11-17 februari, Stockholm för hela slanten

I år fyller jag 35 år. Jag var tvungen att skriva det för att det känns nästan svårt att ta in, för mig som ändå är den som fyller det. Vissa veckor känns åldern mer, som veckan efter en tung förkylning. Kroppen är stel och motivationen att börja träna igen inte särskilt hög. Så jag och Sofia har duckat för det i veckan och det kan man ju göra om det finns andra nöjen att sysselsätta sig med, som resefrukost på norska ambassaden t ex.

Drömres med Vagabond på Norska ambassaden. Diplomatstaden Stockholm.

Norska ambassaden bjöd i onsdags in till frukost och en liten kort peppig föreläsning av Vagabond-readaktören, Per J Andersson om bästa resorna 2019. När Diplomatstaden kallar, då åker jag gärna av ren nyfikenhet. Som liten har jag liksom alltid undrat hur ambassaderna ser ut på insidan och nu har jag helt plötsligt varit på både norska ambassaden, turkiska och grekiska i loppet av ett år. Men så är det väl i livet, ett val ger alltid ringar på vattnet. Är det vad jag förväntar sig, pampigt och stelt? Ja ungefär så, men något jag helt plötsligt också börjar vänja mig vid.

Per J Andersson till vänster och norska ambassadören i Sverige, Christian Syse.

Det ekar tomt på resebloggare som så på när jag, Sofia, Lena och Johanna men inte tomt på drömmar. Jag vill genast hoppa på ett tåg och ta mig ut i världen. Per pratar om Vagabond, resor och årets resmål, Norge. Om att ta sig till Lofoten med tåg, en av mina drömmar. Han pratar mycket om tågresor, om klimatdebatten och det som definierar vår resande samtid och det är skönt som tågälskare att lyssna en stund på en annan tågälskare i vad som är en modern konst och arkitekturintresserad kvinnas våta dröm, aka norska ambassaden.

Så vackert. Jag vill bara flytta in.

Littfest. Umeå

Linda är snäll och informerar mig om det briljanta fenomenet Littfest i Umeå och jag har sedan dess inte kunnat tänka på annat. Visste du att Sverige har en superstor litteraturfestival, att den äger rum i Umeå och att Sara Stridsberg kommer dit? Nej, det visste inte jag heller i tisdags, men snabb som en iller onsdag eftermiddag efter att SJ släppt billiga biljetter inför Alla hjärtans dag klickar jag hem första klass tågbiljetter med SJ 3000 till Umeå i mitten av mars. Hjärtat skuttar ett slag när jag tänker på det! Hurra för böcker och författare. 590 pix betalade jag TuR. Helt amazed över priset (kostar i vanliga fall 1200 kr enkelt i första klass)!

Kaffetåren den bästa är.

Längtan över Atlanten.

Läste den här fina reseguiden till New York av Sandra Beijer och blir så fasansfullt längtig till New York. Som SATC – tjej borde jag ju ha varit där, men det har jag inte. Har däremot längtat dit för evigt och ett besök närmar sig någon gång. Har tankar på att komma dit inom en snar framtid, men den planen har jag haft länge, så vi får väl se.

Problematiken är ju som bekant, transportsträckan något Sandra nu väcker debatt om på ett nytt sätt i sin reseguide.

Sandra inleder sin guide såhär ->

”På ett otroligt sätt har någon byggt en tågtunnel under Atlanten över natten och man kan nu åka Göteborg ▷ New York på bara några timmar. VI ÅKER DIT.

⭐️Välkommen till New York ⭐️

Vi ska semestra här i fyra dagar – torsdag till söndag.

Låt mig skräddarsy vår helg.”

Diskussionen som följer i kommentarsfältet är minst sagt intressant. Många är peppiga över att få drömma, men andra kraftigt negativa till att Sandra peppar till weekend-resor till New York. Kritiken mot influencers och resande är numera rasande hög kan vi konstatera. Det verkar också vara delat läger här, en del tycker det är rätt att få drömma och andra inte. Åsikterna ungefär lika många som invånare.

Är längtan över Atlanten ett hot?

Men är längtan över Atlanten ett hot? Jag tär benägen att tänka att om vi ska spendera vår tid med att hoppa på andra, reta upp oss och debattera på det här sättet, slösar vi mest bara bort våra egna liv och gör folk ledsna. Vill vi göra det? Fine. Jag tänker i alla fall inte slösa bort mitt liv med att försöka stoppa er drömma. Så dröm om New York idag, det är en sådan dag. Res med fötterna och ta tåget till Norge imorgon. Nu och i framtiden, jobba på att vara medveten, minska ditt flygande och kämpa för att bli en mer hållbar människa, vilket såklart inkluderar social hållbarhet och att inte sprida elakheter i sociala medier också.

Jag läser nu. Japansk reseberättelse

Läser Om mitt Liv av Takasues dotter, en dagbok skriven av en tjej utan namn från 1000- talets Japan. På den tiden hade ofta tjejerna inte namn (offentligt), har jag fått lära mig, eller iaf inte tjejerna vid hovet så de tilltalades efter männen, i det här fallet pappa Takasue. Dagboken är en vacker skildring av ett vackert liv i ett vackert land. Det är inte mycket möda eller besvär som skildras, även om det finns några tillfällen och stycken som systerns död i barnsäng, eller mödan när de är på resande fot som barn, som känns lite tyngre. Det är en dagbok och en reseskildring och ger i sin form en stor inblick i livet från Japan under den här tiden. Den innehåller också små illustrationer som gör att en lättare sätter sig in i livet på den här tiden.

Jag är en biljardprinsessa. Ugglan Södermalm

I torsdags ses jag och Gustaf för att spela biljard. Vi har mest ställt in våra kompisdejter pga sjukdom och livet men nu blev den av. Vi spelar biljard, dricker öl och äter pizzaslice. Gustaf ska såklart inte ha någon pizza men äter ändå av min i slutändan. Lite som livet är. Det är alltid någon annan som äter upp min pizza.

Jag upptäcker en ny skill, att jag är rätt bra på biljard när jag vinner 6 av 7 omgångar. Det är tur att han inte läser min blogg för tror det är lite känsligt att han förlorade. Men men, så kan det gå Gustaf, suger man i biljard då vinner man inte.

Katarina