All posts filed under: Sverige

Särna, Stockholmshöst och rutiner – veckoresumé, v.40 – 43, 2017

Veckorna har precis som alltid flugit förbi och nu blickar jag ut över ett grått Stockholm. Genom nakna träd ser jag plötsligt mina grannar, där på andra sidan och det blir allt svårare att motivera att ta kvällspromenaden genom staden. Vindarna blåser kallt och det känns ruggigt ända in i märgen. Men rutinerna tvingar mig ut, tvingar mig över gator och torg, genom och förbi blåst och kyla. Utan dem, hade jag inte lämnat soffan. Oktobers gyllene brittsommarljus i En Brittsommar-morgon i Särna Om rutiner Det där med rutiner. Har ni några? Mina är också de som räddar mig. Klockan ringer vid 06.15 – scrollar Instagram 5 min – går upp – kokar kaffe – bloggar/gör annat livsnödvändigt typ räkningar – går till jobbet 7 min – jobbar 8-10 h – går hem 7 min – tar en promenad 45 min – lägger mig på soffan – somnar – Klockan ringer vid 06. 15 När man ser på det utifrån inser en att livet är så tråkigt att klockorna stannar. Nästan. Men, jag säger som Katta i …

Fotopromenad: Morgon runt Kvarndammen

Det är alltid så skönt att komma hem, om så bara för en stund. Så fort jag närmar mig och bilen rullar de sista milen mot mitt barndomshem infinner sig lugnet. Så idag, när en sparade en timma klev jag upp vid klockan 7 för att ta en morgonpromenad runt Kvarndammen, där mina föräldrar bor. En stund, jag och solen, jag och kylan och jag och min kamera. Lugnet runt Kvarndammen möter mig där jag möter några lokalbor som plockar upp bryggorna ur sjön för hösten. En sista bit höst. En sista bit sol. Katarina

Umeå – solo på en dag

En sval fuktig morgon möter mig när flygplatsdörrarna slås upp. Jag blickar ut över parkeringen och ser snart busshållsplatsen, ynka simbassängsavståndet från entrén. Jag köper en biljett, kliver på bussen, för att inse att det var billigare att köpa biljetten på bussen, slår mig ner, andas ut och låter mig vila en stund. Inflygningen för en litet flygrädd, som jag, var inte den bästa, där landningen avbröts. Jag tänker i mitt stilla sinne att avbrutna landningar, kan vara det värsta en kan utsättas för som flygrätt. Bussen tuffar på in mot staden och sakta men säkert börjar kroppen slappna av och nyfikenheten ta över. Det är tur det, att nyfikenheten är ett starkt botemedel mot flygrädsla annars hade jag nog avbokat hembiljetten, tagit tåget och aldrig flugit igen. För några veckor sedan besökte jag min vän Linda i Umeå från en fredag till en måndag. Jag sökte länge på tågbiljetter för att hitta ett billigt alternativt, men efter att inte ha hittat några under 1500 kr föll lotten på flyg med Norwegian för 780 svenska …

Det snöar på Fulufjället

Nationalpark + 4 vänner = sant.   Katta, som bor i Särna har skrivit så fint om vår dag vid Njupeskär här. Katta skriver alltid så vackert fina dags-skildringar på sin blogg, reflektioner om livet och vackra bilder från stunden så om du inte redan följer, följ. Precis när vi hälsade på hade hon också fått besök av Dalademokraten som sen skrev en hel artikel om Katta och hennes lugna, men inte tomma liv i Särna. För mig finns det nästan inget bättre än nationalparkshäng med vänner. Att promenera runt i skogen och fotografera naturen är så otroligt rogivande. När jag, Helena och Rania var uppe hos Katta i Särna ville alla åka till Fulufjällets nationalpark, eftersom de tidigare inte varit där och vad är jag att säga nej? Vill du läsa mer om Fulufjällets nationalpark och mitt besök dit tidigare i somras, kika här. Vackra Rania med bloggen Northboundjourneys som jag och Helena snart åker till Yosemite med. Det blev en dag med många väderlekar, från tidig djup morgondimma, till förmiddagssol, till snö och fjället med …

Mata en fågel ur handen – Lavskrikan

Jag håller upp handen och tänker att här får jag nog stå nu och blicka på en tom hand och smulor av kexchoklad. Men så säger det swoooosh och helt plötsligt sitter det en fågel i handen och blickar upp på mig samtidigt som den mumsar kexchoklad. Den sitter alldeles stilla och balanserar innan den flyger iväg och kvar bara är gunget i handen från när den lyfter. Snart följer nästa, och nästa, vem vet hur många lavskrikor jag lyckas attrahera med bara kexchoklad?En sak är säker, jag är med min kexchoklad snart populärast bland fåglarna i nationalparken. Lavskrikan Har du matat en fågel direkt ur handen någon gång? Jag trodde aldrig jag skulle finna det så fascinerande. Lavskrikan (Siberian Jay) är en relativt stor, liten fågel med brun och roströd fjäderdräkt, intelligent blick och ett nyfiket sinne. Att de så enkelt blir så tama, hade jag aldrig kunnat ana. Men med kexchoklad går det mesta, antar jag, och arten är känd för att söka sig till människor för föda. Det var en stunds skratt …

Fotodagbok: Södermalmshöst

15 oktober, 2017 Hösten piffar minst sagt till allt, när den vill. Under helgen har Dryden och Maria varit och hälsat på och Stockholm bjöd på just en sådan, ”när den vill” dag. Att vakna tidigt på helger förlänger. Så snart vi vaknar packar vi oss in i tunnelbanan och åker in till söder för frukost på Älskade Traditioner, bloggvänligt osv. Inser att jag missat vad som är på menyn där, men i vilket fall som helst var det mycket goda och mättande våffel-wraps. Dagen fördrivs på Södermalms gator med mig som guide (med ett aktivt wikipedia i telefonen), höststros och en stund på fotografiska som visar Paul Hansen, bildjournalisten. Jag tar med mig känslan av guld-höst in i veckan och försöker skaka av mig den mörka känslan av Pauls krigsbilder som etsat sig fast. Katarina Foto på mig av Maria. Foto på mig av Maria. Foto på mig av Dryden.      Dryden och Maria.

Få naturen serverad på ett silverfat – om allemansrätten vi alla tar för given

Min kärlek till skogen, har väl inte gått omärkt förbi? Kärleken så stark, som jag får utlopp för så snart min fot kommer utanför stadsgränsen, när jag hör foten mjukt sjunka ner på ett barrigt underlag, höra knastret från ris och grenar när jag vadar genom ett ljungfält och när jag lyfter blicken och blickar ut över de oändligaste av fjäll. Vad vore jag som människa utan naturen, utan friheten och vad vore jag utan allemansrätten? Igår spenderade jag, Helena, Rania, Katta och Daniel dagen vid Fjätfallen i Dalarna. Vi vandrade, njöt av fallen, fotograferade och gjorde upp en eld, helt gratis och alltid tillgängligt och till förfogande för bara oss. Det mina vänner är att vara privilegierad.  De vackra Fjätfallen i norra Dalarna. Ett stycke fabulös natur tillgängligt för alla. Fall i höstskrud.   Katta matchar naturen eller naturen matchar Katta? Allemansrätten Det är konstigt att tänka sig ett land utan allemansrätt, ett land där en inte får gå fritt i skogen, tälta och campa där en vill eller plocka en kotte, slänga den i …

En Brittsommar-morgon i Särna

Jag vaknar och klipper med ögonen. Ser solen strila in blygt genom fönstret och sträcker mig efter iPhonen för att titta på klockan som visar halv nio, för mig sovmorgon numera. Jag snabbar mig upp och drar på mig kläderna. Äntligen är jag ute i naturen och får chansen och springa ner till vattnet i morgonljuset. Bara att få vara vid vattnet, mitt här, jag kommer aldrig glömma. Brittsommar Imorgon har Britta namnsdag och runt hennes namnsdag brukar vädret bli varmare, det vi kallar Brittsommar. Så är det inte direkt i år även om solens strålar värmer. Men morgonens solstrålar värmer mitt hjärta precis som det brukar vid den här tiden, min favorittid på året. Det är nu jag fyller år, den 10e oktober för att vara exakt och minnen från förr när brittsommar verkligen fallit in har etsat sig fast i hjärtat. Jag minns höstdagar där jag swishat fram över Smålands vidder på min cykel i bara t-shirt, med vinden i året och en ljum känsla mot huden. Jag antar att det ofta är vi från södraste …

Vykort från Siljan

5e oktober, 2017 Hej läsare! Har krupit ner i Kattas mjuka soffa efter en stund med henne och Rania i bastun. Helena stannade inne för att skriva och redigera lite bilder. Njuter av att ha blogglustan åter och minnet av Siljan i solnedgång när jag susar fram med pärlan genom Dalarna återigen. Spanade in Rättvik, Mora och Falun lite kort genom bilfönstret och log över svenskheten i landskapet på vägen hit. Dalarna har lite av allt en förknippar med Sverige; Dalahästen, böljande kullar och röda små hus. Hemtrevligheter, precis som i Kattas lada där jag kommer vara i fyra dagar framöver. Katarina

Fotodagbok: Enskede gårds koloniträdgårdar

170829 Enskede gårds koloniträdgårdar Jag har inte bloggat på ett tag. Jag har helt enkelt inte haft lust och tog en paus. Pausen blev en vecka och sedan en till med ett inlägg från Hannover, däremellan. Ja brukar blogga oftare, jag vet, men just nu behövde hjärnan paus. Mitt vanliga jobb har stulit kraft, precis som hösten gör med många jobb. Alla möten ska bokas och allt ska hända, just nu. Ibland undrar jag varför man inte bara kan spara lite till januari och februari, månaderna det inte händer någonting? Augusti var en startsträcka på jobbet och en dag tog jag och mina arbetskamrater en tur till Enskede gårds koloniträdgårdar, för känslan av en stunds avkoppling, fika på ett fik som ligger vägg i vägg, grönkålsstöld och en tur till Dalia-trädgården man har slagit upp nästgårds. För mig från landet är kolonilotter något jag bara sett längs landsvägarna. Tror detta, var ett första besök för mig. Sådana här dagar, lever kvar i minnet länge. Katarina

Dagboksnotering från ett höstregnigt Tyresta

Ormbunken lyser omåttligt grön där rönnbären ligger avhuggna i vägdiket. Gruset mosas under mina fötter och jag andas in och fyller lungorna med en fuktig sensomrig höstluft som inte riktigt kan bestämma sig, är det kallt eller varmt, torrt eller fuktigt, och lämnar löven kvar friska och avvaktande på grenarna. 9 september, 2017 Jag vet inte vad jag hade räknat med, men inte hade jag räknat med att det skulle vara så mycket folk i ett regnoväder. Höstrusket har dragit in över Stockholm med sin oberäknelighet och vi får en ordentlig dos nu under helgen, min en av två lediga helger i September. Jag har nog först tänkt att sitta inne, men vad gott gör väl det för själen så efter efter lite snabb beslutsamhet  packar jag väskan och åker till Tyresta nationalpark med Nour (guddotter), Carro och Marcus. Jag har varit i Tyresta en gång tidigare med Helena och du kan läsa om det här. Jag älskar egentligen skogen, oavsett årstid, men kanske är den lite bättre på just hösten. Den antar en djup grön …

Min roadtrip runt Norrland

Tre långa veckor men ändå så lite tid. Det känns vemodigt och lyckligt på samma gång att skriva det avrundande inlägget om min roadtrip över Sverige. Förbi Dalarnas böljande kullar, Jämtlands vilda vidder och genom ett kargt och älskvärt Lappland. Minnena är många och äventyret oändligt. Det finns så mycket mer att se, så mycket fler minnen att skapa. Men här är sommarens resa, samlad. Kära vänner, det gör vi om! Från början av v29 till slutet av v31 reste jag runt delvis solo, delvis med sällskap, i Sveriges norra delar, med en överdos av lappländsk natur, högst upp på önskelistan. Inlägget är fyllt av de erfarenheter jag samlade på mig och de tips jag har att dela med mig av. Roadtrip genom Norrland på 3 veckor Jag vet inte vad jag tänkte när jag planerade min roadtrip runt Sverige egentligen. Bristen på en stor semesterkassa och längtan till vänner runt landet, spelade in och var det som slutligen gjorde att jag valde bort Alaska för en tur runt vårt vackra land. Den där morgonen v29, var jag …

Bli jagad av vildvittrornas rop i Skuleskogen nationalpark

Det finns nog egentligen, inget så frisk som luften i Norrland. Lite som höstluften i södra Sverige som nu vandrar in över Stockholm och gör att en piggnar till, längtar till mörk och murrig grönska, rostiga färger och allt det där underbara så är luften norröver alltid lite mer frisk. En av mina sista dagar i Norrland, spenderades ute i naturen, i Skuleskogen på Höga kusten med vänner, frisk luft, djup skog och höga höjder. Här är min berättelse. Visste du att jag som ett litet sidoprojekt här på bloggen har att besöka alla Sveriges nationalparker? Jag har vid det här laget besökt en hel radda och du kan läsa mer mina besök här. Skuleskogen på Höga Kusten är nyast i samlingen. Även Linda har skrivit om vår dag i Skuleskogen och du kan läsa om den här. Vargen ylar i nattens skog, han vill men han kan inte sova. Hungern river hans vargabuk, och det är kallt i hans stova. Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig. Du varg, du varg, kom …

Padjelanteleden. En fjällvandringstrilogi. del III.

Jag känner att fötterna inte riktigt är som igår. De är inte längre helt bekymmerslösa. Tyngden gör sig påmind och träningsvärken sätter in. Jag blir varse om att man kan få den även i fötterna. Den moler lite, men gör inte ont. Fötterna ber om att få vila, men får inte sin vilja genom. Jag stiger upp, snörar kängorna, lyfter upp packningen och börjar gå. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del III. Här hittar du del I och del II. Tidig morgon och frukost. Man lär sig snart att diska i isande kallt vatten. Vandringen, tre dagar börjar lida mot sitt slut. Vi vänder hemåt och påbörjar sista sträckan. Vi går i våra egna fotspår, i både positivt och negativ i bemärkelse. Vi vet var vi har gått och var vi måste passera för att komma tillbaka. Vi vet de fina vinklarna …

Padjelantaleden. En fjällvandringstrilogi. del II

När jag tänker tillbaka på det är det nog min första tältnatt på åtta år. Jag har ju aldrig tältat särskilt mycket. Jag sträcker ut benen, känner efter, ser myggen hänga utanför tältet och funderar på om det var så farligt ändå. Vad var det egentligen jag hade förväntat mig? Jag öppnar dragkedjan och ser morgonljuset strila ned mellan bergen. Känslan kryper på och jag kan inte riktigt placera den. Jo, visst är det den. Kylan slår mig hårt i ansiktet och det är nu jag vet, lycka, riktig lycka sköljer över mig och jag ler stelt och fånigt medan jag går ner för sluttningen. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del II. Här hittar du del I och del III. Morgonutsikten. Arktisk fauna. När solen blir en stjärna. Fjällens vackra morgonljus och iskalla vatten skakar snart liv i mig och vi dukar upp för frukost. Till …

Padjelantaleden. En fjällvandringstrilogi. del I

Känslan av att vandra. Jag lutar mig kvar. Känner. Tänker. Nu vet jag vad alla pratar om. Den där känslan av absolut frihet och ett otåligt upptäckarsinne som skriker, ”ge dig ut, ge dig ut”. Jag vet nu vad de menar när de säger att ”mat smakar alltid bättre ute”. Jag trodde för mitt liv aldrig att jag skulle göra det ändå. Jag, vandra? Jag, bära all packning helt själv? Jag? Men nu är det gjort. Nu är det gjort och jag står här på andra sidan, lite starkare, lite stoltare och lite förvånad. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del I. Här hittar du del II och del III. På väg mot STF Ritsem och Stora Sjöfallets nationalpark. Det är svårt att inte stanna i varje krök av en lappländsk väg när roliga renar pockar på. Vägen mot Ritsem ger en försmak …

Som en bergsget över Fulufjällets nationalpark

Tystnaden. Den där absoluta tystnaden en inte finner på många platser. Jag ser så mycket fram emot att möta den igen. Det var många år sedan jag var i de här trakterna, senast när jag säsongande som 19 åring i Grövelsjön, som ligger ganska nära, beroende på vem man frågar och låt oss säga att fjällen då, trots vitpudertäcke etsat sig fast i hjärtat och skapat storslagna drömmar. Alla foton på migi inlägget är fotograferade av Katta med bloggen Bucketlife. Eller så mycket tystnad behöver jag kanske inte, då skulle jag väl ha åkt själv, hinner jag tänka när bilen rullar ner för backen mot Fulufjällets nationalpark, allt medan Katta pladdrar på. För precis som jag, så prata kan hon, den där Katta. Fulufjällets nationalpark Orörd platt fjällnatur med tjocka lavamattor, limegröna och fläckiga stenar ligger Fulufjället hissnade vackert beläget i Sveriges södra fjällkedja. Parken invigdes så sent som 2002 och består till största delen av kalfjäll, fjällhed och fjällkärlek. Katta är en sann bergsget och jag får hålla tempo för att hinna med. Jag kommer hem …

Strutsar på Höga kusten

Jag tror jag har hittat vänner för livet. Eller är det en störtblomstrande superförälskelse kanske. Hur som så gick vårt besök till strutsarna i Örnsköldsvik rakt in i hjärtat den där fredagen när jag LaLinda, Helena och min vän Linda tog oss en tur ut i okänt turistlandskap. Jag är väl allt som oftast inte den som gillar att besöka ”turistiga saker”, som gårdar, parker eller så, men hade egentligen inget val då jag efter en liten promenad med Leya kom tillbaka till ett skrattande Kvaved där tjejerna bestämt att vi skulle till en strutsfarm. Bara sådär. Hade jag fått frågan, hade jag nog svarat tveksamt nej. Strutsar? Ska vi inte ut i naturen istället liksom? Men inte ångrar jag det besöket. Besök strutsar i Örnsköldsvik – Strutsfarmen på Höga kusten Strutsfarmen ligger i Gerdal och har strutsar att titta på och restaurang för den som vill prova köttet. Det är precis vad det låter som, en farm, där man föder upp strutsar till mat. Jag som vegetarian, kan ibland tycka det är lite konstigt att besöka …

När minnena värker – en roadtrip genom ett dödligt vackert Sverige och spåren det lämnar

Jag klipper med ögonen och har svårt att ta mig upp ur sängen. Vet inte riktigt om det är trötthet eller om det är känslan att nu är den över. I år slår den extra hårt, smärtan, rakt över bröstet, en illavarslande kollapsande smärta. Jag tänker att det går att ta sig genom dagen med ytlig andning, ett andetag i taget. Jag är säker på att det går för jag har gjort det förut. För precis som en separation lamslår min första arbetsdag mig. Vetskapen om att svensk sommar som jag känner den, bland oändliga bergsvidder med kallt forsvatten rinnande längs låren, de envisa myggen jag sprayar bort med den där blåa allt för giftiga sprayen, den ont i ögonen jobbiga soluppgången i norr som lämnar prickar i ögonen och det envisa fnitter som kommer från min mun när jag möter strutsar för första gången i livet, är över. Och det känns som att livet tar stopp. En sommar, genom min engångskamera (app). Pauspromenad på väg till Dalarna. Min vackra vän Josefin. Josefins kompis på Dansbandsveckan …

Två bloggare kom till stan – en första doft av Kvaved

Söta små zucchinisar, ett gult hus och en strålande LaLinda. Kvaved bjuder på en ljuvlig första kväll, när två bloggare kommer till stan. En har ju hört talas om Örnsköldsvik och Höga kusten förut men aldrig besökt. Iaf inte jag som ej har Sverige – husvagnssemestrande – föräldrar. När det väl var dags för semester, styrde allt som oftast kosan söderut mot ett skirande Medelhav, eller några mil väster ut till vår sommarstuga djupt inne i de småländska skogarna. Men nu var det äntligen dags att upptäcka världsarvet Höga kusten. Modig kvinna reder sig själv och roadtrippar man med egen bil då får man åka precis dit man vill. Så jag styrde kosan till Linda i Öviket. Efter Östersund kom så Örnsköldsvik upp på en sen tisdageftermiddag på kartan i GPSn och specifikt Lindas stuga i Kvaved strax utanför stan för en hel veckas fun i Höga kusten – området. Tidigare under dagen stannar jag och Helena vid Döda fallet då jag ser skylten när vi passerar och tänker att det här låter ju coolt, i sann roadtripanda. Och det …