Roadtrip, Sverige
comments 17

På väg: Arctic Circle Train mot Sveriges norra nejder

Tänkte ge mig på live-blogging, dvs att posta i skrivande stund från tåget. Nätverket går lite upp och ner men det höjer liksom bara stämningen när#NordicRoadtrip är på rullande fot igen!


Kampanjen #NordicRoadtrip skapades av mig, Sofia och Helena en vacker söndag vårvintern 2016 över en lång frukost på Urban Deli i Stockholm, inför vår resa till Grönland, Island och Färöarna hösten samma år. Vi ämnar fortsätta vår nordiska resa, med fokus på att uppleva och inspirera till det som ligger nära.

Vill du läsa mer från #NordicRoadtrip? Läs vidare här.


17.29

Kl 17.29 klev jag och Sofia på tåget, Arctic Circle Train på väg till norraste Norrland. Och om det var några som var peppa?

Att kliva på ett nattåg är speciellt. Vi får gå och gå och gå för att komma till vår vagn, vagn nummer 12. Några instagramstories senare och träningsvärk i högerarmen kommer vi på och rullar våra väskor sakta in mot vår sovvagn. Vi har bokat en egen vagn till det ringa priset av ca 5000 kr fram och tillbaka för två. SJ, SJ, gamle vän, varför är du så dyr?

18.00

Vad är väl en tågresa med Sofia utan bubbel? När en reser är det viktigt att packa små flaskor. Det verkar vara alkoholförbud här så vi får smussla lite.

19.00

Hungern sätter in och vi beger oss till restaurangvagnen fyra vagnar bort. Mycket längre än vi tänkt oss. Massa instastories på vägen. Tar en evighet att ta sig bort.

19.30

Ganska smarrig vegetarisk lasagne ändå SJ! Surprise. Sofia är hungrig och jag är mest vinsugen. Har ätit alldeles för mycket grillchips. Ett visste du fakta om mig. Är beroende av grillchips. Har fått sluta helt pga det.

Vi delar på en flaska vin som har namnet ”Vagnens vita vin”. Så himla roligt namn. Kostar bara 99 pix. Tur att vinet är rabatterat när sovvagnen är så pricy.

SJs matvagn har tråkig belysning och vi lyssnar till två amerikanskor som pratar om män. Typ same old same old.

23.05

Skriver. Trött. Klipper med ögonen. Dags att sova.

Katarina

 

17 Comments

    • Katarina says

      Hej! Kul att du hittat hit. Vet du, nästa månad ska jag till zurich. Kul sammanträffande. 🙂

  1. Mysig resa det ser ut att vara. Bilderna får mig direkt att minnas doften av SJ’s gamla tåg och sovvagnar från då jag var liten och reste långt norröver med familjen.

    • Katarina says

      Åh vad härligt. Hörde alltid historier om mammas besök i Nordkap som liten med mormor och morfar i husvagnen. Alltså Norrland. 🙂

  2. Nattåget har jag åkt otaliga gånger, jag gillar det. Det finns något rofyllt med att höra tågens rytmiska ljud, da-dunk da-dunk. Hoppas ni får/har det fantastiskt!

    • Katarina says

      Ja jag älskar tåg. Verkligen en passion. Jag kan inte mer än tala mig varm om denna reseformen. Det är bara synd att SJ lyckas sjabbla varje gång. Vi kom bara till Natavaara, hur det nu stavas, på vägen upp. Vill gärna komma hem. Måste jobba imorrn. SJ SJ, gamle vän.

  3. Tåg är ett så härligt sätt att resa på men VARFÖR görs det inte billigare och träffsäkrare. Om nu Sverige ska vara fossilfritt 2050 eller vad de säger så borde det vara en viktig prio.
    Nåja. Härligt att få den där live-känslan trots att jag läser detta i efterhand 🙂

    • Katarina says

      Ja eller hur? Hur tråkigt är det inte när det är signalfel rätt som det är. Såklart också på denna resa! Alltså SJ. Vi kom till natavaara (hur det nu stavas) och sen fick vi ta buss.

  4. Pingback: Italienska alperna - etapp 1: Missöden och svävande slott | 155 cm utmanar världen

  5. Snart ska jag också åka på detta nattåg upp till Gällivare. Tycker det är supermysigt. Bästa känslan är när man i slutet på april hoppar på tåget i vintriga Gällivare och vaknar upp i ett grönt södra Sverige, det känns alltid lite magiskt. Så den hemresan ser jag också fram emot 🙂

    Du, en foto-fråga… Det här med att ta kort på andra människor och publicera dem, jag älskar att foto folk liksom – men hur ska man tänka när man lägger upp dem på bloggen? Tänker att de kanske skulle tycka det var jättekonstigt om de råkade hitta sig själv på min blogg en dag… Så ja, har du lite input? 🙂

    • Katarina says

      Älskade tåg. Jag älskar verkligen det. Förutom förseningar och krångel och sånt då.

      Ja du det finns inget hinder vad jag vet att ha med folk i bloggen. Men det där diskuteras ju. Men man kan ju fota och sen se till att personen vet att den kom med på fotot i efterhand. Och se om den är okej med det. Om inte känns det ju dumt att lägga upp personen på en blogg ändå tänker jag. Men men. Fråga eller medvetandegör genom en nickning är en bra riktlinje.

        • Katarina says

          Hej! Bra fråga, men ja, du det är fritt fram att fotografera på allmän plats och om jag är på allmän plats brukar jag därför inte bekymra mig om att fråga. Är jag däremot i en butik, museum, en skola, eller annat ställe där det kan föreligga fotoförbud frågar jag. Jag räknar annars med att människorna på tåget såg min kamera. 🙂

          snubben med tatueringar var så cool så cross my fingers och hoppas att han är okej med den chill bilden också.

  6. Pingback: Italienska alperna - etapp 1: Missöden och svävande slott | Resa medvetet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *