Resor
comments 24

Med en matklocka som Nalle Puh

Tiden går och en kommer sig för att tänka tillbaka på tider innan man reste. Hur var det då att vandra denna jord? Vad tänkte jag på när jag vaknade på morgonen? Vad var viktigt? Så länge jag hade häst, var det den förstås. Nu, allt som oftast, reser jag med likasinnade, dvs de som gillar foto, äventyr och de där lite mindre bekväma resorna som är utmanande för själen och inte minst planeringen. För även om vi är likasinnade är vi lika mycket olika när det kommer till mat och sömn. Vad som är viktigt, varierar med andra ord.

Foto: Adaras, Eastern Sierra vid Monolake

Häromdagen var jag ute och fotade med en ny person och jag kom mig för att säga som det är direkt, att jag äter ganska ofta. För det är ju synd om det blir missförstånd, tänkte jag. Är du också sån, som äter ofta? För så är det nog. Antingen är man så eller kan man gå en hel dag utan att äta, klara sig på några nötter och en liten bar.

Sån är inte jag.

Blir jag hungrig får jag nästan panik och likaså nästan panik bara av tanken på ovanstående människor. Till mina medresenärers förtret. För är en mitt ute i vildmarken, vill en inte ha lågt blodsocker.

Utomhusfika vid Ristafallen

Foto: Jeanette Selflin

Du Puh, vad är det första du tänker när du vaknar på morgonen?” frågade Nasse
”Jag undrar vad jag får till frukost”, sa Puh. – Nalle Puh

Nötter i Yosemite

Jag vet inte om det är såhär för att jag har ett jobb där jag alltid tar samma raster. Vid nio, vid tolv, vid tre och sen hem för middag. Kan det påverka och göra att jag inte efter det kan ställa om till något annat? Högst troligen är det så. Det och att jag varit mycket fysisk aktiv som liten. Man blir hungrig om man har häst, särskilt på vintern när man spenderar dagen frysandes i ett nollgradigt stall. En ska väl egentligen äta var tredje timma så min kropp är nog inte fel ute. Men i kombination med att resa som vegetarian så blir det allt bra lurigt ibland.

Vad har jag då lärt mig av min matklocka?

Jo, jag har lärt mig att packa med mig mat i stora mängder med det påföljande problemet om tung väska.

Brunch på Åre bageri

Fastän det är väldigt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den som nästan är ännu bättre. – Nalle Puh

Kaffe på Åre kafferosteri

Så ska du någon gång ut och resa med mig (ja, låt oss genast resa tillsammans!), kan det vara bra att veta att det behövs en massa matpauser, några minuters vila innan jag får tillbaka krafterna. Och efterrätt precis som Nalle Puh vill jag ha i stora mängder, för det är ju det som gör livet värt att leva.

Lite honing liksom.

När du hälsar på hos en vän och känner för en liten smakbit av något, försök att titta lite längtansfullt i riktning mot skafferiet. – Nalle Puh

Soppa och semla i Vinterviken

Hur gör du med mat när du reser? Är du som jag eller klarar du svältmode?

Katarina

24 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.