Resor
comments 16

Äntligen vilses Nyårskarameller 2018

2018 var trots allt ett bra år. Jag rodde det i hamn, helskinnad och vad mer kan man önska sig egentligen?

Ju äldre en blir, ju mer traskar livet in på skinnet och året blir märkbarare och går fortare och fortare. Tiden är inte vad tiden en gång var och om nästa tio år är det kanske en känsla av ett ännu mer så. 2018 har varit ett omvälvande år på många sätt och vis, jag har läst fler böcker än någonsin tror jag, klimatet har skrikit oss rakt i ansiktet och vi har fått nya ord som flygskam till vår vokabulär.

Alla har påverkas olika mycket av 2018, men som resebloggare har det varit ett kännbart år.

Du hittar tidigare nyårsinlägg här.

Åre

Alaska

Luleå och Gammelstad kyrkby.

Tornedalen

Frukost i Pajala.

# Flygresorna och klimatet

Jag börjar med det som känns som den viktigaste punkten för året. Klimatet.

I början av året skrevs det en del i media om klimatet. #stannapåmarken blev aktuell och en och annan hakade på den nya ”sluta flyga trenden”. Jag blev uppriktigt glad och kände att det var kanske något även jag behöver se över, mitt flygande, för vad hjälper det att leva som vegetarian med second hand fyndade eller ärvda prylar om en ändå flyger okontrollerat. Så kontrollerat flygande har blivit mitt ledord, detta år. Jag skrev en krönika, eller mina tankar om att sluta flyga ganska snart och mina tankar som de då var kan du läsa här. Jag har läst genom inlägget nu igen och står fortfarande för varje ord.

# Vad har jag gjort kopplat till klimatet? – reseide

Förra året flög jag sex gånger utomlands och i år har det faktiskt blivit en ordentlig minskning med bara tre resor med flyg. Fortfarande ganska mycket och bland de tre gångerna inkluderas en långflygning med flera stopp men och andra sidan ganska lite för en heltidsarbetande resebloggare som inte kan göra resan till resandet just nu. Jag har helt enkelt inte tid att spendera en vecka på buss eller åka i ett containerskepp över Atlanten, så jag är nöjd med min insats. Man ska vara nöjd med de förbättringar man gör, helt klart, även om man behöver vara ödmjuk för att man kan göra bättre. Så till nästa år, behöver jag minska ännu mer eller ställa om, beroende på hur man ser det.

Jag har nu inte flugit sedan september och min vandringsresa till Italien, lite för att jag har känt att jag behöver en chans att ta ett djupt andetag och ställa om mitt liv inte bara utifrån resorna utan utifrån ”leva här och nu” något jag konstant måste öva på. Att resa med för hög takt blir snart kontraproduktivt för mig även om det är med miljömässigt smarta medel. Jag saknar tiden för reflektion och verklighetsförankring och känner ofta när jag reser i för hög takt att jag inte riktigt hinner med och att jag ”tappar minnet” för att jag är någon annanstans. Och den här bloggen är inte en ”10 tips till Rom blogg” som många vet utan mer en dagboksblogg eller något annat där det måste finnas utrymme för reflektion.

Och något under hösten fick bägaren att rinna över hos mig i miljödebatten också. Flygfritt 2019 kom och med det en oerhörd shaming över folks livsstilar, sällan skådad aggressivitet i sociala medier som tillsist födde ett nytt ord, flygskam. Ett ord vi kommer leva med 2019, var så säker. Resultatet av retoriken blev för egen del härdsmälta och att jag gick i reseide. Jag orkar bara inte med mänskligheten längre, jag känner mig inte inspirerad och jag känner i stort att vi går åt fel håll. Jag har behövt tid att rannsaka mig själv och komma till insikt vad jag vill göra och är väl trots flera månader, inte riktigt iland även om det känns bra i magen och tilltron till mänskligheten börjar komma tillbaka, mycket tack vare Klimatklubben och en mer nyanserad klimatdebatt.

Milano

Italienska rivieran

Midsommarafton i Alaska

# Sen kom Klimatklubben

Kanske är det sommarens värmebölja som fick folk att tippa över, något gjorde den iaf för Klimatklubben blomstrar på Facebook och det kommer det ena mer kreativa förslaget än det andra här. Jag är inte delaktig så mycket i diskussionerna men tycker varmt om gruppen för att den ger mycket tips. Är du själv sugen på förändring eller lära dig mer så tycker jag att du ska bli medlem i Klimatklubben.

Dessvärre får jag medge är det fortfarande mycket skamkänsla, pekpinnar och klapp på huvudet i Klimatklubben och många som inte gillar skam-känslan i klubben överger gruppen. Men jag känner nånstans att jag tar det, då jag lär mig väldigt mycket, mellan raderna och i dialogen mellan folk.

Ett mycket regnigt Alaska

Höst i Småland

Vackra Johnny mellanlandar i Stockholm, ibland

# Kvinnofientligheten i politik och media – om män som hatar kvinnor

Samtidigt som vi hoppar framåt, hoppar vi bakåt. Hur blev det så?

Efter värmeböljan kom valet och med den en katastrofbudget som trots höstens miljöframgångar bestämmer sig för att skära något kolossalt i miljöbudgeten och övrig välfärd för den delen, samt lägga ner jämställdhetsmyndigheten till fördel för sänkta skatter. När jag läste den, jobbar ju statligt, satte jag mer eller mindre i halsen av chock och det skaver fortfarande i svalget. Det ska mycket till för att jag ska infinna mig på en demonstration, men det var precis vad jag gjorde, demonstrationen mot katastrofbudgeten på Medborgarplatsen och det kändes så bra i magen.

Hur har vi kommit till en punkt när jämställdhetsarbetet går bakåt och där det börjar bli en allmänt accepterad retorik att kvinnor ”vill stå vid spisen” och att folk faktiskt röstar på det parti som anser det här? Är det bara jag eller känner någon annan kvinna lika? Att det kryper på liksom? Sakta, sakta. Som att man inte är värd lika mycket längre. Det här är en otäck känsla tycker jag.

Dock får jag medge för egen del att sånna här känslor av motgång får mig att vakna och bli uppretad. Så tack 2018 för att du retat upp mig politiskt igen. Jag räknar med ett mer feministiskt 2019. Och akta er killar, om ni inte slutar rösta på SD ”kommer ni aldrig bli gifta” som en kär pensionär sa till mig när jag jobbade i vården och berättade att jag är vegetarian när det nalkades julskinka.

Piffiga quinns i Seattle

Ett yrväder Sofia på Fårö

Furillen, Gotland

Fårösund Gotland

Kebnekaise

# Resorna

Mitt inlägg om vad jag drömmer om 2018.

Jag drömmer om medvetna dagar, stormande vidder och avlägsna öar. Jag drömmer om sommar, farliga kuststräckor, pingviner och crepés och om att vara mig själv. 

Jag drömmer om Norden, om nordisk mat, syrade grönsaker, västerkust-fisk och tunnbröd. Mitt hjärta blir vilt i tanken.

Jag drömmer om Vadarhavets långrunda stränder, Marstrands saltiga vindar och ett Kosterhav inom räckhåll.

Jag drömmer om Haparanda skärgård, med Vildmarksvägen som förrätt och Norrskensvägen med Tornedalen som efterrätt.

Jag drömmer om öar, om Gotska Sandöns vita stränder, Bornholms klippor, Shetlandsöarnas karghet och Madeiras blommor.

Jag drömmer om att återbesöka det första land jag besökt som liten. Om Algarvekustens tidvatten och om Lissabons brandgula spårvagnar.

Jag drömmer om vackra tågsträckor, om Arctic Circle train – Kiruna – Narvik och ouppnåeliga drömmar om Orientexpressen. Jag drömmer om att kunna ta tåget till alla destinationer i världen, så förföriskt i all sin medvetna enkelhet.

När man tittar tillbaka på ett år känns det alltid som att man aldrig har kommit någonstans under året, som om det man har tänkt aldrig blev av. Men så är det ju inte. När det kommer till resor har jag gjort mycket av det jag drömt om och det som blir kvar kan jag ta med mig till nästa år och nästa år. Det något diffusa begreppet medvetna dagar blev av på så många vis. Känslan är att nästan hela mänskligheten tog ett stort hopp fram gällande medvetenhet vilket glädjer mig. Haparanda skärgård hände, Norrskensvägen och Tornedalen likaså. Ingen av de tänkta öarna blev av men Sveriges egna Shetslandsöar, Gotland fick sig ett besök. Och Alaska, med sina vilda kuststräckor och oändliga natur blev av. Vilken resa!

Resorna,

Januari – Åre
Februari – Riga
Mars – Småland över påsk.
April – Dagsutflykt till Gripsholms slott.
Maj- Italien, Milano och Fiesole till Sofia.
Juni- Seattle och Alaska
Juli – Karesuando
Augusti – Tornedalen, Haparanda Skärgård och Kebnekaise.
September – Vandringsresa till Italienska rivieran.
Oktober – Småland.
November – Norra Gotland och Fårö.
December – Småland, som jag ännu inte skrivit om.

Jag önskar att fler av mina drömmar slagit in, särskilt drömmen om att kunna ta tåget till alla destinationer i världen. För att jag älskar att åka tåg och för miljön såklart. Men, det hände såklart inte och innan det gör det, har jag att anpassa mig därefter.

Första tältnatten i det fria

# Bästa filmen jag såg

A Star is Born med Sofia på Viktoria biografen Södermalm. Påvägen hem klickade jag mig direkt in på albumet och fortsatte att lyssna på musiken. Åh, musiken! Och Sofia gjorde likadant.

Seattle

# Hujedamej vad böcker jag läste

Hujedamej vad många böcker jag läste, som Astrid själv skulle sagt! Det var rätt många Astridar i sammanhanget så ett citat från en Vimmerbyförfattare får pryda min läsning.

Jag räknade samman (var tvungen att skriva ner allihop) och kom fram till att jag läst 38 böcker. Jag tror jag minns nästan alla. Jag rotade i gamla blogginlägg och räknade i huvudet. Alla böcker har jag lånat på biblioteket eller av kompisar. Nu i december har jag önskat mig några böcker i julklapp och har även köpt second hand så nästa år kommer jag nog troligen att ”äga mer böcker”. Det känns på sätt och vis som att äga ett stycke vishet så det känns bra.

Böckerna

# Jag läste en hel del Astridar och Bodilar förra året och det är de två författarna jag specialiserade mig på.

# Jag läste några diktböcker och älskade Det här är hjärtat mest.

# Debuten Jaga Vatten har etsat sig fast, inte för att jag älskade den så mycket men för att det var en speciell och orädd historia. Patrick Modianos Lilla Smycket känns också som en speciell historia.

# Jag och min kompis Carro läste en del böcker parallellt och pratar fortfarande om Vegetarianen och De Polyglotta älskarna ibland. Böcker jag inte tyckte var sådär super vid lästillfället men som tillför något och hänger kvar.

# Jag njöt mest av att läsa Bodil Malmstens loggböcker. Ett vackert nutidsdokument så underfundigt och politiskt rätt i vår tid.

# Jag läste en bok i en genré jag aldrig rört mig i, magisk realism och det var När djävulen kom till Bagarmossen. Ni som känner mig vet att jag älskar Stockholm och blandat med ”saga” var jag ganska nöjd mest hela sommaren, med bara den boken.

# På höstkanten läste jag några böcker om att vara författare, bland annat Ännu ett liv av Theodor Kallifatides. Theodor har ett otroligt bra språk med säkra och tydliga tankar som är lätta att följa. Det känns logiskt och filosofiskt på samma gång.

# Jag och Sofia startade en liten bokcirkel i november och första boken vi lästa var mitt val, Darling River. Det är alltid lite nervöst att vara den som väljer bok. Man vet liksom inte vad de andra kommer tycka. Men Stridsbergs författarskap är annorlunda och jag väntar fortfarande på att en magkänsla ska infinna sig kring vad jag tycker, det har dock inte hänt. I julklapp däremot fick jag Kärlekens Antarktis av henne och ska till och läsa under vintern hade jag tänkt.

# Jag läste också en hel massa barn och ungdomsböcker, vilket i sig kanske gjorde att det blev så många böcker till antalet, det går ju så fort då. Bästa var nog Ronja Rövardotter.

# En bok jag försökte läsa men inte kom genom var Ännu ett liv. Jag tyckte den var bra, men alldeles för lång. Utöver den köpte jag Million Dollar Cowboy i Alaska (herregud vad tänkte jag här) och den har jag heller inte lyckats läsa klart. Den är rent plågsam att läsa. Gud bevars.

# Jag håller just nu på med Elisabeth Strout – Mitt namn är Lucy Barton och George Orwells essäer, Som jag behagar. Orwell är intressant på många vis.

Se min tipslista om 20 böcker från året för alla böcker jag älskade, på ett eller annat vis.

Alaska

# Min födelsedag

Firade jag med Dryden på Baras Backe. Vad finns det mer att säga. Fick testa hans brusreducerande lurar då med tror jag och så blev det ett par likadana strax efter. Jag älskar dem! De har förändrat mitt liv till de bättre. Kostar 4000 kr men är värt varenda krona.

Karesuando i solnedgång

# Musiken

Jag var på flera konserter och två festivaler. Eminem varvades med 90-tals festival, Dansklacken på Dosan, Within Temptation och Fricky. Tänka sig.

Påväg från Stockholm till Luleå med Sofia och hennes syster.

Alaska

# Största framgång

Att bestiga Kebnekaise. Det gör jag nog aldrig om, men kommer def alltid att minnas. Vilken känsla.

Så sparar den känslan som minne för 2018. Keb-känslan.

Nu önskar jag dig ett fantastiskt nytt år!

Katarina

Alaska

16 Comments

  1. Pingback: 2018 och resorna jag gjorde | FlyingDryden

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.