I samarbete med World of Greenland Arctic Circle

Ren och snöhare, smäktande glaciärer och andra makalösa vyer, kalla vindar och campiga turister. Allt på en och samma gång. Det mesta kan man få hemma i norra Sverige, men att vandra på inlandsisen, det blir svårt.

Alltså hej inlandsisen. Som jag har väntat på att få se dig!

 

Med kraftig träningsvärk efter en runda om 17 km befinner jag mig plötsligt i en helt ny situation. Jag tittar ner på fötterna och på isskorna och  tänker förundrat, hur hamnade jag här?

Vi hjälper varandra att snöra på isskorna innan det bär av. Det är tyngre än vad jag förväntar mig och jag kan känna musklerna jobba när vi går. Varför har jag ens trott att inlandsisen är flat?

Några timmars bilfärd från Kangerlussuaq ligger den, den fasta inlandsisen. Svart, vit och blå. Svart av polarökensand, isande vit och blå av syre.

Sofia frågar guiden upprepade gånger om det inte finns isbjörn här. Det gör det inte säger han. Sofia ger sig inte. Visst måtte det finnas isbjörn? Jo, ja, en gång vart 20e år kanske den simmar fel och råkar hamna här omkring, svarar guiden svävande.

Så en himla massa is men ingen isbjörn. En himla massa öken, men inga kameler.

En kort promenad senare når vi basecamp, vad som är mer eller mindre ett tält och en toalett. Här kan man övernatta om man vill. Vi stannar för en fika, en smarrig röksmörgås sköljs ner med en varm kaffe.

Att dricka en varm dryck sittande på ogenomträngligt tjock is är något extra.

Toalettstolen står fristående på isen lite längre bort och blir man nödig är det bara att slå ner stavarna inom synhåll så vet de andra att någon är på toaletten och låter en vara i fred. Fiffigt!

Efter en glampic fika i basecampet vandrar vi vidare och kollar på ett isvattenfall. Helena, som fått en knäinflammation bestämmer sig för att stanna och inte gå så långt. Jag och Sofia, otränade men ihärdiga fortsätter våran promenad upp och ner för isiga backar. Det är härligt att vandra på is ned isskor. Genom att bara använda benens kraft kan en gå nerför i kraftig lutning som ingenting. Det är lättare än vad det ser ut men ändå svårt. Ibland är det plant och ibland får man hoppa över skrevor, oändligt djupa.

Sofia skrattar åt min bling bling HM mössa, tröja och solglasögon.

Några dryga timmar senare beger vi oss hemåt. Sofia somnar ganska snart av gunget i bilen. Jag tittar ut genom rutan och memorerar alla intryck bit för bit och tänker stilla, tänk om nästa krök, det väntar en isbjörn.

Katarina

Om du vill boka en egen utflykt till inlandsisen, klicka här.

I samarbete med World of Greenland Arctic Circle.

Text, bild och åsikt är precis som vanligt mina egna.