All posts tagged: inspiration

Ålandsmagi

Har precis kommit hem från Åland. Pluggat in datorn, slagit upp en glas iste och och satt bilder på överföring. Redigerade den här ensekundsfilmen på vägen på hem på båten och vill dela den med er idag. Ålandsmagi. Egen ö magi. Köpte en ny udda app som jag testar som funkar som en engångskamera. Har fotat en rulle på båten hem och väntar på framkallningen (i mobilen alltså) som tar tre dagar (ler lite inombords då appen tom räknar ner). Lovar att visa så snart de framkallats såklart. Ha en fortsatt fin måndag. Katarina Boendet var sponsrat av Visit Åland. Text, bild och åsikt är som vanligt min egen.

11 underbara roadtrip äventyr i norra Lettland

Reklamsamarbete mellan Latvia Tourism, Nordic TB och Storytravelers under kampanjnamnet #LatviaRoadTrip Den virtuella känslan av vinden i håret och inget mer än de öppna vidderna, solnedgången och du. Man behöver inte åka långt för att uppnå den känslan, i verkliga livet. Varför inte en roadtrip till ett av våra grannländer? Fördelen – fantastiska landskap och mycket mer för pengarna. Roadtrip äventyr i Lettland till en billig peng Lettland, min tredje roadtrip för året efter ett härligt vintrigt besök i Karesuando och Schweiziska svindlande alplandskap. Fördelen – nära och mycket mer för pengarna jämfört med Sverige och Schweiz. Resesällskapet – 4 bloggare och 2 filmare. Anette, Ann-Mari, Helena, Caspar och David. Denna gång, två glömda körkort som resulterade i få chaufförer. Så, bara jag bakom ratten och ett aldrig sinande lettiskt landskap. Fotona i inlägget är fotograferade av mig. Fotona på mig är fotograferade med självutlösare och stativ och Helena, David och Anette. Helena har fotograferat bilderna i Cesis, David när jag vandrar över dimhöljda fält och Anette foto av mig i motljus i gul regnjacka. Roadtrip tips …

Ladies on the Riviera – the movie

#LadiesOnTheRiviera blev till film också. Eller i alla fall en vlogg av LaLinda. En himla bra sammanfattning av en himla lyckad resa! Det finns så himla mycket roliga moments i filmen där även lilla jag är inkluderad, som mitt happy face när jag äter pasta, när vi tjoar i cykelgolfbilen och sjunger ”Who run the world” till att jag kör med solglasögonen på nästippen för att det är så många tunnlar överallt på den där rivieran att jag måsta ha dem halvnedhasade på nästippen för att kunna se i tunnel och skyddas från sol samtidigt. In och kik. Ha en god måndag och enjoy filmen! Until we meet again, Civezza. Katarina

Låt själen läka i Store Mosse nationalpark

Naturen, det som ger ro och låter själen läka när själen gör ont. Jag har alldeles för lite tid att besöka dig, kära natur men när jag får tid, är du det det bästa för mig. För mig finns inget bättre än en lång stund ute i naturen. En promenad längs en enslig stig, knakande grenar och krasande grus. Ljuden, så full av känslor och minnen. Att komma ut i naturen är frihet. Ett inlägg delat av Katarina Wohlfart (@antligenvilse) Maj 14, 2017 kl. 11:59 PDT Sveriges vackraste natur finns på sätt och vis i nationalparkerna, några jag gillar att besöka när jag får tid. Förhoppningsvis har jag möjlighet att besöka fler under min semester i sommar. Förra året hade jag tid att besöka hela sex nationalparker i Sverige, stora som små och i år har jag ännu bara hunnit med en (eller två om en räknar besöket i Abisko) och andra sidan ny för mig, Store Mosse Nationalpark i Småland. Jag besökte Store Mosse på väg mot fotokollo i Vejbystrand tillsammans med tre andra …

Gästbloggcirkel: Låt oss prata om kärlek

Det hela började på en restaurang vid italienska rivieran. Lorenzo, en italiensk man i sina bästa år som bland fyra kvinnor också i sina bästa år, drogs in i samtalet om relationer. I ett generaliserat uttalande där nyanserna försvann i översättningen yppade han de ljuva orden ”kärleken tar slut efter 3 år”. Föga anade han de högljudda protesterna från framförallt Sofia, och föga anade han att uttalandet skulle leda till att fyra bloggare skulle skriva varsin bloggpost om kärlek. Här kommer Sofia med Fantasiresors inlägg på temat.   Kan man vara kär i en annan person tills man dör? Och hur stor är chansen att just den man är kär i, även är kär i en lika länge tillbaka? För en nybliven singel i Stockholms dystra dejtingmiljö kan det helt enkelt tyckas omöjligt. Som att leta efter en nål i en höstack för dinosaurier, ungefär. Men hoppet är det sista som lämnar oss sägs det ju, och när Lorenzo med sin italienska tvärsäkerhet och ingenjörsobjektivitet proklamerar att kärleken tar slut efter tre år, ja då kan jag helt enkelt …

Civezza möter mig med citroner och kyssande italienskor

17 juni, 2017 Jag landar i ett soligt Nice för knappa dagen sedan och mina jeanshängselbyxor blir plötsligt överflödiga. Värmekavalkad. Att köra längs italienska rivieran med en kvinna bredvid mig och två därbak, ylandes av lycka bortom varje tunnel får längtan att stegra. Rivieran, nu vet jag vad alla menar. Civezza möter oss med citroner, en motljusig solnedgång, en skojande italienare och en kyssande italienska. Som en italiensk välkomstserenad ämnad för bara oss. Jag får min första skaldjurspasta av Le Cinque Torri och jag är så mätt att jag inte kan sova. Civezza, en pitoresk medeltidsby i Imperia, här möter lugnet utsikten och känslan av att ha en alldeles egen by på en bergstopp infinner sig. Civezza, jag väntar på vad du har att erbjuda mig mer idag. Katarina Foton på mig av Sofia, Fantasiresor. Resan till Civezza är en pressresa anordnad av Civezza. Text, bild och åsikt, är som vanligt mina egna.

Snaps from Riga

Reklamsamarbete mellan Latvia Tourism, Nordic TB och Storytravelers under kampanjnamnet #LatviaRoadTrip 19e maj, 2017 Riga, du bedårande stad, jag visste redan innan jag träffade dig att att du nog skulle bli en ny favorit. Så rätt jag hade. Vad är det med de östeuropeiska huvudstäderna? Något särskilt för de med sig trots att de ligger så nära. Första dagen på vår roadtrip tar jag och Helena en fotopromenad genom Riga för att upptäcka gatorna. Vi vandrar genom Rigas Central Market, matmarknaden, njuter av frukt och grönt, marknadsstånd och färgfullt liv. Första dagen på en ny destination är alltid första dagen, att andas frisk luft och upptäcka med nyvakna ögon. I Riga återupptäcker vi Lettlands färgprakt, dess tillmötesgående befolkning, goda mat och något nytt, trutar och tanter med tokig uppsyn. På kvällen möter vi de andra i teamet som vi snart ska ge oss ut på en fem dagars roadtrip tillsammans med, genom Lettlands norra delar, ut på landsbygd, längs med Lettlands karga kust och över lettiska dimhöljda vidder. Vi möts på Entresol, en lettisk restaurang med moderna smaker …

Att driva en reseblogg och arbeta heltid

En vanligt återkommande fråga jag får är hur jag kan driva en professionell blogg, resa mest jämt hela tiden och ändå jobba heltid. Något som i mångas ögon, där en normalt kommer hem från jobbet, lagar mat och utmattad dimper ner på soffan, är svårt att förstå. Vart får hon energin ifrån? Och ja, det är en bra fråga, för hur gör jag egentligen? Foto: Annelie Johnsson, Vejby strand, maj 2017 Blogga och arbeta heltid I grund och botten har jag ett bra jobb som är lätt att kombinera med fritid och andra frilansjobb om en vill det. Jag jobbar 8-16.30 men har flex som jag mer eller mindre kan förfoga fritt över hur jag vill då en lägger sitt eget schema och inte har särskilt mycket som fast binder upp en på veckobasis. Och nej, jag har inga barn. Många säger hånfullt, oftare än vad en kan tro, ”näe, du har väl inga barn” och jag svarar tålmodigt ”näe, det har jag ju inte” (och tänker stillsamt med den inställningen hade du inte klarat det utan …

Mina återbrukade ringar och kläd- och accessoarsamlande vid mina resor

Jag får mycket komplimanger för mina ringar. Särskilt för min månstensring som jag köpte alldeles nyligen. Den har bara hunnit vara med på en resa, nämligen till alperna. Frågorna är ofta ”Var har du köpt den”? och ”Kan man ha ringar på halva fingret?”. För att börja med den just delikata frågan om man ”Kan ha ringar på halva fingret?” så är svaret enkelt, yes det kan man. Men de ringar som man använder som knuckle rings, som de också kallas, är inte lika tjocka som en vanlig ring och behöver vara något mindre i storleken. Det är bara bra om känslan är att ringen sitter åt lite. Jag har alltid gillat smycken och accessoarer och något jag särskilt gillar är att samla på mig kläder och smycken under mina resor. Jag älskar hantverk och saker som tydligt markerar var de är ifrån. T ex äger jag både hattar och folkdräkt från Peru. Jag använder fortfarande mina samiska smycken ”Björnöga” som jag fick när jag säsongade i fjällen när jag var 19 år. Jag drabbas av nostalgitripp …

Q&A – Om att (rese)blogga

Som bloggare får en ju en massa frågor, av vänner och bekanta, av okända och kända och av folk i allmänhet. Vanliga frågor för en foto och reseblogg är såklart ofta med utgångspunkt att har men en en reseblogg då är man ”expert på allt vad resor heter”. Så är det ju inte riktigt, men tycker ändå att nyfikenheten och vetgirigheten hos folk är rolig så tänker att jag knåpar ihop en liten lista av frågor som är varianter av frågor jag får eller har fått, genom mina tre år som bloggare. Dessutom får ni nu chans att lära känna mig som bloggare lite mer. Här svaras det hej vilt på varför blogg, hur och kan en tjäna pengar på att blogga, t ex. Vi börjar med den absolut vanligaste frågan som ställs. Med Helena, Andi och Ann-Mari på roadtrip genom Lettlands landsbygd, september 2016. Om att blogga # Har du många följare? Det är alltid lika roligt när man får denna fråga. I blogg, instagram och twittervärlden, tycks det enda som intresserar folk vara …

Sugen på Rügen?

Att Grönland är en tom fläck på min mentala världskarta är kanske inte en surprise, det är det för många. Tyskland däremot borde en ju vara mer berest i, kan en tycka. Men är det verkligen så? Hur många av er har varit utanför de största städerna eller ens utanför Berlin? Min erfarenhet sträcker sig till en tågresa genom Hamburgsstation och ett par besök i om än mycket vackra Berlin och några dagar i Brandenburg på en skolresa som ung. Dags för ändring tycker jag!   #GermanyMeetsHaymarket I torsdags kväll efter jobbet begav jag mig hem i all hast, kastade i mig lite mat och svirade om till lite finare stass för då var det dags för Germany Travels event på Haymarket. In bjöd tyska turistbyrån och Travelmassive, med Lola, Annika och Sofia i spetsen. Jag skulle också få träffa en tysk ambassadör, det är ju inte varje dag det händer. Så bäst att vara fin, tänkte jag. Kvällen tog vid med mingel, prat och en hel del information om tyska regioner. Rügen väcker mitt intresse, en …

70 resefotografier jag älskar från 2016

2016 passerad i all hast. Jag fotade många långa dagar och många minnen skapades. Det här inlägget är dedikerat till 70 av mina favoriter, jag älskar, som innehåller allt från strumpor och tomater på Grönland, en fiskmarknad i London, en siluett i Slakthusområdet till pusskalas med islandshästar på Island, lettiska kak-bakande kvinnor och alldeles för långa sommardagar. I detta inlägg får bilderna ta plats och berätta sin historia. Vad är dina favoritfoton från 2016? Länka gärna till bilden i kommentarsfältet så jag kan kolla in dina favoriter. Katarina Bilden ovan är på mig och är fotad av Sofia, Fantasiresor.

En skogstjärn

I det lilla samhälle jag en gång växte upp i finns det fantastiska skogar. Djupa, mörka och murriga, riktiga trollskogar. Nu när jag inte längre har dem runt hörnet längtar jag dit, otroligt mycket.  Precis bakom mitt hus finns en riktigt trollskog, till och med skyltarna i skogen säger så. Inne i skogen ligger en liten skogstjärn vackert mellan träden. Under vinterledigheten tjatade jag på Martins tills vi tog en promenad runt tjärnen. En skogstjärn i en trollskog – Uvgölen Eftersom tjärnen inte frusit gick det dessvärre inte att gå ner hela vägen till kanten så vi stod och beundrade den på avstånd, Uvgölen. Stående här infinner sig lugnet. Det är sådär alldeles tyst som det bara är djupt inne i en småländsk skog. Snön ringlade ner mellan träden när vi fortsatte färden runt tjärnen. Martin lånade pappas snowjoggings och jag hade precis köpt nya vinterskor när vi gav oss ut. När vi kom hem, var vi sådär lagom frusna och blöta som jag bara brukade bli när jag var liten och byggde snökojor i slutet av gatan …