– nu talar vi päls.

Evigt långa diskussioner om päls och nu senast plågeri av angorakaniner för ett val som borde vara enkelt och självklart. Men som det alltid är när det kommer till hållbar konsumtion, mer komplicerat än nödvändigt. Mår psykiskt dåligt när jag kollar på min tröja av angora som jag älskat i ur och skur och nästa sekund tittar till min lyckligt lottade ej pälsindustriplågade nioåriga kanin. Jag har haft två kaniner, sammanlagt nästan 20 år tillsammans och jag har endast hört en av dem skrika en gång och det var när jag lyckades klämma dennes tass i dörren. Kaniner skriker inte, det är ett högst onaturligt ljud för dem.

Ett absolut nej till päls- JA. Vi borde ha vetat bättre från början än att avliva djur för att bära dem som accessoarer. Det känns ofattbart att se tillbaka i tiden och inse att det en gång var snyggt att ha en räv runt halsen. Tackar gudarna för designers som Stella McCartney som har vett nog att härda ut i en bransch som anser att det fortfarande är okej och t.o.m lyxigt med chinchillor dinglandes om axlarna.

Men, blir samtidigt ledsen i ögat, gud vet varför, när jag är ute och secondhand shoppar och ser alla gamla pälskappor som samlar damm överallt. För är det egentligen bättre att köpa en nyproducerad fuskpäls och låta secondhand pälsen förgås där på sin galge, bara för att någon en gång gjorde det idag självklart dumma valet att köpa en nyproducerad päls? Borde det inte vara bättre för miljön och samvetet att köpa den gamla pälsen istället för den nya av fuskmaterial?

Eller kanske ska vi inte bära päls överhuvudtaget för de signaler det skickar till andra. Den som ser din äkta päls, även om den är från secondhand, kan ta illa vid sig på olika sätt eller kanske ännu värre, bli uppmuntrad att köpa en ny i tron om att kan hon/han så kan jag.

Kändisar är såklart alltid en förebild och bör således gå i fronten mot att ”inte bära päls”, vilket många gör. Beyonce tycks dock vara förvirrad- Sofia Hedström visar en bild av Beyonce i sin modeblogg, där Beyonce tydligt bär en äkta päls när hon går på veganrestaurang. I det läget blir jag chockad; Hur förvirrat kan det bli?

Ja att inte bära päls är att vara en förebild – att bära päls är en tveksam förebild där resultatet kan bli att du påverkar någon på ett sätt du förmodligen inte hade tänkt eller som som Beyonce, framstår som tappad bakom en vagn, utan att förmodligen vara det. För tyvärr så går det inte längre att komma undan med att bära päls och framstå som en modern människa av 2000-talet, iaf inte om du vill imponera på mig.

Dock kommer jag fortsatt kolla, ledsen i ögat på alla secondhand pälsar som bara hänger där och samlar damm till ingen nytta. Pälsar jag avstår bara för sakens skull, för att jag vet att det är en hel drös med döda djur som hänger där, snyggt ihopsydda på en galge, vackert behandlade med någon lagom giftig kemikalie.

Katarina