All posts filed under: Norge

Lillehammer- en bortglömd by får nytt liv

Det kan inte vara lätt att ha huserat ett mycket känt vinter OS för att sedan hamna i boxen total glömska. Den lilla byn Lillehammer kammade på 90 talet inte hem bara ett OS de levererade det också på topp. Men vad hände sen då? Lillehammer – en bortglömd olympisk by De flesta har nog listat ut vilket OS jag pratar om. Ja, byn är i Norge och det är vinter OS 1994 som tog plats här till alla norrmäns och även svenskars glädje. Jag var där förra året och glömde liksom bort att jag varit där så snart jag lämnat byn, dvs tills att jag hittade och publicerade fotona på Lysgårdsbakken förra veckan. Innan vår fantastiska tur i en fortfarande snöig backe tog mamma och jag oss en kvällstur runt Lillehammers stadskärna. Vi kollade in husen, paradgatan och tog en selfie i OS ringarna. Stämningen var lugn och när vi var där var det svårt att föreställa sig myllret på gatorna som varit. När jag kom hem efter turen pratade jag med en kollega som var …

En överlevare från digerdöden

Som en påminnelse från en svunnen tid står Borgunds stavkyrka där, ensligt ute på den norska heden. Påminner den inte om något från Vikingatiden? En säregen byggnadsstil har de norska stavkyrkorna. Avslappnat mellan två berg ligger Borgunds stavkyrka och väntar på mig och mamma när vi tar en avstickare från vår roadtrip på väg mot Lillehammer från Bergen. Det är april så centret brevid är inte öppet och vi är alldeles ensamma sånär som på två förbipasserande cyklister. Borgunds stavkyrka Jag älskar färgerna, den mörkt pinade och tjärade fasaden, den lilla storleken, de konstiga medeltida utsmyckningarna och hur udda den ser ut i landskapet. Det är lätt att drömma sig bort till svunna tider, att se människorna komma promenerandes till kyrkan, kanske på en söndag, i enklare långklänning av ull och kläder av finare väv. Kyrkan har överlevt en lång och svår medeltid, både digerdöden och historien om när en förvirrad kvinna år 1782 försökte tända eld på kyrkan men stoppades. Med hjälp av trädringarna har man daterat Borgund till runt år 1180. Så malplace’ …

Vid Sognefjordens ände

Att fjordar är vackra vet ju alla. Men inte var jag beredd på hur överväldigande de skulle vara. Överallt mellan bergen på Norges västkust breder de ut sig som stora mörkt klarblåa sjöar, förrädiskt tilltalande och otroligt djupa. Sognefjorden och fjordarna, en naturskatt En stor fascination hos resenärer och turister framför allt i de skandinaviska länderna är de norska fjordarna. Breda, djupa och svindlande blå ringlar havsvikarna sig genom det norska landskapet, en naturskatt av stora mått. Fjord finns i fornnordiskans fiordher och ferthu, ord nära kopplade till färd, att ta sig från en punkt till en annan, och det finns fjordar i många fler länder och områden än Norge såsom Alaska, Island, Grönland och Nya Zeeland. Norge har blivit välsignad med världens djupaste fjord, Sognefjorden. Under vår roadtrip i Norge förra året passerade vi Sognefjorden och stannade till i byn Flåm, en liten by med stor karisma. Den lilla byn Flåm Någonstans mittemellan Bergen i väst  och Lillehammer i öst hittar vi den lilla byn Flåm. Här stannar vi till för en fika efter att ha kört några timmar från Bergen …

En olycksbådande vacker strand i Norge

”Stopp, stopp, stopp”. Jag känner hur blodtrycket ökar och hur känslan av panik infinner sig när bilen inte tycks stanna utan är på väg att rulla förbi det jag precis skådat. Herregud, ”STOPP”! Mamma suckar och gör en hastig inbromsning och vi svänger av vägen. Vi stannar till på en liten parkering bakom några nyplanterade små träd och jag slänger upp bildörren och hoppar ut. Med mobilen slarvigt nedstoppade i fickan och kameran i handen rusar jag ned mot vattnet. När jag kommer ner på stranden möte jag av det klaraste av ljus, det friskaste av luft och en utsikt som stjäl luften från mina lungor. Att något kan vara så vackert! Såklart har jag hört om de djupa fjordarna och svindlande bergen, om trollskogarna och havet i Norge, men det är aldrig samma att höra om något som att själv uppleva det. Så där står jag då, helt tagen på sängen. Jag vet att jag tänker flera gånger, ”Hur kan jag missat det här?”. Jag hukar mig och tar motljusbild efter motljusbild. Det känns inte som man kan …