Resor
comments 16

När skogsrået med stoltet och styrka dansar ensam genom sommaren

Jag mötte den där magisk dimman än en gång, i den lilla byn Idbyn, och fick det där magiska avslutet på en sommar jag nog aldrig kommer att glömma. Min första sommar som singel på så många år. Min första sommar som ensam. En ganska surrealistisk känsla av att inte riktigt veta hur en ska bete sig då, allena, men i slutändan klarar det galant, precis som att cykla utan stödhjul första gången när föräldrarna skruvat av dem.

Så många tillfällen till äventyr har dykt upp denna sommar och hjärtat har gjort ett dansigt steg varje gång.

Hej Italien! Hej Laponia! Hej Karesuando!

Jag har tagit chansen denna sommar och låtit mig själv blomma ut. Livet har visat att det alltid belönar en ja till äventyr- sägare.

Jag har tagit semestern i egna händer och jag har inte brytt mig om andra. Känslan av styrka och att jag gjort precis det jag vill har ständigt varit närvarande. För det är precis det här jag vill. Vill vara stark och oberoende och inte bara på papper. Jag vill känna det också. Jag vill känna att jag är ensam, men lycklig ändå.

Jag antar att man måste komma till den här fasen i singelskapet när man inser att man kan vara lycklig på egen hand. Vi vet ju alla hur lätt det är att säga, men inte så lätt att vara.

Sommaren låg där och väntade, som ett stort frågetecken när den tågade in skoningslöst i juni. Skrämmande och mörk, var den ett oskrivet blad, där pennan saknades, med allt vad singelskap heter när alla gjort sin sommarplaneringen redan och frågat varje dag sedan början av juni ”Vad har du planerat för semestern?”.

Bara att fira midsommar som singel i Sverige är som att vara en pestsmittad råtta i ett redan kallt Paris. Att inte ha planerat sommarsemestern som singel, i ett Sverige där alla ansökt om semester redan i april, där alla semesterställen är fullbokade innan maj och där Stockholm töms på folk, som en kran som öppnas på full kraft redan v28, är en ögonbrynshöjare.

Stressen för oss alla inför en oplanerad sommar är så mycket större än vad en kan ana. Känslan när en vet att ens ena kompis har hus i Åre och åker dit för dagsvandring med brunch på Åre bageri. Ens andra kompis har lantställe precis utanför Stockholm, vackert beläget vid en sjö och ska fira en lång sommar med hela familjen med både semester och föräldraledighet här. En tredje åker till Småland, till familjen, med sin man och barn, badar i Smålands djupa sjöar och fiskar. En fjärde hänger i Skånelängan på Österlen, dricker äppelmust tills den pyser ur näsan uppe på närmsta kulle i Brösarps backar. En femte spenderar sommaren på Gotland, bland White Guide restauranger, surdegsbagerier och raukar och DU, du har inget planerat. För du är singel, i ett land där allt handlar om familj.

Och allt det här himla semesterfantastiska tenderar att ta död på känslan av sommar. Stressen av att se alla planera och veta att alla ska göra så himla mycket fantastiskt, men du, du har inget planerat. Linda, som jag spenderade en del av sommaren på Höga Kusten med, skriver så underhållande om bregreppet FOMO här (Fomo – Fear of Missing Out).

.. Imorgon är det juni, sommaren är på ingång och den enas planer, inför dessa tre korta månader så allt fantastiskt ska hända, är mer storslagna än den andras. Det ska roadtrippas och tågluffas och parkhängas och vinas och båtåkas så jag blir alldeles snurrig.

Och så drabbas jag av seriös FOMO.

..

Och alla dessa möjligheter och all denna stress inför att allt ska vara så JÄVLA FANTASTISKT, den tar död på all min längtan till sommaren. Jag vill bara stänga ner sociala medier, dra för gardinerna och kura upp i soffan och peka finger till världen. (LaLinda, 31a maj, 2017)

Och all denna sociala mediehysteri breder såklart på känslan av utanförskap, för alla. Att ständigt se hur mycket bättre alla andra har det, får en att tro, att en själv, har det så mycket sämre, än vad man har det. Men att vara singel, i en social medievärld, är nog snäppet värre.

I grund och botten är jag nog en do-er och den person andra tittar på och blir stressad av. ”Du gör ju så mycket fantastiskt hela tiden att hälften vore nog” är nog en rad jag skulle kunna sätta upp bakom dataskärmen på jobbet. Men känslan av att missa, att vara utanför lämnar ingen oberörd. Den drabbar oss alla någon gång och det är skönt att veta i slutändan att det bara är en känsla. Att man kan ta saken i egna händer och planera en sommar, utan pojkvän, men med vänner istället. Där pojkvännen byter namn till-  Josefin och går med mig på Dansbandsveckan i Malung, i nästa sekund heter Katta och vandrar med mig i  Fulufjället, senare Helena och bilar med mig genom Lappland och till slut byter namn till Linda och Linda och vandrar med mig genom Höga kusten, till toner av vänskapsmagi, systerskap och att allt är lite mer fucking roligt, än annars.

Jag vill bara tala om för alla, att det går att spendera en magisk sommar i Sverige som singel. Sommaren behöver inte handla om familj, inte om pojkvänner men för den delen heller inte om att vara ensam. Säg ja till äventyret istället och se vart det tar dig. En blir alltid en erfarenhet rikare och lyckligare, när en skräddarsyr sin semester så den passar en själv istället för den sociala mediebilden av vad man tror en ledighet ska vara. Och vill du ha en sommar, där andra blir gröna av avund, behöver du varken lämna Sverige eller fota med en systemkamera heller, för den delen.

Katarina

16 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.