All posts filed under: Bred artikel mitten

Den medvetna resenärens manifest

Så bestämde vi oss för att göra något, för oss som resebloggare och för andra resenärer, jag och Sofia. Den medvetna resenärens manifest föddes på Gotland, ur blod, svett och tårar, ur diskussioner om miljö, kultur, turism och feminism utifrån FNs globala mål för hållbar utveckling och våra egna åsikter i ämnet. Det tog oss flera dagar och sen två månader att läsa, prata om och slutligen sätta på pränt. Ett litet manifest för resenärer som i all sin enkelhet får plats på en sida, att ha i fickan när en är ute och reser. För att förtydliga och eftersom det är lätt att blanda ihop, handlar detta manifest om hållbarhet och inte enbart om klimatkrisen. Att lösa klimatkrisen är däremot en del av de hållbara målen.  från globalamalen.se -> ”Globala målen är den mest ambitiösa agendan för hållbar utveckling som världens länder någonsin antagit och finns till för att uppnå fyra fantastiska saker till år 2030: Att avskaffa extrem fattigdom. Att minska ojämlikheter och orättvisor i världen. Att främja fred och rättvisa. Att lösa klimatkrisen.” …

Tågluff i ett snöfyllt Norrland – 4 byar med vintercharm

Tre bloggare mot snön med en gnistrande soluppgång över Lapporten, händer mot släta pelare på ishotellet och en krispig kyrka i Karesuando. Polarcirkelexpessen mot Sveriges norra nejder har bara börjat. Sofia, i en isande kall Abiskojåkka, Abiskos ravin. Tågluff i ett snöfyllt Norrland – 4 byar med vintercharm Förra vintern packade jag och Sofia väskan och gjorde en tågluff norr ut för att hälsa på Helena som säsongade i Kiruna med bröder i Karesuando. Vi bestämde oss tidigt för att ta tåget och boka egen kupé på SJs Arctic Circle train från Stockholm till Kiruna. Tågluffa till norra Sverige Arctic Circle Train Bara namnet på Arctic Circle train är halva resan värd. Tåget som går till polcirkeln. Inte direkt lika magiskt är tåget som jag och Sofia kliver på på Stockholms central, en mörk eftermiddag i februari förra året men visst väger namnet upp, ändå. Vi har bokat en egen kupé, betalat barnpris för det tredje sätet. Att få plats tre personer i en sådan kupé är kanske inte det enklaste utan två personer visar sig alldeles lagom. En får ett litet handfat …

Få naturen serverad på ett silverfat – om allemansrätten vi alla tar för given

Min kärlek till skogen, har väl inte gått omärkt förbi? Kärleken så stark, som jag får utlopp för så snart min fot kommer utanför stadsgränsen, när jag hör foten mjukt sjunka ner på ett barrigt underlag, höra knastret från ris och grenar när jag vadar genom ett ljungfält och när jag lyfter blicken och blickar ut över de oändligaste av fjäll. Vad vore jag som människa utan naturen, utan friheten och vad vore jag utan allemansrätten? Igår spenderade jag, Helena, Rania, Katta och Daniel dagen vid Fjätfallen i Dalarna. Vi vandrade, njöt av fallen, fotograferade och gjorde upp en eld, helt gratis och alltid tillgängligt och till förfogande för bara oss. Det mina vänner är att vara privilegierad.  De vackra Fjätfallen i norra Dalarna. Ett stycke fabulös natur tillgängligt för alla. Fall i höstskrud. Katta matchar naturen eller naturen matchar Katta? Allemansrätten Det är konstigt att tänka sig ett land utan allemansrätt, ett land där en inte får gå fritt i skogen, tälta och campa där en vill eller plocka en kotte, slänga den i ån …