Ett fotoarkiv är som en liten guldgruva, allra helst när man hittar bilder man sparat, liksom sugit på som en karamell och sedan glömt bort för att sedan hitta resterna av karamellen. Så var det för mig nu när jag hittade en hel serie bilder från en promenad vid Ulriksdals slott.

 

Höstiga färger och en vacker pojke

Ulriksdals slott

Martin och jag tog en liten promenad i Ulriksdals slottsträdgård en dag efter jobbet i oktober. Jag hade noterat slottet som ett ställe att besöka i anteckningar i iPhonen efter att en kollega berättat för mig hur vackert det var och att han gift sig där. Han insisterade att det var väl värt ett besök och att trädgården var öppen för besökare hela tiden. Det var den. När vi kom dit en sen eftermiddag i oktober tog folk en joggingtur i trädgården.

Med buss från Bergshamra

Så en veckodag efter jobbet tog jag ut min friskvårdstimme och vi hoppade av vid tunnelbanestationen Bergshamra och vidare på en buss som tog oss mot slottet. Lite längre upp vid gatan hoppade vi av och gav oss strosande ner mot slottet. Vi bor på andra sidan vattnet så jag hade sett slottet tidigare, men i min värld såg det mest ut som en gul liten herrgård av det mindre slaget.

  

Längs ensliga

grusgångar

Först blev jag förvånad över hur välskött trädgården var. Någonstans hade jag föreställt mig att i Sverige har vi inte sådana slottsträdgårdar och att det bara är i mellersta Europa dessa existerar. Men så var det ju såklart inte.

Otroligt vackert och otroligt värt ett besök.

Vi strosade länge längs grusgångar allra längest ner i trädgården där vi stötte på en liten damm och en gunga. Martin gungade ett slag och gjorde roliga miner. Sedan strosade vi vidare längs nästa grusgång förbi Orangeriet.

”Ett orangeri värt en drottning”

Det kändes som att kliva in i en fransk dröm, med ett vitt orangeri värt en drottning. Även om apelsiner och citrusfrukter inte var där, hade höstträdgården något av samma färg så det var lätt att föreställa sig hur det kunnat se ut med dörrarna uppslagna och cafét brevid öppet. Franska vita stolar i metall, en cappucino och en stor bit marrängbakelse med clementiner.

Mer info om Ulriksdals slott och orangeriet hittar du här.

En solnedgång att dö för

Efter en timmes promenad följde solnedgången med en fantastisk röd och orange färg. Vi strosade längs med edsviken och kollade upp mot kullen mot vårt hem.

När solen gått ner blev det genast svalare och vi skyndade mot bussen hem.

Katarina

  

Foton tagna med Canon 5D Mark iii, Canon 50mm f1.8 ii

Foton på mig tagna av Martin.