Resor, USA
comments 23

Dagboksnotering från ett höstigt Yosemite

Jag har så mycket att berätta, att jag inte vet vart jag ska börja. Jag förstod redan när jag kom hit, att det skulle bli så. Att Yosemite skulle vara överväldigande, det har en ju förstått, men när det drabbar en själv, så går det in, på ett annat sätt. ”Yo – se – mighty”, som Gunnar Widforss sa när han träffade Yosemite.

El Capitan Meadow

Här är träden gyllene och bergen likaså. Allt är förvandlas till guld i solnedgång. Det är en sista touch höst som ligger kvar över dalen när vi vandrar här. Imorgon är sista dagen för vår vistelse. Det känns som att allt varit för kort, men kanske känns det alltid så? Kanske är det bara mer påtagligt här för att det är i hjärtat av mitt element, naturen, och den storslagna Amerikanska naturen är nog naturens natur, den vi alla strävar efter och vill vara mitt i. Folket här, skvallrar om att jag har rätt då det även fast att det är november verkar vara fullbokat. Det är dessvärre lågsäsong och vi har ätit nudelsoppa en halv vecka, men vad gör väl det, när nudelsoppa äts till ljudet av en dator som backar upp dagens alla berg & djur och en liten bit natur, en fått ha för sig själv. Då kan en stå ut med nudelsoppa till frukost och kvällsmat.

El Capitan Meadow. Foto: Rania

Rania är ett gott resesällskap. Hon älskar att vandra, precis som jag. Det är så skönt att resa med någon likasinnad. Igår vandrade vi Panorama trail och idag gör sig den krävande vandringen påmind i benen. Kroppen är mör men nöjd av att den klarat utmaningen. En speciell lycka infinner sig. Att vandra de storslagna lederna nu på hösten har varit perfekt då vi varit alldeles ensamma uppe i skog och berg.

El Capitan Meadow

Vi har varit uppe med tuppen alla dagar, inte för att jag är särskilt morgonpigg men för att tidsomställningen till USA -tid är till sin fördel för fotografen. Både kropp och knopp tror att den får sova till kl 12 när en stiger upp vid 04, otroligt skönt och underhållande på samma gång. Aldrig tidigare har jag gått och lagt mig innan kl 21 varje dag, fullkomligt utmattad.

El Capitan Meadow

Det är svårt att beskriva hur vackert det är här, på ett rättvist sätt. De sista höstlöven och ljuset som förvandlar allt till guld är en del. Djuren som strosar runt omkring, helt människotamt är en annan del. Jag har sett fler ekorrar & jordekorrar nu än jag normalt gör på ett år i Sverige. Jordekorre eller såkallad Chipmunk, tror jag nästan aldrig att jag har sett tidigare. Vattenfallen är majestätiska, men uttorkade. Stämningen är positivt amerikansk med trevliga hälsningar och småprat, lantlig där en dov countrymusik med ljuv gitarr alltid hänger i bakgrunden som att det bara ska vara så. Ranias playlist som alltid spelar när vi far upp för Glaciar point road och över Tioga roads vidder på alldeles för hög volym, för sitt därtill. En mysig playlist perfekt för roadtrip i Kalifornien. Vi har mött människor som verkar ha jobbat här i Yosemite Valley hela sitt liv. Som berättar historier om björnar och björnar i soptunnor och när en i hjärnan söker efter tidsmarkörer, inser dem ta vid på 70 – talet. Yosemite är verkligen speciellt.

Tunnel view

Det har varit en så torr sommar, bränder har härjat och det finns knappt inget vatten. Det är så torrt att Rania och jag kunde sitta och äta vår frukost i vattenfallet Illilouette. Kanske lite av en surrealistisk känsla, särskilt i kombination med varningsskyltar om starka strömmar och att folk ofta drunknar när allt en ser är en rännil. Man eldar också all undervegetation här nu för att motverka framtida skogsbränder vilket gör att det konstant ligger en liten disig dimma på sina ställen i dalen. Också det en stämningshöjande känsla men även utmanande då bilder lätt blir soldisiga ända över bergstopparna.

Mirror Lake trail

Jag har äntligen fått se mitt Ansel Adams Gallery, med foton från hans tid i Yosemite. Just svartvit fotografi gör sig lite extra i Yosemite, mot de vackra vita stenarna och den överväldigande El Capitan. Varje fotsteg på detta golv gör mig säker på att jag vill återvända och att fortsätta upptäcka Ansels Yosemite, för det finns så mycket kvar att när jag motvilligt lämnar Yosemite imorgon.

Stjärnhimmel över Yosemite, från Tunnel view.

Men allt gott har ett slut. Även en resa till Yosemite. Att fotografera stjärnhimlen blickandes ut från Tunnel view nu på kvällen, är nog ändå pricken över i:et som gör att det känns okej att runda av. En viss hemlängtan har en ju alltid också, denna gång kanske mest på grund av dåligt wifi men ändå något glädjas över när en kommer hem. Sveriges höghastighets – internet.

Nähe, nu vaknar Sverige och jag ska krypa till sängs. Godnatt Yosemite, vi syns imorgon.

Katarina


Med på resan är Rania, Ida och Helena.

23 Comments

  1. Pingback: Lämna din växel för naturen hos Wow Air – Resemagazinet

  2. Pingback: Vad hände egentligen förra veckan? - Från tekopp till bergstopp

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.