chansade och det funkade. Görs på egen risk såklart och om en har tålig mage.

Jimmy lagar souvas. Gott säger alla. Vegetarian, säger jag. Men visst är det något särskilt att laga mat ute över öppen eld. Att få kämpa lite för det och slå sig ner fullkomligt utmattad bland mygg, jord och äta till toner av en fjällbäck och endast samtalet med vänner som sällskap. 

Runda av med det här och sov lycklig.

8 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.