Livet och bloggen
comments 16

Livet är ett äventyr, bara man låter det – #KvinnligaÄventyrare

Ibland tar livet sina underliga vägar. Det tar oss på avkrokar där en inte riktigt alltid vet vad som komma skall. Men om en vågar, är äventyret där och väntar på en, runt hörnet.

Kvinnliga äventyrare

Jag i Lima, Peru, våren 2014.

Vad är ett äventyr för dig?

När jag var liten var jag mycket ute i skogen med min häst. Jag älskade de där stunderna ute. Hästarnas frustande. Det taktfyllda trampandet över mossan. När jag började fotografera tänkte jag aldrig på särskilt mycket varför jag gillar det så fasligt mycket. Det kom så naturligt, kameran, jag och skogen. Inte tänkte jag då att det kanske är skogen jag gillar och att det är därför mina fritidsintressen blivit det de blivit.

Skogen. Den där vackra, stilla platsen nära hemmet, som har en lugnande och läkande effekt när en kommer ut i den.

Ibland tar det några år att inse vad en gillar antar jag även om jag som person nästan alltid vetat vilken väg jag ska gå. Jag har alltid gillat att komma ut i naturen och äventyra, det har bara tagit mig ett tag att inse det andra såg hos mig för länge sedan. Jag är en äventyrare.

Kvinnliga äventyrare

Jag på roadtrip runt Island, hösten 2016. Foto, Sofia, Fantasiresor.

Äventyret. Det där storslagna, för människan nästan ouppnåeliga drömstadiet. Självklart är jag en äventyrare. Men vad är en äventyrare egentligen?

Världen har spikat definitionen av äventyr till när en man i sina bästa år, så vältränad att hälften vore nog bestiger närmsta berg före lunch som uppvärmning.

Låt mig säga. Gud vad jag är trött på definitioner som skapats utifrån den där fiktiva mannen.

Kvinnliga äventyrare

Jag postar vykort på Grönland, hösten 2016. Note, de kom fram efter jag kom hem, som sig bör. Foto av Sofia, Fantasiresor.

Kvinnliga äventyrare

Så, helt rätt i tiden lanserar nu Angelica Majstedt i samarbete med Morakniven kampanjen #KvinnligaÄventyrare på kvinnligaaventyrare.se. Och gissa vem som är med och omdefinierar normen? Ingen mindre än jag minsann! I gott sällskap med massa andra quinns som Sofia (Fantasiresor), Jennifer (Forever Abroad), Sanna (Sanna Rosell), Katta (Bucketlife), Sara (Träningsglädje) och många fler.

Kvinnliga äventyrare

Happy times boende i Grythyttan, Bergslagen, 2012-2015. En vardagspromenad längs stranden Guldkusten.

Inför uppstarten fick vi fundera på vad ett äventyr är för oss. Vad är liksom vår definition. Här är min:

När en tillsammans med andra kvinnor, matälskare och lite otränade, i bara HM jeans åker till Grönland och vandrar på inlandsisen, bara sådär. Helt oförstående till varför det inte skulle gå utan outdoorkläder när världen tycks tro att en äventyrare är en man som bestiger Mount Everest.

När gpsen visar fel väg och en hamnar på den minsta av vägar i Alperna och får köra på tvåans växel i miltal men med en ständig ögondödande utsikt. När en i god tro kliver ur bilen vid flygplatsen i Keflavik två timmar innan avgång efter en liten för chill roadtrip på Island för att snart inse att planet till Färöarna går från Islands inrikesflygplats, fem mil bort.

När en barfota, med en känsla av ovant naket går de där korta metrarna ner till sjön vid sommarstugan i Smålands djupa skogar, de vägar en brukade springa som barn. När fötterna sakta sänks ner i det iskalla sjövattnet efter för många mil skogspromenader.

När en sitter kvar och låter den ljumma brisen skölja över kinden till ljudet av ens dagdrömmar.

När en inser att hela livet är ett äventyr, bara man låter det.

För mig är det såhär enkelt.

Kvinnliga äventyrare

Vandring genom arktisk öken på Grönland, hösten 2016. Foto, Sofia Fantasiresor.

Livet är ett äventyr, bara man låter det.

Den där dagen när man låter livet bli ett äventyr är så befriande.

”Äventyr för mig är att våga utmana mig själv att göra saker som är lite otäcka, men att ändå välja att fullfölja trots rädsla. Ett äventyr behöver inte vara att bestiga Kilimanjaro eller att paddla kajak i en virvlande ström. Jag hittar äventyr i alla situationer i livet. Det är det som är så bra. Äventyren finns där jag är – oavsett var jag befinner mig.” Hildas

Äventyr handlar inte om vikt, utseende eller ens om att vara vältränad. Det handlar om dina förutsättningar och om hur du definierar äventyr.

Låt 2017 bli ditt år och låt inte könsnormer och kroppsform hindra dig. Läs mer –> Min kroppsform påverkar inte min prestation, erfarenhet eller kunskap!

Häng med oss under hashtaggen #KvinnligaÄventyrare i sociala medier och var själv med och bidra till en förändring genom att tagga dina foton med taggen och sprida budskapet.

Läs mer om oss på kvinnligaaventyrare.se

Katarina

Kvinnliga äventyrare

Öken vid Huacca China, Ica, Peru. Våren 2014.

16 Comments

    • Katarina says

      Ja det är ju en supergrej. Bara att haka på! Använd gärna hashtaggen i Sociala Medier. 🙂

    • Katarina says

      Ja gör det. Du är ju värsta äventyrerskan för sjutton! Man kan ju äventyra på sååå många sätt. 🙂

  1. Äventyr. Så olika för oss alla. Och med vem man är tillsammans med. Förväntningar. Upplevelser. Och lyckan över att klara något man inte trodde var inom räckhåll. Heja!!!

    • Katarina says

      Japp. Precis så är det. Det är olika för oss alla. För en kan ett äventyr vara att lämna stockholm och för en annan att gå ut i närmsta skog. För en tredje åka till något exotiskt. Men framförallt att klara något man inte trodde var inom räckhåll. ❤

    • Katarina says

      Visst är det. Fasligt bra initiativ. Det är också en meetup i maj som jag ska se om jag kan åka på.

  2. Jag kan faktiskt inte hålla med om att ”världen har spikat” den definitionen av äventyrare. Jag har rest, vandrat, skidat ensam till platser som nog av många anses äventyrliga. Men aldrig har jag känt mig ifrågasatt eller diskriminerad. På kontoret, ja. Men inte i friluftslivet och ”äventyren”. Därför känns det lite knasigt att som kvinna försöka befästa och upprätthålla en sådan skillnad. Kampanjen är jättefin med många inspirerande kvinnor i likartade livssituationer, och jag inspireras av äventyren och bilderna. Men inte av fokuset på att kvinnor måste inspireras av kvinnor, eller att det skulle finnas ett så stort diskrimineringsfokus i äventyrsvärlden.

    • Katarina says

      Hej Malin! Tack för kommentaren. Men som Sofia skriver i sitt inlägg t ex http://fantasiresor.se/restips/en-introvert-aventyrare/ så kan en ju bara titta på boken Världens Äventyrare för att förstå varför kampanjen är viktig och varför det är viktigt att kvinnor får ta plats och att normen omdefinieras.

      Sen har Angelica massa bra exempel om hur det är när en inte tillhör normen och frilufsar t ex. Det finns inte så mycket frilufskläder som passar, man får frågor om hur man nu orkar (med antydning till att en är för rundlagd osv osv).

      Om du blivit diskriminerad eller inte har kanske egentligen inte med min text att göra. Jag skriver inte det. Jag skriver att normen är att Äventyraren är en man och att när man tänker på en Äventyrare så tänker en på en vältränad man. Jag är rätt trött på det faktiskt, rent allmänt. Men förstår att en kan ha olika upplevelser. Detta är min.

    • Malin, det är ju som alltid när man tänker på t.ex. diskriminering, viktigt att komma ihåg att det man upplevt på individnivå inte alltid är representativt för majoriteten/samhället 🙂

        • Fast samtidigt, om ni hänvisar till att det är era upplevelser, så är det ju individnivå. Jag kan genom böcker etc som ni hänvisar till såklart också se att det historiskt sett har varit dominans av manliga äventyrare, som på i princip alla områden i samhället. Men det jag tycker är olyckligt, det är att det skapas en kampanj som förstärker de normer man vill utrota. För det är inte bara en enskild upplevelse från min sida, utan om jag också ska ge exempel så har T ex Aktiv familj, och Lanttolife (http://lanttolife.se/2017/04/vad-ar-aventyr-dig/) skrivit liknande. Så generaliseringen att ”världen har definierat” känns i mina ögon mer som något självupplevt än något allmängiltigt i vår nuvarande värld.

          • Katarina says

            Okej. Nu svarar du iofs på två kommentarer i samma vilket gör det lite svårt här.

            Ang det med individnivå och självupplevt har jag inte sagt något om att det inte skulle vara det så jag hoppar den biten och svarar på del två då om att denna kampanjen skulle förstärka de normer man vill utrota–>

            Ja, du känner så. Jag känner inte så. Tror inte vi kommer längre att diskutera det.

            Jag har sedan tidigare gett mitt svar. Jag tycker det är av största vikt att kvinnor får vara för sig själva, ta plats och inspirera varandra att komma ut i naturen. Jag upplever inte det som du. Tycker inte den här kampanjen förstärker de normer man vill utrota.

            Och återigen den sista meningen ”världen har definierat” skulle vara självupplevt. Ja? Har jag någonstans skrivit att det inte skulle vara det? Det blir lite rörigt när allt blandas ihop. Tror du mixar Jennifers kommentar med min. Precis som att du inte tycker att det stämmer är självupplevt från din sida och hänvisar till andra som står på din sida så kan ju jag hänvisa till de som tycker som jag. Så ja, tror inte vi kommer någonstans här.. Vi tycker nog olika bara och vi har säkert en massa olika personer som tycker som vi så det blir liksom bara, olika åsikter.

            Passar på att tacka för de utförliga kommentarerna och åsikten. Känner att det är bra att en får tid att reflektera över detta. Tog det faktiskt självklart att de flesta tyckte som jag, inser att det inte är så. Det man själv upplevt styr nog ganska mycket åsikten känns det som.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *