All posts tagged: roadtrip

Kommer det vara störtförälskelse eller bara en flirt? – Alaska

14e juni, Anchorage till Kenai, Alaska När jag skriver det här är vi precis på väg att lämna Alaska. Meningen plitas ner när jag hör kaptenen prata om att vi ska starta flighten till Island. Kaptenen är tydligt isländsk och brytningen mot engelska är så himla härlig. En kan tydligt höra de nordiska språken bryta genom i engelskan. Jeanette och Lena, två av bandmedlemmarna i vårt hittepåband Herring – döpt efter den hyrbil vi strax införskaffar. Jag vaknar tidigt på Arctic Adventure Hostel där vi möter upp Lena som kommit med ett tidigare flyg direkt från Stockholm med mellanlandning på Island.Vi ska inte träffas i receptionen före kl 8 varför jag också har tid att blogga en stund. Svetten dryper och jag får kämpa med att få upp fönstret för att råda bot. Det är någon särskild anordning med både en hake för öppning och en vev. Att lära sig öppna fönster på andra platser i världen är lite som att försöka att gå på toa. Halvt omöjligt, men nödvändigt varför en också lär sig det, …

Romantiska countryside boenden i norra Lettland

Alla hjärtans dag har bara börjat och romantiken sprudlar, eller? Även om man inte är den romantiska typen vanligtvis, faller en ju då och då för lockelsen. När jag roadtrippade Lettland förra året, njöt av Östersjö-kusten, sol och vackra herrgårdar i Lettlands norra nejder, insåg jag snabbt att alla de här boendena, är perfekta små romantiska get aways med fantastisk service och ett lugn man bara hittar långt utanför staden. För är det något Lettland kan är det att leverera en lugn, rustik, romantisk och lättsam miljö som passar både paret och vännerna. Varför inte ta en långweekend till Riga, ta en natt eller två på landsbygden och njuta för en billig (romantisk) peng? Vare sig du är i förhållande eller inte. Innan jag släpper mina tips till boende i Lettland vill jag återberätta en historia jag har läst. Det finns alltid en romantisk sägen eller två om ett land om en letar tillräckligt djupt. En del mystiska, en del mot det mer romantiska hållet. På min senaste resa till Lettland stötte jag på en berättelse …

5 norrländska kyrkor i skiftande snöskrud

Det är spännande hur olika en och samma årstid kan se ut. Hur olika snö och ett landskap i vinterskrud kan se ut. Tusen nyanser av vitt och blått skimrar tillsammans och skapar detta alldeles vita landskap. Så svårt att ta ögonen ifrån. Fem gånger har jag besökt norrlandet under vinter, från januari förra året till januari i år. Många kyrkor har passerat framför mina ögon. Här är fem av dem. 5 norrländska kyrkor i skiftande snöskrud För den som inte vet så kommer jag från nordöstra Småland, ganska nära det i folkmun kallade bibelbältet. Här är tätheten mellan kyrkor sällan ett problem. Varenda liten by har minst en stor vit kyrka. Jag trodde nog som liten att alla svenska kyrkor såg ut så, vita stora sockerbitar med ett enda ändamål, skolavslutning. Även om jag inte är särskilt religiös av mig har jag ändå spenderat mycket tid i de där byggnaderna. Som lite äldre har jag kommit att bli fascinerad av byggnaderna själva och det här inlägget, om fem kyrkor i norr, har legat och lurat …

Tågluff i ett snöfyllt Norrland – 4 byar med vintercharm

Tre bloggare mot snön med en gnistrande soluppgång över Lapporten, händer mot släta pelare på ishotellet och en krispig kyrka i Karesuando. Polarcirkelexpessen mot Sveriges norra nejder har bara börjat. Sofia, i en isande kall Abiskojåkka, Abiskos ravin. Tågluff i ett snöfyllt Norrland – 4 byar med vintercharm Förra vintern packade jag och Sofia väskan och gjorde en tågluff norr ut för att hälsa på Helena som säsongade i Kiruna med bröder i Karesuando. Vi bestämde oss tidigt för att ta tåget och boka egen kupé på SJs Arctic Circle train från Stockholm till Kiruna. Tågluffa till norra Sverige Arctic Circle Train Bara namnet på Arctic Circle train är halva resan värd. Tåget som går till polcirkeln. Inte direkt lika magiskt är tåget som jag och Sofia kliver på på Stockholms central, en mörk eftermiddag i februari förra året men visst väger namnet upp, ändå. Vi har bokat en egen kupé, betalat barnpris för det tredje sätet. Att få plats tre personer i en sådan kupé är kanske inte det enklaste utan två personer visar sig alldeles lagom. En får ett litet handfat …

Fotodagbok: En kort vandring vid Olmsted point

7e november 2017 Värmen slår mot ansiktet när jag kliver ut ur bilen. Det är tidigt på morgonen i november, men solen lyckas ändå värma bergshällen så omgivningen förvandlas till nära öken. Stenarna ligger i kaskader och klipporna lyser starkt vita. Det är nästan så en förväntar sig en grekisk semesterstad torna upp bland klipporna. Långt uppe i bergen, på 2500 meters höjd, bland USAs vildaste natur hittar en Olmsted point. Olmsted point = majestätisk utsikt, vita klippor och ett perfekt ställe att fritt vandra över klippor i alla väderstreck. Medan Helena och Ida stannar kvar och fotograferar utsikten från vägen vandrar jag och Rania zick zack över klipporna. Vi stannar för en enkel lunch med tonfisksmörgås och nötter, kisar mot solen, kramar träden och Rania övar på att kula i den perfekta akustisk som blir i ett öppet klipplandskap. 2 timmar i mitt liv spenderas här. 2 timmar som skapar utmattning och formar drömmar om en stark och vältränad kropp. 2 timmar innan vi slänger in kameran i bilen och beger oss vidare över Tioga Roads karga …

Dagboksnotering från ett höstigt Yosemite

Jag har så mycket att berätta, att jag inte vet vart jag ska börja. Jag förstod redan när jag kom hit, att det skulle bli så. Att Yosemite skulle vara överväldigande, det har en ju förstått, men när det drabbar en själv, så går det in, på ett annat sätt. ”Yo – se – mighty”, som Gunnar Widforss sa när han träffade Yosemite. El Capitan Meadow Här är träden gyllene och bergen likaså. Allt är förvandlas till guld i solnedgång. Det är en sista touch höst som ligger kvar över dalen när vi vandrar här. Imorgon är sista dagen för vår vistelse. Det känns som att allt varit för kort, men kanske känns det alltid så? Kanske är det bara mer påtagligt här för att det är i hjärtat av mitt element, naturen, och den storslagna Amerikanska naturen är nog naturens natur, den vi alla strävar efter och vill vara mitt i. Folket här, skvallrar om att jag har rätt då det även fast att det är november verkar vara fullbokat. Det är dessvärre lågsäsong och vi har …

Golden Gate i soluppgång – en fotohistoria

Vad händer normalt när man plussar ihop fyra fotografer och en fotogenisk stad? Jo, fyra personer gäspar i takt när de under tvång måste kliva upp kl 5 för att hinna till en så kallad soluppgång. Men vad gör väl det när en möts av en vy, sänd från skyarna? Jag har en blandad förtjusning till städer. Tycker ofta de är vackra, men svårfotade. Så att komma till San Fransisco var en glad överraskning. För kan det bli mycket snyggare än såhär? Vi var såklart inte ensamma då en radda fotografer och turister joinade oss, bakom stängslet. För den här vyn, den har du aldrig sett förut va? Men som den rebell en är, klättrade jag såklart över staketet. För det här. Och det här. Och snart följde fler med mig ner för backen. Den är allt bra majestätisk, den där bron. Men vyerna runt omkring, är minst lika bra. Och den vita staden, där bakom. Och det turkosblå vattnet med sin Kaliforniska ton. Tjejerna skruvade stativ som pros. Och modellade, lika självklart. Rania vet hur …

Det snöar på Fulufjället

Nationalpark + 4 vänner = sant.   Katta, som bor i Särna har skrivit så fint om vår dag vid Njupeskär här. Katta skriver alltid så vackert fina dags-skildringar på sin blogg, reflektioner om livet och vackra bilder från stunden så om du inte redan följer, följ. Precis när vi hälsade på hade hon också fått besök av Dalademokraten som sen skrev en hel artikel om Katta och hennes lugna, men inte tomma liv i Särna. För mig finns det nästan inget bättre än nationalparkshäng med vänner. Att promenera runt i skogen och fotografera naturen är så otroligt rogivande. När jag, Helena och Rania var uppe hos Katta i Särna ville alla åka till Fulufjällets nationalpark, eftersom de tidigare inte varit där och vad är jag att säga nej? Vill du läsa mer om Fulufjällets nationalpark och mitt besök dit tidigare i somras, kika här. Vackra Rania med bloggen Northboundjourneys som jag och Helena snart åker till Yosemite med. Det blev en dag med många väderlekar, från tidig djup morgondimma, till förmiddagssol, till snö och fjället med …

Få naturen serverad på ett silverfat – om allemansrätten vi alla tar för given

Min kärlek till skogen, har väl inte gått omärkt förbi? Kärleken så stark, som jag får utlopp för så snart min fot kommer utanför stadsgränsen, när jag hör foten mjukt sjunka ner på ett barrigt underlag, höra knastret från ris och grenar när jag vadar genom ett ljungfält och när jag lyfter blicken och blickar ut över de oändligaste av fjäll. Vad vore jag som människa utan naturen, utan friheten och vad vore jag utan allemansrätten? Igår spenderade jag, Helena, Rania, Katta och Daniel dagen vid Fjätfallen i Dalarna. Vi vandrade, njöt av fallen, fotograferade och gjorde upp en eld, helt gratis och alltid tillgängligt och till förfogande för bara oss. Det mina vänner är att vara privilegierad.  De vackra Fjätfallen i norra Dalarna. Ett stycke fabulös natur tillgängligt för alla. Fall i höstskrud. Katta matchar naturen eller naturen matchar Katta? Allemansrätten Det är konstigt att tänka sig ett land utan allemansrätt, ett land där en inte får gå fritt i skogen, tälta och campa där en vill eller plocka en kotte, slänga den i ån …

Vykort från Siljan

5e oktober, 2017 Hej läsare! Har krupit ner i Kattas mjuka soffa efter en stund med henne och Rania i bastun. Helena stannade inne för att skriva och redigera lite bilder. Njuter av att ha blogglustan åter och minnet av Siljan i solnedgång när jag susar fram med pärlan genom Dalarna återigen. Spanade in Rättvik, Mora och Falun lite kort genom bilfönstret och log över svenskheten i landskapet på vägen hit. Dalarna har lite av allt en förknippar med Sverige; Dalahästen, böljande kullar och röda små hus. Hemtrevligheter, precis som i Kattas lada där jag kommer vara i fyra dagar framöver. Katarina

Höstiga färger längs med Konstvägen 7 älvar

Visst är det något särskilt när man trillar över turistmål av en slump? Som i lördags, när jag och Linda packar bilen med lätt packning för en dags vandring i Björnlandets nationalpark. Konstvägen 7 älvar Björnlandet, ligger längs ned i södra Lappland strax efter Vilhelmina och det är i runda slängar 13 mil dit från Umeå. Lika många mil av ren upptäcksfärd. För just den vägen vi åker, från Umeå till Vilhelmina är smyckad med konst; Konstvägen 7 älvar.     Vi har nog aldrig upptäckt vägen om det inte vore för att den är alldeles för väl skyltad då dagen till ära badar i djup dimma. Där ute i den mjölkvit dimma, står det vackraste av konstverk, Poem, och jag kan inte mer än upphetsat skrika till Linda, ”stanna, stanna, jag måste ta en bild”. Vinglande på strandkanten får jag en råkall kylig bild av konstverket Poem.   Vädret ändrar sig snabbt ute i skogen och strax innan stoppet vid Poem ser vi en bro och lika upphetsad skriker jag ”vi måste vända”, då jag vet …

Min roadtrip runt Norrland

Tre långa veckor men ändå så lite tid. Det känns vemodigt och lyckligt på samma gång att skriva det avrundande inlägget om min roadtrip över Sverige. Förbi Dalarnas böljande kullar, Jämtlands vilda vidder och genom ett kargt och älskvärt Lappland. Minnena är många och äventyret oändligt. Det finns så mycket mer att se, så mycket fler minnen att skapa. Men här är sommarens resa, samlad. Kära vänner, det gör vi om! Från början av v29 till slutet av v31 reste jag runt delvis solo, delvis med sällskap, i Sveriges norra delar, med en överdos av lappländsk natur, högst upp på önskelistan. Inlägget är fyllt av de erfarenheter jag samlade på mig och de tips jag har att dela med mig av. Roadtrip genom Norrland på 3 veckor Jag vet inte vad jag tänkte när jag planerade min roadtrip runt Sverige egentligen. Bristen på en stor semesterkassa och längtan till vänner runt landet, spelade in och var det som slutligen gjorde att jag valde bort Alaska för en tur runt vårt vackra land. Den där morgonen v29, var jag …

Padjelantaleden. En fjällvandringstrilogi. del I

Känslan av att vandra. Jag lutar mig kvar. Känner. Tänker. Nu vet jag vad alla pratar om. Den där känslan av absolut frihet och ett otåligt upptäckarsinne som skriker, ”ge dig ut, ge dig ut”. Jag vet nu vad de menar när de säger att ”mat smakar alltid bättre ute”. Jag trodde för mitt liv aldrig att jag skulle göra det ändå. Jag, vandra? Jag, bära all packning helt själv? Jag? Men nu är det gjort. Nu är det gjort och jag står här på andra sidan, lite starkare, lite stoltare och lite förvånad. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del I. Här hittar du del II och del III. På väg mot STF Ritsem och Stora Sjöfallets nationalpark. Det är svårt att inte stanna i varje krök av en lappländsk väg när roliga renar pockar på. Vägen mot Ritsem ger en försmak …

4 spontanstopp på en eftermiddag – Höga kusten

Det där enkla somriga livet kommer till ände och jag sitter och kollar på det antågande höstrusket medan jag väntar på Sofia som kommer om en timma för avfärd mot Örebro och en workation med ett gäng andra resebloggare. För att överleva, är minnena viktiga, men också att fortsätta leva, att fortsätta bada. Bekämpa vintertanken och förläng sommaren, det är precis det jag gör. Men samtidigt välkomnar jag nu hösten. Du är egentligen min favoritårstid men ”tsch, tala in om det för sommaren”. Jag har några inlägg kvar från sommaren, från vackra hav, djupa nationalparker och onda solnedgångar som kommer att komma, allt för att bekämpa känslan av att nu är det över. Först ut, en enkel eftermiddag och kväll på Höga kusten. Foto av Linda – Marie av LaLinda. Lalinda, Leya, Helena och Linda-Marie 4 stopp på Höga kusten Rotsidan Första stopp, Rotsidan, en lång kuststräcka om 4km med platta stenhällar där en kan både solbada och njuta av en ruskig höst på en picknickfilt. På grund av Helenas och min totala roadtripgalenskap sista dagarna genom …

Fotodagbok: Porträtt vid Brahehus

16e maj, 2017. Är det någon mer än jag som mest bara swooooshar förbi längs med E4an, med den virtuella vinden i håret men mest för att den är ju så tråkig att det förslår? Men en som i smyg slänger ett längtigt öga åt sidorna, då och då, med tankar om hur kan en komma av den här oändliga vägen och möta äventyret istället? Jag är nog inte ensam om att många gånger ha åkt fram och tillbaka längs E4an, från Stockholm till Malmö och Malmö till Stockholm. På vägen passerat det där Brahehus (slottsruin). För det gör man ju när man åker från Stockholm till Skånelandet, och hit åker väl alla Stockholmare på sommaren? Som tänker ”att man kanske ska ta ett stopp”, men som inte riktigt har tid, för det är ju allt bra brottom när man är på väg hem och även om äventyrsgenen vill, är man ju allt som oftast lite lat. Men den där dagen i maj, när jag och Malin, Ellen och Jenny var påväg hem från fotokollot Share tog …

Strutsar på Höga kusten

Jag tror jag har hittat vänner för livet. Eller är det en störtblomstrande superförälskelse kanske. Hur som så gick vårt besök till strutsarna i Örnsköldsvik rakt in i hjärtat den där fredagen när jag LaLinda, Helena och min vän Linda tog oss en tur ut i okänt turistlandskap. Jag är väl allt som oftast inte den som gillar att besöka ”turistiga saker”, som gårdar, parker eller så, men hade egentligen inget val då jag efter en liten promenad med Leya kom tillbaka till ett skrattande Kvaved där tjejerna bestämt att vi skulle till en strutsfarm. Bara sådär. Hade jag fått frågan, hade jag nog svarat tveksamt nej. Strutsar? Ska vi inte ut i naturen istället liksom? Men inte ångrar jag det besöket. Besök strutsar i Örnsköldsvik – Strutsfarmen på Höga kusten Strutsfarmen ligger i Gerdal och har strutsar att titta på och restaurang för den som vill prova köttet. Det är precis vad det låter som, en farm, där man föder upp strutsar till mat. Jag som vegetarian, kan ibland tycka det är lite konstigt att besöka …

Fotodagbok: Högbondens fyr

Enda sedan jag såg det här inlägget från Jeanette har jag inte velat göra något annat än att besöka Högbondens fyr. Så när jag besökte LaLinda (för ungefär en vecka sedan) tog jag och min andra vän Linda chansen när vi fick den och åkte ut till den lilla ön Högbonden. Jag har aldrig varit något skärgårdsbarn, men given chansen har jag upptäckt hur sällan skådat underbart det är med klippor, röda små stugor, dofter av tång, saltvattenstänk och bländande solljus. Högbonden, binder allt detta samman. Vi besöker Högbonden för en laxlunch och stannar till tidig eftermiddag. Vi är knappast ensamma och jag passar på att fråga hur det funkar att bo där, om det finns något ledigt i höst (samtidigt som jag övertalande tittar på Linda) och kanske att det blir en liten höstweekend till för mig till Örnsköldsvik. Linda bor ju numera i Umeå så uppåt landet måste en ju ändå då. Varför inte spendera den på Högbonden? Jag låter bilderna berätta sin historia. Katarina

När minnena värker – en roadtrip genom ett dödligt vackert Sverige och spåren det lämnar

Jag klipper med ögonen och har svårt att ta mig upp ur sängen. Vet inte riktigt om det är trötthet eller om det är känslan att nu är den över. I år slår den extra hårt, smärtan, rakt över bröstet, en illavarslande kollapsande smärta. Jag tänker att det går att ta sig genom dagen med ytlig andning, ett andetag i taget. Jag är säker på att det går för jag har gjort det förut. För precis som en separation lamslår min första arbetsdag mig. Vetskapen om att svensk sommar som jag känner den, bland oändliga bergsvidder med kallt forsvatten rinnande längs låren, de envisa myggen jag sprayar bort med den där blåa allt för giftiga sprayen, den ont i ögonen jobbiga soluppgången i norr som lämnar prickar i ögonen och det envisa fnitter som kommer från min mun när jag möter strutsar för första gången i livet, är över. Och det känns som att livet tar stopp. En sommar, genom min engångskamera (app). Pauspromenad på väg till Dalarna. Min vackra vän Josefin. Josefins kompis på Dansbandsveckan …

Dagboksnotering från ett sommarlappligt Mertajärvi

”Det är väl ungefär så långt norr en kan komma i Sverige och fortfarande hitta några människor och inte bara renar.” Hej hej utsikt! Närvä/ Mertajärvi med utsikt över sjön Idijärvi. Det är svårt att förstå den där morgonsolen förens man sett den med egna ögon tror jag. Kanske är det bara jag, eller kanske är sommarsolen i Norrland bara lite MER. Men vad vet jag egentligen, hur ofta är jag uppe klockan 4 på natten? Och hur ofta är jag det i norr? Att lämna den norrländska dimman och även folket är vemodigt på något sätt. Bastuglädje Jag har spenderat helgen med Helena hos hennes bröder och familj i Mertajärvi söder om Karesuando. Det är väl ungefär så långt norr en kan komma i Sverige och fortfarande hitta några människor och inte bara renar. Nu sitter jag vid Lindas köksbord i Örnsköldsvik, medan Linda poddar och Helena mornar, och dricker mitt morgonkaffe ur en Prunus Gustavsbergskopp jag hittade på köksbänken. Lindas loppisfynd. Den svenska sommaren kan inte göra sig mer påmind  här och heller inte känslan av torp …

Den sägenomspunna Forsaleden

”Huamej” kunde han ha utropat om jämten vore Smålänning, istället, en liten seg svamlande protest som sig bör i de bittra trakterna kring Östersund. ”Varför vill du så gärna till Forsaleden?” följer. ”Jo” svarar jag, ”för att jag så gärna vill”. Så, skam den som ger sig, min vilja vann, åter igen. Vackra Forsaleden som jag längtat att se dig igen. Långt ut i skogen i Bräcke kommun i Jämtland gömmer sig den lilla pärlan Forsaleden, en vandringsled och fors med laxtrappor. Vacker så det förslår. För 10 talet år sedan var jag här en gång en sommar och badade. Ända sedan dess har jag alltid velat åka tillbaka. Så med lite tjat på bloggen fick jag med mig Dryden och familj. Jämtland, lite som Sveriges Colorado. Foton av mig: Dryden Mr Dryden himself. Drydens bror Robert. Maria och Dryden. Forsaleden Trolsk och sägenomspunnen skog och mark omsluter Forsaleden nära Östersund. Här kan du vandra, fiska och bada i naturliga bassänger. Värt all omväg och möda du kan tänka dig. Vägbeskrivning hittar du här. Obs! Parkeringsavgift …