Vad som skulle bli ett inlägg om Gotland, blev nu tre, för att Gotland har så mycket att säga. En tredagarsdagbok från 23 till 25e e november, Gotland med Sofia.
24 e november
Jag ser en räv! Springer ut i trädgården i pyjamas men räven är redan borta.
Vi tar färjan till Fårö. Jag läser på hemsidan medvetenkonsumtion om hållbart resande. Man kan lära sig även fast att en är 34 år.
Fårö är verkligen Bergmans ställe. Jag älskar hur vackert det blir på foto, vad man än gör.
Fårö i november
Så om man ska förbereda sig så är det väl på att man faktiskt kommer att frysa hur man ännu må göra. Gamla hamn.
När man kommer till Fårö så vet man att det är blåsigt. Men hur förberedd man än är fryser man ändå så om man ska förbereda sig så är det väl på att man faktiskt kommer att frysa hur man ännu må göra. Vi kör vår lilla hyrbil från Mickes, medsols runt Fårö, och stannar där vi har lust. Första stoppet är mitt favoritställe, Gamla Hamns raukar på väg mot Lauters, då raukarna går ut i vattnet här. Påväg till Gamla Hamn hittar vi passande buskar till min outfit, tänka sig! Så påväg härifrån stannar vi och fotar såklart, för Fårö är ju en foto-ö.
Gamla Hams raukområde.
Hyr begagnad bil från Mickes biluthyrning året runt och plocka upp direkt vid färjan.
Dags för fika vid Digerhuvud.
Vad är väl en stund på Fårö utan fika? Min favoritmysgrej är fika i det fria. Sofia är nog ganska likadan vilket resulterar i en fika, här och var, denna gången vid raukarna Digerhuvud.
En kan tro att Fårö består av raukoar, det är nog lite för att det är så och jag tänker att jag måste bli bättre, fotograf som jag är, på mer fotovänlig fika. Trött på powerbars i all fotooändlighet.
Sträckan Lauters till Digerhuvud är är öppen, karg och
en fotovänlig vägsträcka.
Vad går upp mot en fika i det fria? Sofia och numera #minBlank. Jag fick den från Sofia, så man kanske ska räkna denna mening och fotot som reklam.
Digerhuvud.
Doing a swirl at Helgumannens fiskeläge.
Vid Helgumannens fiskeläge finns den historiska stämningen kvar bland de kanske mest fotograferade fiskestugorna på Gotland. Solljus träffar oss rakt i ansiktet när vi anländer och det känns som att huden skriker av glädje. Sofia säger upprepande gånger ”Haru sett de fina spetsgardinerna?”. Och visst är det mysigt att spana in i alla dessa vackra små fönster. Jag ska nog se om jag inte kan fynda några gamla spetsgardiner på loppis till Sofia, i alla fall.
Vi kikar nyfiket runt bland de små fiskestugorna för att se vad vi kan finna i rutorna.
En tomte.
En reflektion.
Doing a swirl i min Ivanhoe tröja jag köpte i somras. Alla som läser det här, vet vid det här laget hur mycket jag gillar stickat. Massor.
Langhammars
”Skynda, skynda, solen går ner”.
Och där gick den ner.
Såhär på vintertid finns det inte många timmar att fotografera på. Ett par knappa timmar mitt på dagen när solen har nått över horisonten och solen letar sig in även i våra hus. Precis när vi når Langhammar försvinner den bakom molnen och vi tänker att vi inte kommer se den igen mer under dagen. Raukarna som alldeles nyss var glödgande gula blir torrt matta och litet tråkiga, men det är ju ändå raukar.
När asfalten förvandlas till svart, vacker ädelstensfalt.
Raukarna vid Langhammars.
En väderkvarn på Fårö.
Fårö fyr i solnedgång
Jag vet inte vad det är med fyrar, bara att jag gillar dem. Efter Langhammars får vi bråttom att hitta en plats där vi kan fota solnedgången över havet. Vi är lite för långt norröver och behöver runda änden för att de den. Vi tänker att Fårö fyr kan vara platsen och hastar dit i kyla och guldigt ljus. Det ser nästan varmt ut ute, säker också på fotona, men skenet bedrar. På Fårö är det nästan aldrig varmt, skulle jag tro.
Och har vi rätt om plats?
Jo då. Fårö fyr möter oss med solnedgångarnas solnedgång och en och annan drönarfotograf, till en svärande Sofas förtret. Det händer inte att hon svär så ofta, men män med drönare sliter ner den mest tålmodige med sitt surr och sina stalking tendenser. För när blev det egentligen okej att surra över någons huvud hur som helst? Bara för att något är lagligt, betyder det ju inte att det är moraliskt rätt, och hör sen män med drönare!
Vackra Fårö-fyr.
Fårö fyr.
Elsies Café och Kutens Bensin
Efter kyla, ilska och sol kurrar magen så vi åker till Elsies Café för en fika. Har kommit på mig själv med att älska fika helt plötsligt, nu i november. Kanske är november fikamånaden? Det är varmt hos Elsie och värmen stiger mig åt huvudet och precis som ganska vanligt hos mig, så lyckas jag knappt betala men Fårö-kvinnan säger snällt ”det är ingen som dömer någon på Fårö, här får man vara hur förvirrad man vill”. Det känns ju tryggt att veta tänker jag, om jag åker tillbaka. Bredvid Elsies ligger Kutens Bensin med crêperi Tati och jag tänker ”kanske nästa gång Fårö, för du vet ju hur mycket jag älskar crêpes”.
Fårö-färgprakt.
På kvällen äter vi burro e salvia hemma i Sofias sommarhus. Och vem vill inte äta skirat smör och pasta å salvia? Vi vill såklart.
Katarina
1 Comment