Fototips, Resor
comments 12

Q&A – Om fotografi, del I – Personligt

Ni kanske kommer ihåg att jag för ett tag sedan tog in ett gäng frågor, vitt och brett om fotografi att sedan svara på på bloggen i en Q&A. Det kom såklart in fler och bredare frågor än vad jag räknat med att det blir två delar. Här är del I.

Varning för gamla bilder.


På tisdagar då och då släpper Äntligen vilse ett nytt fototips. Syftet är att tipsa och att ge inspiration så att du som läsare skall ha möjlighet att utveckla dina kunskaper i foto på egen hand. Var därför inte rädd för att ställa en fråga i kommentarsfältet nedan. Fototipset är för dig.

Du hittar föregående veckors fototips här.

Följ mig på Bloglovin så att du kan spara Äntligen vilses fotoguider.


När posandet går sådär. Foto: Daniela

Personligt – Om fotografi

jennsandstrom; Du som är så grym, har du också dippar i ditt fotograferande? Hur kändes första riktigt dyra foto-köpet och vad var det som motiverade dig att handla alla olika dyra objektiv? Känner du att du hittat din fotostil till 100%? Vad har du för drömmar med ditt fotograferande? Har du funderat på om du skulle vilja jobba med det mer professionellt/på heltid en dag? Vilka fotografer inspirerar dig?

Tack Jennifer. Japp, då tar vi hela mitt liv på ett bräde.

Mitt första år med systemkamera. Blir lite full i skratt när jag ser vantarna som jag sett som ”mina fotovantar.” Ganska fula nu, när man ser dem såhär. Har nu investerat i ett par nya från woolpower och ser fram emot lången tid med dem.

Bilderna är tagna på Storgatan i Gullringen och på min hemgata, Blåbärsstigen.

# Hur kändes första riktigt dyra foto-köpet och vad var det som motiverade dig att handla alla olika dyra objektiv?

För att ta det från början. Jag har skrivit om min fotohistoria tidigare och min foto/ kamerahistoria finns att läsa här. Precis som rubriken antyder är det en stor kärlek till just manicker och komposition, teknik och bildspråk som drivit mig att utveckla mitt fotograferande.

Mitt första kameraköp (om en bortser från alla kompakta jag haft genom mitt liv då jag hade kameran av den enkla anledning att ta med på semester, det vi idag använder iPhonen till) sved mittemellan. Det var en Samsung – kamera jag köpte av mitt x syrra och den var bra till att börja med. Den kostade några tusenlappar, men i förhållande till att mina andra kameror kostat i klassen 599 sek – 799 sek så kändes  det ändå och jag var förvånad över att jag la så mycket pengar på en pryl. Men det är verkligen inget jag ångrar nu!

Samsungen lärde mig skruva på rattar och fota med manuell fokus eftersom autofokusen inte alltid var särskilt bra. Den hade de mest nödvändiga funktioner och var absolut rolig att leka med.

Mitt andra stora fotoköp är den kamera jag har idag, en Canon 5D Mark iii. Då sved det desto mer i plånkan. Lets say i 30000 kronors klassen. Jag gjorde ett stort hopp från några tusenlappar till alla sparpengar jag kunde få ihop – Men det kändes otroligt bra! Kicken av att packa upp kameran var obeskrivlig. Jag kan känna det än idag, då och där när jag plockade upp kameran, att det här, det är min passion. Inte ett uns av tveksamhet fanns i den uppackningen. Jag vet att att jag tänkte ”Om jag någonstin ska komma ha en dyr nörderi-hobby igen så är det nu.” (har haft häst under hela uppväxttiden=mkt dyrt).

Och den känslan hänger kvar, än idag.

Det är mångt och mycket samma känsla som får mig att handla dyr kringutrustning idag. Alla de där dyra objektivköpen har liksom radat upp sig allt eftersom.

I mina tidig bloggdagar fick jag mitt porträtt ritat av en pojk på andra sidan jorden. Tänk vad mycket roligt blogg och fotografi tar med sig.

# Känner du att du hittat din fotostil till 100%?

Hittar man någonsin något till 100% (?) är den första tanken som slår mig. Jag har väl alltid varit ganska säker på min sak, lite kompromisslös, som Linda så fint formulerade sig. Kanske är det så med min fotostil också, att jag liksom vet vad jag dras till och bara gör det. Höll underhållande nog en foto-workshop med Sofia häromhelgen där vi pratade just om Fotostil – tema och ton för andra resebloggare. Just Sofias stil är lätt att identifiera som jag antar att min också är. Det handlar mycket om färgval, redigering och vilka vinklar man använder men också en hel del om den känsla man vill förmedla. De första bitarna är ju ganska lätt att hitta hem i. Vad gillar jag för färg? Vilken redigering dras jag åt? Vilken vinkel använder jag? Men det sista, att förmedla en känsla, är allt så mycket mer abstrakt som jag antar vara något som växer fram. Därför tänker jag att man aldrig riktigt liksom når 100%, man är där nästan, men sen ändras känslan och små justeringar sker. Typ som livets utveckling generellt.

Har ni någonsin undrat vad man ska ha män till? Det är för att bära stativet när man hikar uppe på Machu Picchu.

# Du som är så grym, har du också dippar i ditt fotograferande?

Tackelitack för värsta komplimangen. Nästan så en kan fundera på en större fråga här. Har jag dippar i livet? haha. Fotograferande följer liksom livslusten hos mig. Foto är livet. Så ja, alla har väl dippar, annars skulle man väl vara alldeles för slätstruken. Men jag som person är ganska så jämn, trots att jag tillhör den känslosamma kategorien, så inte allt för ofta. Jag fotograferar dock inte varje dag längre (med systemkameran dvs) och hade det varit mitt första år hade jag nog tyckt det var en dipp. Nu tycker jag mest det är en boost för kreativiteten och något som får mig att längta ut.

Det var det där med selfies

# Vilka fotografer inspirerar dig?

Alltså. Jag är inte så bra på namn och kollar inte återkommande på specifika fotografer även om jag har årskort på Fotografiska och har gått på utställningar där sedan det öppnade (min bästis bodde på gatan bredvid annars hade jag nog inte vetat att det existerade innan jag flyttade till Stockholm). Men mitt x var bra till mycket och han köpte till någon födelsedag eller julklapp (minns inte) en fin bok om fotografer till mig av Mary Warner Marien. Den heter Photography Visionaries. Där i hittade jag Ansel Adams (som för övrigt dog samma år jag föddes) och blev ganska så mycket besatt. Hans svartvita fotografier av Yosemite hookade mig rakt av och nu så happens planerar jag en resa dit med Helena, Ida och Rania. I min bok är det för övrigt den mest coola skuggselfien av honom. Jag gillar ju skugg-selfies så han fångade mig nog så enkelt. Det och att han fotade natur i svartvitt. Gillar ju ganska så mycket natur och ganska så mycket svartvitt. Ska använda mer svartvitt nu framöver. Varför gör jag inte det liksom?

Foto: Daniela

En annan fotograf som gör mycket för Sverige och Stockholm är Lola Akinmade Åkerström, som jag också känner in person. Hon tar himla fina resefotografier som talar om att det är hon som tagit dem och visar storyn bakom en scen oklanderligt tydligt. Under året har hon släppt två böcker och jag har tagit med mig Due North hem, en samling supervackra fotografier du kan få njuta av om du kommer och hälsar på mig.

Min pappa hävdar bestämt att hans mobilkamera minsann är lika bra som min systemkamera. 

Vad har du för drömmar med ditt fotograferande?

Jag antar att vi människor drömmer en himla massa och om man har fotografi som största intresse så drömmer man ju om det också såklart. För att svara på frågan så drömmer jag enkla drömmar. Får ofta höra att jag har ett tydligt bildspråk och att ”man känner igen mina foton i instagrams flöde”. Och någonstans där tar drömmen vid, om att bli ännu tydligare och att folk ska känna igen mig. Vill också att mina bilder står ännu mer för sig själva än vad de gör idag och inte beror av en text eller är som ett komplement till en bra text utan att fotona berättar en egen historia. Svårt att förklara, men tror på ett starkt och tydligt bildspråk och drömmer om att vara superhjältestark.

Lakritsrem på avslutningen med min journalistklass, juni 2014. Då allt började.

Har du funderat på om du skulle vilja jobba med det mer professionellt/på heltid en dag?

Inte som traditionell fotograf som tar fotouppdrag t ex bröllop eller skola. Det ger mig mest ångest att fotografera åt någon annan på beställning med den typen av uppdrag. Däremot att vara kreativ med content till ett företags hemsida, där text och bild får samspela, det skulle jag definitivt vilja göra.

Katarina

Mitt x syrra, anledningen till att allt började. Det var henne Samsungkamera jag köpte våren 2013.

Det var liksom allt det här fotograferandet som fick mig att upptäcka världen.

 

Precis som Ansel, älskar jag skuggselfies.

 

12 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.