Myskoxe

#NordicRoadtrip samarbete med World of Greenland Arctic Circle och Air Iceland

Stora, tunga, snabba och så rädda att närmsta buske känns lockande. Föga visste jag om den lurviga myskoxen innan jag satte foten på den arktiska tundran på Grönland i slutet av augusti.

Jag har aldrig tidigare försökt mig på att fotografera vilda djur av den enkla anledningen att jag innan den nordiska rundturen inte ägde ett objektiv med en brännvidd över 105 mm. Men innan resan till Grönland köpte jag mig ett Sigma 700 – 200 mm med en 2,0 extender, utrustning som skulle visa sig mycket användbar när jag mötte min första myskoxe.

Just Kangerlussuaq är ett av de få ställen i värden där just myskoxen finns naturligt. Här, i den lilla byn med runt 500 invånare på Grönlands västkust fick jag äran att se dem.

Kraftig kropp, mörkt mörkt bruna men med ovanligt snälla ögon är myskoxen ett fascinerande djur. Under vår 17 km arktiska ökenhike ser vi många spår av djuret som fotavtryck, ull och hela skelett. Jag känner en viss vördnad att få ha sett dem ute i det vilda på nära håll som en av de få. En känsla och syn jag gärna vill dela med mig av.

Myskoxen sägs vara farlig och har dödat människor, men när vi står där på rad, ett gäng resebloggare och en guide så känner jag ingen rädsla. Det är svårt att vara rädd för ett djur som gömmer sig i buskarna.

I Sverige finns en liten population myskoxe i Härjedalen. Här har de en egen websida där du kan följda dem på deras vandringar genom skog och vildmark.

Katarina